Ronder i rofyllda Roslagen

Runt 60 000 människor bor här. Om somrarna ökar befolkningen till närmare 200 000. Häng med till Roslagen där sommarfirandet och golfen går hand i hand.

Ronder i rofyllda Roslagen
Tallsjön. Korta tolvan på Roslagens GK är ett av banans starkaste hål. //Foto: Peter Cordén

Östersjöns vågor skvalpar en knapp mil bort men doften av salt och tång når oss på tee. Med god hjälp från den omgärdande skogen stängs luften och värmen in i gläntan och solskenet bränner på knäskålarna. Någonstans bland tallar och blomstrande buskage låter en fasan oss högljutt veta att in hit ska ni definitivt inte slå. Kråkan i tallens barrlösa topp säger detsamma, om än lite mer lågmält och bevakande. När vi studerar banguiden och läser om hålet framför oss, får vi lära oss att inte bara det är kort. Även livet.

"Hål 3, 123/112 meter… Sved. Efter torpet med samma namn. Siste torparen bodde här i början av 40-talet. Han dog av hjärtslag liksom hans hustru ett par dagar senare. Lämnade tre barn efter sig."

Efter försäkran om att torparen inte står på backtee peggar vi upp och placerar bollarna på green, långt ifrån fasaner och kråkor. Ett par djupa andetag och sen fortsätter vi vår sommarrond på Roslagens GK, norr om Norrtälje.

I Roslagens grovhuggna natur där berg, skog, tjärn och lera lever i symbios är det ett elände att anlägga golfbanor. När isen huserade här stod Roslagen emot likt en rospigg i en träeka i styv kuling på Ålands hav. Men även om en rospigg är envis in i märgen har den respekt för vågorna, precis som Roslagen insåg att den aldrig skulle vinna mot den obevekliga isen. Men absolut inte utan en fajt.

Resultatet har vi under fötterna nu, när vi på rospiggsmanér enträget försöker manövrera våra golfbollar över stora stenbumlingar, mellan skräckinjagande bergknallar, runt höga tallstammar och under ekarnas starka grenar. Att det ens finns en fairway, som dessutom är grön, känns faktiskt ganska märkligt när omgivningen studeras.

Men självklart är den ursprungliga terrängen inte helt omöjlig att tämja – om man har stora resurser förstås. Det, ihop med bristande teknologiska hjälpmedel, fanns inte när de första spadtagen togs här 1964. Arkitekten tillika markägaren, Thure Gabriel Oxenstierna, fick arbeta med vad naturen och generationer av torpare gett honom. Med torftig teknik mejslade han sedan fram första halvan av denna, med dagens mått mätt, korta skogs- och ängsbana bland blomstrande fält och tät blandskog. 1972 fullbordades verket och i stort sett samma 18 varierande och rofyllda hål med små greener, smala doglegs och stundtals kuperad terräng hittas nu på Oxenstiernas tidigare ägor.

Roslagens GK är en taktisk bana där inte ens utslagen på de längsta och bredaste hålen tillåter dig att använda din vanliga bollbana. Det var här Jesper Parnevik slog sina första golfslag om somrarna i början av 1970-talet. Kanske är det banans svängiga karaktär som gjort att han under hela sin karriär föredragit det kraftigt skruvade slaget framför det spikraka?

Det var även här som den unge Parnevik rattade en golfbil för första gången. Med blandat resultat.
– Om jag minns rätt så var Jesper 13–14 år och ville verkligen låna min golfbil. Till slut gav jag efter men när han skulle parkera den backade han in i en husgavel och golfbilen fick plåtskador. Jag tror att jag fick 50 kronor av Bosse för skadorna, säger 79-årige Göran Hellström, hedersmedlem och som började spela golf på Roslagens GK 1966.

Foto: Peter Cordén
I Roslagens GK:s klubbhus dras golfhistorier från förr. Vissa fastnar i väggarna.

Göran Hellström, som ofrivilligt tvingats sluta spela golf, berättar om en gammal klubb vars tillvaro stundtals var hotad under nedgångsåren i mitten på 2000-talet men som nu börjar komma igång igen på riktigt och kan erbjuda en bana i tillfredsställande skick och kondition som tilltalar de sommarfirande "stockholmarna". Hellström får medhåll från Jessica Persson i receptionen.
– Kärnan bland medlemmarna är rospiggar men det här är verkligen en sommarbana och många medlemmar och gäster har fritidshus här och spelar bara på sommaren, säger Jessica Persson.

