Phil Mickelson vinner PGA Championship. Foto Getty Images

Golfåret 2021

Tillbakablick: Herrarnas majorår 2021

Vi minns tillbaka på herrarnas fyra majortävlingar. The Masters, PGA Championship, U.S. Open och The Open Championship.

Text: Tomas Hagfeldt • 2021-12-23 Uppdaterad 2021-12-23

Reportaget publicerades ursprungligen i Svensk Golf nr 10/2021. Vill du få Svensk Golf hem i brevlådan? Klicka här för att prenumerera på nya magasinet.
En japansk caddie bugade av tacksamhet och vördnad för Augusta National. Majoråret 2021 hade startat. Så här var årets fyra majortävlingar för herrar.

The Masters, Augusta National 8–11 april. Vinnare: Hideki Matsuyama, Japan.

Bugningen som vi aldrig glömmer

Golfvärlden stannade till när caddien Shota Hayafuji bugade inför banan.

Alla de 278 slagen under fyra dagars spel på Augusta National går att minnas, Hideki Matsuyamas beundransvärda sätt att hantera sin ledning när skuggorna i Amen Corner blev allt längre och en framgångshungrig japansk golfnation ville få sin efterlängtade historia om sin nations nya superhjälte på golfbanan. Journalister och kamerateam hade flockats kring honom sedan han kom ut på touren för att vinna. 9,5 miljoner golfare från
2 300 japanska banor och hundratals högteknologiska drivingranger hade väntat på stunden när de skulle få hedra en majorvinnare på herrsidan.

Hideki Matsuyama, 29 år, gjorde det en söndag i april 2021.

I Japan var det måndag förmiddag. Premiärministern Yoshihide Suga var vaken för att skicka gratulationshälsningar. Men det bestående minnet efteråt handlar om något helt annat än golfslag, fakta, statistik, troféer, gröna jackor, prispengar eller val av japanska delikatesser inför 2022 års Masters.

Bilden från ögonblicket på den 18:e greenen visar caddien Shota Hayafuji, bugande mot golfbanan. Han hade fått den varmaste segerkramen av vännen och arbetsgivaren, Matsuyama, och av ren instinkt satte han tillbaka flaggan, tog av sig kepsen och bugade.

Med högsta möjliga hastighet i en social medievärld spreds bilden på Hayafujis unika gest. Det var en bild som beskrev vördnaden mot golfbanan, mot spelet, mot något som behövdes i en värld som förändrats. Kommentarerna var många. Alla som skrev hade säkert 1 000 egna ord som förklaring till vad de såg.

– Jag bugade mot banan av ren tacksamhet och har aldrig gjort det tidigare. Det bara hände. Att reaktionerna sedan blev så starka var överraskande, beskrev Shota Hayafuji.

Segern var Hayafujis första som caddie. Matsuyama hade inte vunnit sedan 2017. Han var bäste amatör på just Augusta år 2011 och hade sedan den dagen spelat inför en nations supportrars tryck att någon gång få stå vid det vita huset med en grön jacka. Japan och Augusta har länge haft ett speciellt förhållande.

Golf hade spelats redan i slutet av 1800-talet. Landet hade öppnat upp för samarbeten med Europa och USA. Fascinationen för väst hade ökat, så också för golfen med ett stigande intresse, en boom, under 1920-talet.

En relation med Augusta National fick spelet att växa. Affärsmannen Reisuke Ishida var god vän med Clifford Roberts, Bobby Jones högra hand, och blev Augusta-medlem redan 1934. Detta var året när premiärtävlingen av det som skulle bli The Masters avgjordes. Totalt var tre japanska vänner inbjudna.

Efter andra världskriget återtogs de goda relationerna mellan Japan och USA. Golf utvecklades ytterligare. Isao Aoki blev förste japan att vinna på PGA-touren. Han kom tvåa i US Open 1980. Tommy Nakajima var topp 5 i världen. Däremot minns vi honom för hans 13 slag på det 13:e hålet i Masters 1978…

Och om vi råkar ha glömt något av Hideki Matsuyamas 278 slag i årets tävling så kommer däremot en bugning av hans caddie Shota att vara oförglömlig.


PGA Championship, Kiawah Island, 20–23 maj. Vinnare: Phil Mickelson, USA.

När supersenioren tämjde fältet

Den oförglömliga veckan när Phil Mickelson blev tidernas äldste majorsegrare.

Lockdown? Nej, tack, tänkte amerikanerna och drog söderut, ända ut till stränderna och sanddynerna vid Ocean Course på Kiawah Island i South Carolina.  På deras sida av Atlanten var detta verklighet redan i maj, möjligheten att gå på liveidrott. På vår sida kändes det overkligt att på skärmarna plötsligt få se tusentals euforiska människor kring en ledarboll.

