Wales har Europas mest prisvärda golfbanor
Linksbanorna, de vidsträckta stränderna och en låg prisnivå gör Wales till ett intressant alternativ. Här Aberdovey GC. Foto: Tobias Bergman

Wales har Europas mest prisvärda golfbanor

I höst öppnar Ryder Cup världens ögon för Wales. Därmed avslöjas också en av de bäst bevarade hemligheterna inom golf. Här finns Europas kanske mest prisvärda banor.

De flesta säger att Ryder Cup är fantastiskt; att planetens största golffest kommer att lyfta samhället, spelet, landet. Mannen med den gråsprängda kalufsen och en vackert kastanjefärgad ale i glaset på en liten pub i Aberdovey är inte lika övertygad.

Han kisar svagt med ögonen så de buskiga ögonbrynen grupperar sig och väser lågmält på svårtolkad dialekt:

– Hela Wales kommer att invaderas av golfturister. Alla kommer att få veta att det finns en massa bra banor i det här landet och Gud vet vad som händer med spelet och priserna då.

Det kan låta som förvirrat och småsint surgubbesurr vid en bardisk en sen onsdag kväll. Det kan också framstå som en vidsynt och kristallklar analys, byggd på tidigare erfarenheter i ämnet.

För så här är det.

Om Skottland och Irland har ägnat mer än 100 år att tävla om den åtråvärda positionen som herre på golfbanetäppan bland nationerna på våra älskade atlantöar, samtidigt som England och Nordirland strax därunder har stått som två bråkiga småsyskon och gastat efter uppmärksamhet så har Wales liksom framstått som… tja, kusinen från landet.Och utan ståtliga flaggskepp som Muirfield, County Down och Ballybunion.  

Lite oborstad, aningen svårtillgänglig och inte så framfusig utan rent av blyg, försynt och bortkommen.

Men för den som orkar skrapa lite på den skrovliga ytan framträder en helt annan och mycket vackrare bild. Av dolda linkspärlor, sagolika stränder och ett läckert böljande landskap. Och av en greenfeenivå som sannolikt ställer landet i europeisk särklass när det gäller att leverera valuta för pengarna.

Kommer det att förändras när världens blickar riktas mot Celtic Manor under tre dagar i början av oktober och Wales hemlighet som golfnation avslöjas?

Joe Davies är pro på Aberdovey Golf Club och en trivsel-Torsten av den utrotningshotade typ som kan få besökaren att bli stående i hans shop i timmar.

Men eftersom bara minuter återstår till starttiden finns inte utrymme för så mycket mer än att betala de 450 skäliga kronor klubben vill ha av oss för att spela banan, som anses som en av landets bästa.

På vägen ut slänger jag, mest på kul, ur mig:

– Har "Woosie" spelat här nån gång?

– Visst. Många gånger. Han har en husvagn på husvagnscampingen där borta, precis bakom första tee.

– Yeah, right?

– Yeah, right!

På ett sätt säger det förstås en hel del om landets nationalidol Ian Woosnam.

Men det säger egentligen lika mycket om Wales.

Allt känns väldigt genuint, familjärt, opretentiöst och gästvänligt. Om man undantar Aberdoveys första hål, då.

För vår resa på den sköna linksen uppe i norr inleds med en blodig 380-metersbiff där vinden pustar oss rakt i nyllet och när vi lämnar Woosnams gröna husvagn bakom oss för att ta itu med andraslaget återstår fortfarande mycket jobb innan puttern kan åka fram.

Inledningen på banan är rasande underhållande innan några platta hål i mitten drar ner tempot. Men efter halvtidsvilan skruvas volymen återigen upp och hemresan går utmed sanddynerna. Allra mest dramatiskt blir landskapet på den tolfte greenen, där havet och den vidsträckta stranden öppnar sig och sätter upp en scen som det är svårt att se sig mätt på.

Precis som alltid är det vinden som dikterar villkoren när det gäller linksgolf.

Vad som var enkelt i går kan vara omöjligt i dag och en järnsjua som gick 170 meter på nian kan plötsligt dimpa ner efter 110 meter när banan vänder på tian.

Men på Aberdovey finns tämligen gott om utrymme att göra misstag på och också medelgolfaren kan ha en rolig stund här.

Dessutom är samhället, några minuter bort, trivsamt och bryter med sina färgglada husfasader effektivt av mot den brittiska normen. På trevliga hotellet Penhelig Arms serveras också läcker mat – och det är ju annars inget man är bortskämd med i den här delen av världen.

Vi befinner oss alltså i norra Wales och här finns ett brett utbud av golfbanor, på olika nivåer. Samma sak gäller egentligen den södra delen.