Att få ett definitivt svar på var Roslagen börjar och slutar är inte helt enkelt när vi rådfrågar våra bordsgrannar på Restaurang Bergstugan i Norrtälje. Att raggmunken smakar gott och att utsikten över staden och Norrtäljeviken från berget är utsökt är alla överens om.

Men om vi säger att hela Norrtälje kommun, nordöstra delen av Uppsala kommun samt Östhammars kommun är Roslagen kan vi med Golfguidens hjälp konstatera att det endast finns åtta golfbanor på en yta som upptar en tredjedel av Uppland.

Utanför vårt gemytliga hotell, Åtellet, ligger en kistliknande båt och skvalpar i Norrtäljeån. Konst i ån är ett populärt, årligt återkommande projekt där konstnärer ställer ut skulpturer i vattnet. Den här kistan ska gestalta vikten av naturvård. Okej, konstaterar vi och går över en vacker vit bro i viktoriansk stil för lite stadsvandring.

Foto: Åtellet
Hotellet Åtellet ligger vid ån och inloppet till centrala Norrtälje.

Ett varmt duggregn har fått Roslagens samlade sommarfirarstyrka att överge badstränder och strunta i kvällens grillning vid stugan för middag och shopping i staden.

Vi stapplar in i en ostbod vid Stora Torget och får med oss en välsmakande ädelost som vi äter på en bänk i Societetsparken samtidigt som nybygget på andra sidan hamninloppet studeras. Husen som byggs har inte mycket gemensamt med stadskärnans pittoreska trähus men de moderna husen fyller en funktion. Norrtälje är nämligen en av få landsortskommuner som vuxit de senaste åren. Nu har kommunen 60 000 fasta invånare som mer än fördubblas sommartid då "nollåttorna" kommer.

Ångad torsk med räkor, pepparrot och kokt färskpotatis toppat med brynt smör. Restaurang Havspiren ståtar inte bara med god mat utan också en underbar utsikt över Norrtäljeviken. Skratt från dunkelt upplysta småbåtar i hamnen studsar över vattnet. Vågor slår mot bryggorna. Havsdoften förstärker fisksmaken och solens sista strålar reflekteras av dricksglasen. Promenaden tillbaka mot Åtellet ackompanjeras av brummande och sladdande raggarbilar på andra sidan vattnet. Uteserveringarna är fyllda med glada gäster. Dova jazztoner som gungar ut från en restaurang vid ån bidrar med ett lugnare inslag än duetten av motorer och däckskrik.

Foto: Peter Cordén
På Burviks tvåa gäller det att pricka rätt
greenplatå.

En knapp timmes bilfärd nordväst om Norrtälje, genom burriga granskogar ligger Burvik Golf Resort. En sommaroas mitt i ett undangömt fritidshusområde mellan Edsbro och Knutby.

Burviks då alldeles för svårspelade bana stod klar för spel 1992. Sedan dess har mycket förändrats. Skog har gallrats, frodiga högruffar klippts ner och den övergripande kvaliteten på gräs, bunkrar och vattenhinder förbättrats avsevärt.

Numera är det en riktig sommardröm för gäster och medlemmar. Speciellt för de som bor utmed banan och kör någon av dem 85 privatägda golfbilar som finns i Burvik.

Klubbens ordförande, Leif Ollerstam, spelar nuförtiden från röd tee. Det blir roligare då. Ollerstams utslag dras som per automatik till högersidan av fyrans fairway. Inte långt från sitt eget hus som ligger på en höjd i skogen intill. Ollerstam är en av många fastboende medlemmar och i familjen finns två golfbilar som rullar flitigt på gatorna.
– Det är ett väldigt bekvämt leverne här, säger Leif Ollerstam vars sommardagar börjar med en frukost på altanen med utsikt över banan innan han tar golfbilen ner till klubbhuset.
– Fast det händer ganska ofta att man kör rakt ut här på fyran eller femman också, säger Ollerstam.

Med i bollen går medlemmen Michael Lundin som bara varit en del av "Burvikfamiljen" ett par säsonger. Hans sommarhus ligger vid 150-pinnen bredvid tians fairway.
– Det är verkligen en oas med trevlig stämning, enkelt att komma ut på banan och det finns alltid någon att spela med, medlemmar eller gäster, säger Michael Lundin.

Foto: Peter Cordén
Burvik, hål 12. Reglerna är tydliga – ingen får slå mot banan från sin tomt. Men visst händer det ändå.

Lundin och Ollerstam pratar varmt om sin klubb och det tar inte lång tid innan man känner sig som en i gänget.