Åskådarna packades bakom repen och var kusligt nära spelarna på deras väg mot avgörandet på den 18:e greenen. Säkerhetsvakterna fick jobba igen. Och mitt i allt detta skapades golfhistoria. Givetvis med en amerikan i huvudrollen – dessutom med hans bror i en viktig biroll, snubblande i publikkaoset med bagen på ryggen men räddad från att falla och med återvunnen balans inför avgörandet.

Phil Mickelson, 50 år, 11 månader och 7 dagar, gick först. Tim Mickelson, ungefär sju år yngre, höll sig strax intill.

Båda de goda bröderna har vigt sitt liv åt sport i allmänhet och åt golf i synnerhet, Phil som hyllad stjärna, Tim som instruktör, senast på Arizona State University. När Phils trogne följeslagare vid bagen, Jim ”Bones” Mackay, tvingats avsluta samarbetet gick valet till Tim. Tillsammans skulle de två ta sin plats i golfhistorien. Det som skulle hända på Kiawah Island var oväntat för de flesta, möjligen enligt planen för bröderna Mickelson.

– Vi visste att Phil hade det, att han kunde vinna igen. Han hade sagt det till mig två veckor tidigare: ”Jag kommer att vinna snart igen.” Jag svarade: ”Ok, se bara till att vi har läget inför söndagen.”

På Kiawah Island var Phil i ledarbollen. Tim var förberedd. Efter inledande trubbel kände han sig tvungen att säga några extra väl valda ord till sin storebror. Han tog sin bror åt sidan på det sjätte hålet. Phil lyssnade och svarade med en perfekt drive mot det sjunde hålets fairway.

– Jag hade svingat för passivt de första sex hålen. Tim fick mig att förstå vad jag var tvungen att göra för att vinna, att svinga med full övertygelse och utan minsta tvekan. Det var det bästa någon kunde säga i det ögonblicket och min bror kunde göra det, berättade Phil efteråt.

Samtidigt gav ett sms från agenten Steve Loy extra kraft:

”Phil, jag börjar bli för gammal för det här – men du är det inte. Gå ut och gör jobbet!”, skrev Loy.

Mickelson slog sin drive ut bland folkmassorna på 18:e hålet. Scenerna var häpnadsväckande, påminnande om en tid före mars 2019, med publikmassan strax bakom brödraparet på deras vandring mot bollen och den blivande segern. Inspelet träffade mirakulöst greenen. Detta var Phils och Tims dag. Den amerikanske publikfavoriten kunde avsluta dagen som tidernas äldsta vinnare av en majortävling i golf.

Julius Boros var 48 år, 4 månader och 18 dagar när han vann samma PGA-mästerskap år 1968.

– Det finns inget skäl till att golf inte kan vara ett spel för en livstid, sa Phil Mickelson.


U.S. Open, Torrey Pines 17–20 juni. Vinnare: Jon Rahm, Spanien.

Den spanska revanschen i U.S. Open

Drygt 40 år efter Ballesteros diskning tar Jon Rahm och knyter ihop säcken. 

En spansk golfhistoria ska starta med några ord om Severiano Ballesteros. Han bröt barriärerna, visade vägen för en ny golfgeneration, inte minst i Europa. Men han vann aldrig US Open, vilket är det anmärkningsvärda. 

Före årets mästerskap hade ingen spanjor vunnit, inte Olazabal, inte Garcia, inte ens Ballesteros, inte ens 1980 när han kom dit som favorit efter att nyligen vunnit såväl The Open Championship som The Masters Tournament på Augusta National.

1980 spelades US Open på Baltusrol i New Jersey, nära New York. Seve hade av sin agent tvingats ställa upp på en sponsors festligheter på Manhattan. Ett klockmärke, ironiskt nog. Han var ännu bara 23 år. Han ville vinna golftävlingar och inte mycket annat. Men på Baltusrol gick allt så snett att inte ens Seve kunde reparera sitt misstag. Här fanns ingen parkeringsplats att göra birdies från, som den på Royal Lytham & Anne’s. Redan på flyget till USA fick han en känsla av att denna resa inte skulle sluta lyckligt.

Han kom för sent till ronden fredagen den 13 juni. Sju minuter efter avsedd starttid var han på plats. Den verkliga förklaringen till förseningen har det spekulerats om. Trafik? Missförstånd? Men detta var fakta. Hale Irwin hade hunnit slå sitt andra slag från fairway. Ballesteros diskvalificerades och lämnade banan. Minnet var bittert och US Open blev aldrig hans tävling.

41 år senare skrevs nästa kapitel i den spanska golfhistorien. 