Däremellan finns – i stort sett ingenting.

Därför bör resenären göra ett aktivt val mellan de två delarna redan när resan bokas. Den som väljer den norra änden flyger till de stora flygplatserna i Manchester eller Liverpool, medan den som åker från London får räkna med fem timmar i bilen.

Om man i stället tar den södra delen, där den högst rankade banan Royal Portcawl samt Ryder Cups spelplats Celtic Manor ligger, är det smidigast att flyga till exempelvis London Heathrow och sedan köra två–tre timmar.

För fyra år sedan arrangerade Irland Ryder Cup för första gången. Jätteevenemanget gav en enorm boost för turistnäringen och golfare från hela världen reste till ön för att spela de golfbanor som marknadsfördes i samband med Ryder Cup.

Men medaljen hade också en baksida.

Greenfeenivåerna maxades och gästerna anpassade sig, men bara tillfälligt. För när festen var över fanns det inte längre samma sug efter att lira de irländska banorna för astronomiska summor – och nu har många anläggningar ett stort jobb att göra för att locka tillbaka besökarna.

I höst är det Wales tur att vara partyfixare för världens häftigaste golftävling. Men det kommer inte att påverka strategin mot golfgästerna.

Det är Trefor Davies, sekreterare på Royal St Davids Golf Club, som säger det och han borde veta. Hans klubb är allmänt ansedd som Wales näst bästa och bara några månader innan Ryder Cup kostar ronden 360 futtiga greenfeekronor, eftersom klockan är mer än tre på eftermiddagen.

– Vi kommer inte att höja bara för att vi har Ryder Cup här och jag vet att många resonerar likadant. Jag tror att det skapar mer badwill. Däremot är det säkert många som kommer att tycka att det är prisvärt att spela golf här i Wales, säger han.

Det måste vara dagens understatement.

Visserligen lockar inte St Davids med omedelbar skönhet som många andra linksbanor eftersom den till största delen löper vid sidan av dynlandskapet i stället för inne i det, men det vägs å andra sidan upp av det faktum att banan övervakas av mäktiga Harlech Castle, strax intill.

Bortom det rent estetiska hittas en gedigen och genomtänkt arkitektur – utan riktigt svaga kort. Banan har följdriktigt stått värd för både stora amatör- och seniormästerskap och arrangerade så sent som i fjol en tävling på damernas Europatour. För herrproffsen räcker den däremot inte till längdmässigt.

– Ian Woosnam (ständigt denne Woosnam) har kallat den för världens tuffaste par 69-bana, säger Trefor Davies.

När Ryder Cup har marknadsförts har också många av Wales anläggningar fått en möjlighet att exponeras för världen. I annonser, reseprogram och golfmagasin har landet visats upp och banorna ofta beskrivits i tämligen okritiska ordalag.

Ingen av dem har synts mer än Nefyn Golf & District Club.

Det krävs å andra sidan ingen raketforskare för att förstå varför.

Banan har nämligen ett läge och en geografisk placering som inte lämnar någon oberörd. Några av hålen spelas ute på en dramatisk klippavsats, som skjuter rätt ut i Irländska sjön och skapar ett flertal dramatiska golfslag.

Lyckligtvis har den höjdrädde alternativ.

Samtliga spelar de första tio hålen. Därefter kan man välja om man vill avsluta med den "nya" åttahålaren eller den gamla, ute på klipporna.

Vi gör givetvis både och – och det blir en dag fylld av kontraster.

För om den nya hålsträckningen känns som en traditionell folkparkshambo, utan några större överraskningar, så framstår den gamla mer som ett skriande heavy metal-gig på Ullevi.

Fast tonarten står inte riktigt i samklang med nutiden.

Här blandas helblinda slag med inspel som korsar en promenadstig där hundratals människor promenerar.
Här varvas dödsföraktande drivar över raviner med känsliga järnnior mot greener och där männi­skor sitter och äter picknick strax bakom.

Det är fullständigt galen och tokrolig golf på en och samma gång, men det krävs tålamod, iskalla nerver och ett drastiskt avkall på det svenska golfsäkerhetstänkandet för att över huvud taget lyckas genomföra den spektakulära promenaden ute på udden – och den som inte mäktar med detta gör klokast i att välja den mer traditionella sträckningen.

För spela Nefyn bör du.

Liksom Royal St Davids och Aberdovey.

De läckra banorna är väl värda resan och om man bara är beredd att kompromissa lite med sina starttider går det alltså att under högsäsong klämma in tre varv här för mindre än 1 300 kronor.

Nu återstår att se hur mycket Ryder Cup kommer att förändra den bilden i framtiden.

  • Få svenskgolf.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!