Burvik börjar väldigt starkt med fyra parkhål med mycket vatten och inbjudande greenområden. Därefter tappar layouten lite identitet och hål 6 och 7 blir svårdefinierade, främst beroende på avsaknaden av fairwaybunkrar vilket är genomgående på Burvik. På sista nio iklär sig banan sin rätta kostym igen och upplevelsen bland småberg, åkerholmar och skogsdungar är mycket behaglig.

Burvik är en naturskön bana och över hela området råder en stilla tystnad som bara bryts av driverträffar, gasande golfbilar och härlig fågelsång. Det är som en egen värld där det lilla samhället samlas kring golfbanan och anordnar fester, middagar och diverse projekt. Ett av dem möter vi vid 15:e tee. Mellan två villor ligger Sveriges minsta golfklubb – Harens GK. En chip- och puttbana med eget klubbhus placerat mitt på tomtgränsen. Banan har haft flera celebra gäster, bland andra tiofaldige PGA Tour-segraren David Frost. Han ska dock inte ha varit nära banrekordet.

– Men det pratar vi inte högt om och egentligen är inte Harens GK Sveriges minsta klubb eftersom den inte är medlem i Svenska Golfförbundet, säger Leif Ollerstam, en av klubbens få medlemmar.

Burvik avslutas med ett spännande par 4 med majestätiskt utslag från hög höjd och sista putten slås i nedanför restaurangens terrass, där nyfikna åskådare följer spelet.

På väg mot Väddö GK får vi erfara att det är inte bara är golfbanebyggare som haft problem att tämja Roslagsnaturen.  Vägarna är smala, oförberedda för kraftig sommartrafik, gropiga, svängiga och hoppiga.

Längs vägarna samsas gråa eternithus med storfräsiga vita eller gula lantgods och röda trästugor. Jordgubbsodlingar, gårdsbutiker och loppisar dyker upp överallt och vid varje vägskäl finns åtminstone en hemmagjord skylt på sned som hänvisar till något av dem. Naturen är fängslande. Artrika ängar står i blom, eternithusens fasader täcks smakfullt med rosenbuskar. I paddockarna skrittar hästar. På åkerlapparna svajar ax och när de skördas sprids en doft av somrigt välbehag genom bilens fläktsystem.

Väddökanalen ligger helt stilla. En segelbåt låter motorn göra jobbet genom kanalen. Jan-Erik Hagström läser sin puttlinje på det svåra par 3-hålet. Vassen börjar vissla när en svag bris drar förbi.

Väddö GK:s lilla skärgårdsbana på den långsmala ön stökar av sina två bästa hål tidigt på ronden. Trean, kort par 4 med upphöjt tee är inte särskilt svårt men vackert, roligt och spelas ner mot kanalen. Fyran, par 3, är något svårare och spelas längs med vattnet mot en svårprickad långsmal green. Minsta skruv till vänster och bollen hamnar i kanalen. Det vet medlemmen Jan-Erik Hagström som placerade sig på högersidan och tvåputtar i för par. På Väddö GK, par 70, gäller det att planera sitt spel. Hålen är korta, smala, ömsom kuperade med en del blinda slag, främst på sista nio som spelas långt från kanalen.

Längden, endast 4 866 meter från gul tee och 4 257 meter från röd tee, gör banan spännande för bättre spelare som kan tjäna slag med aggressivt spel samtidigt som det oftast inte leder till katastrof om något går snett. För medelgolfaren blir spelet på Väddö GK enklare med kortare inspel än på de flesta svenska golfbanor, även på hål där drivern inte är ett alternativ från tee. Par är en fullt möjlig score på samtliga hål för alla som kan få iväg bollen runt 150 meter.

Jan-Erik Hagström slår längre än så och efter fyra hål har 24-handicapparen redan noterats för två par. Det bryr han sig inte om. Norrköpingsbon är bara nöjd att han får en paus från påtandet och fixandet vid sommarstugan.
– Det var mitt krav när sambon köpte stugan, att jag skulle kunna spela golf då och då. Annars hade jag blivit tokig, säger en skrattande Jan-Erik Hagström som blivit förtjust i sin andra hemmaklubb.
– Det är mysigt här på Väddö. En riktig sommarklubb med härlig stämning. Hålen är så olika varandra, gräset är alltid grönt och det tar inte så lång tid att spela.

Jag har spelat golf i Roslagen!
Ja
43
7
Nej
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!

Missa ingenting! Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

  • Få svenskgolf.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!