Jon Rahm, 26, var i god golfform. Två veckor tidigare hade han spelat drömgolf hemma hos Jack Nicklaus på Muirfield Village. Inför söndagsvarvet ledde han tävlingen Memorial Tournament med sex slag. Han testades för covid-19. Resultatet blev överraskande. Det var positivt. Utan att känna symtom hade han viruset i kroppen och fick aldrig spela för segern. Två veckor senare avgjordes US Open på Torrey Pines i San Diego och Jon Rahm fick komma till start. Han kom till banan med goda minnen. Han hade vunnit på South Course tidigare, år 2017, den gången med en avslutande putt från 18 meter för en eagle.

Historien om avslutningen i US Open 2021 kan jämföras. På samma bana, med samma vinstchans, upprepade Jon Rahm bedriften att sänka viktiga långputtar. Först en putt från 8 meter på det 17:e hålet. Sedan en putt från 5,5 meter, från vänster till höger, påminnande om Tiger Woods klassiska putt i US Open på Torrey Pines 13 år tidigare.

De historiebevandrade statistikerna kunde dock påminna om att Woods putt var något kortare. Samtidigt berättades att ingen vinnare av US Open avslutat med två sänkta birdieputtar sedan 1982, när Tom Watsons putter var som hetast. Sydafrikanen Louis Oosthuizen fick denna kväll i juni se segern rinna honom ur händerna och fick ge sig med ett slag.

– Det här går egentligen inte att beskriva, sa Rahm utan att leta efter de onödiga orden.

Jon Rahm fick därefter inte representera Spanien i OS i Tokyo när ytterligare ett covidtest gav positivt utslag.

I september var spanjorerna Rahm och Garcia Europas enda hjältar i Ryder Cup. De jämfördes med paret Ballesteros/Olazabal, två spanska förebilder som vunnit det mesta inom golfen, undantaget US Open.


The Open Championship, Royal St George’s 15–18 juli. Vinnare: Collin Morikawa, USA.

Flest, lägst och allra snabbast 

Rekorden haglade när golfens äldsta mästerskap återvände till Royal St Georges.

The Open Championship har spelats på den brittiska övärldens linksbanor sedan 1860. Årets upplaga var den 149:e, den 15:e på denna sommars engelska värdbana Royal St George’s. Harry Vardon vann sex gånger, den störste i begynnelsen var Old Tom Morris som i somras skulle ha fyllt 200 år. Skaparen av nämnda Royal St George’s, Laidlaw Purves, var en av de drivande när golfen en gång fick ett handicapsystem och det beslutades att hålkoppens diameter skulle vara exakt 4,25 inches, 10,8 centimeter.

Historik, fakta och rekord av alla dess slag finns det gott om när en tävling som det öppna mästerskapet ska sammanfattas. Flera tillägg kunde göras i Royal & Ancient of St Andrews historieböcker när den tidigare uppskjutna tävlingen äntligen kunde avgöras under en julivecka 2021.

En historia kan oväntat börja på den svenska västkusten. Den handlar om engelsmannen Lee Westwood. Som ung talang, 23 år, vann han Scandinavian Masters på Forsgårdens GK. Året var 1996 och titeln var Westwoods allra första. Vad som sedan väntade kunde ingen av de då samlade i regnet på Forsgården ha en aning om. Westwood har vunnit totalt 44 titlar på fem kontinenter, han har varit världsetta och spelat för Europa i elva Ryder Cup. Rekordet som slogs på Royal St George’s?

The Open var hans 88:e start i en majortävling – men han har aldrig vunnit.  Ingen annan har spelat fler majors utan att vinna.

– Jag ser det som en prestation snarare än ett misslyckande. Det bevisar att jag haft en lång karriär, sa Westwood, redo att satsa vidare mot 100 spelade majors.

Fler rekord:

→ Collin Morikawa, professionell sedan 2019, vann sin andra major, båda har vunnits vid den unga amerikanens första försök: PGA Championship 2020, The Open 2021.

→ Morikawas 265 slag, 15 under par, var det lägsta vinnarresultatet i ett mästerskap på Royal St George’s, två slag bättre än Greg Norman 1993 men fem slag sämre än Henrik Stensons score på Royal Troon år 2016.

→ Jon Rahm var delad trea och därmed bland de tio bästa i årets samtliga majors.

→ Kevin Kisner gick först ut på söndagen och spelade ensam. Han satte rekordfart och gick rundan på två och en halv timmar. 68 slag var tio bättre än hans lördagsscore.

→ Mathias Schmids 65:a på fredagen var tangerat amatörrekord i The Open.

→ Marcel Siem, nyligen utanför topp 1 000 på världsrankingen, slutade på 15:e plats.

2022 års mästerskap, den 150:e upplagan av The Open Championship, spelas på St Andrews den 14–17 juli. Collin Morikawa, Lee Westwood och Royal & Ancients historieberättare kommer att vara redo.


Golfskolan – se våra instruktionsfilmer:



Text: Tomas Hagfeldt • 2021-12-23
TournyttGolfåret 2021NyheterTournytt
Rulla till toppen