Krönika: Den här veckan är golfen vinnare

Det var en historisk dag med så många ansikten värda att beskriva och berätta om, att jag knappt vet var jag ska börja.

Därför får Padraig Harrington göra det istället.

“Vanliga veckor är det 156 deltagare och 155 förlorare. Men den här veckan är vi bara 60 vinnare. Golfen är vinnare”.

Den trefaldiga majorvinnaren från Irland hade precis avslutat sin inledande rond på den olympiska banan i stadsdelen Barra och i normala fall hade han ägnat tiden med pressen åt att prata om de slag han lämnade kvar där ute på den nydesignade Gil Hanse-banan, som var ytterst medgörlig under den vindstilla morgonen. Men intrycken över att äntligen få pegga upp i ett OS var för stora och Harrington gick knappt att få tyst på när han entusiastiskt berättade om atmosfären och den nervösa känsla han hade på första tee, som gick att likställa med den första majortävlingen.

Det är märkligt vad de här fem ringarna gör med folk.

Men det är också tydligt att orden kommer från hjärtat och att glädjen över att få vara en del av den olympiska familjen den här veckan överträffar alla förväntningar – och det var många spelare som följde efter i samma spår.

Som när David Lingmerth i ena meningen säger att det var mycket coolare att spela en OS-rond än vad han hade trott och att han var mer spänd än under en major, för att i nästa stund engagerat berätta att simfinalen med Sarah Sjöström och Michael Phelps häromdagen var “de häftigaste 30 minuter jag har upplevt sportmässigt.”

 

Det är högst tveksamt om någon kommer att säga samma sak om den första speldagen av OS-golfen, men den överträffade i alla fall mina förväntningar – även om jag har svårt att sätta fingret på varför.

Formatet var bekant, spelarna likaså och det mesta följde väl inarbetade rutiner som mer eller mindre har funnits sedan Old Tom Morris började odla skägg.

Ändå var det som att fräscha vindar blåste in över spelet den här dagen i Rio de Janeiro.

Introduktionen på första tee kändes trivsam och gav såväl publik som tv-tittare en skön introduktion till spelarna.

Banan, som designats för ändamålet, gav utrymme för briljans och birdies – utan att på något sätt vara för lätt, speciellt inte i de här vindförhållandena.

Men den stora skillnaden var nog den utanför repen, där stämningen var skönt uppsluppen och med en annan typ av energi än den vi har vant oss vid. Klädkoden tydligt nationspräglad och det gick lätt att identifiera om det var holländare, fransoser eller finländare som var i antågande på föregående hål och det var också underhållande hur det var spelaren från det egna landet som stöttades helthjärtat – medan övriga bara fick slentrianmässiga hyllningar för bra saker.
I takt med en allt kraftfullare ölmarinering under dagen så tilltog också hejaropen och med jämna mellanrum hördes till och med hejaramsor a la fotbollsmatch, medan det var långt till de artiga golfapplåderna.

Det är förstås trist att spelarna blir störda av kameror och mobiltelefoner, men i de här sammanhangen kommer det att vara oerhört svårt att undvika eftersom så många är på golftävling för första gången.

Dessutom går det ju att spela vettig golf ändå.

Henrik Stenson framstod inte på toppenhumör efter sin inledande rond som tog honom till omedelbart slagläge i tävlingen och han var uppenbart irriterad på de ideliga distraktionsmomenten från publiken, men sannolikt ännu mer störd över att hamna på klockan då det var publiken som orsakade det.

Men det är nog bara att vänja sig.

För räkna med att fokuseringen på världsstjärnan knappast kommer att minska framåt helgen, med tanke på den här inledningen. Efter en något tveksam start hittade Stenson snabbt tillbaka till det spel som har varit så starkt de senaste månaderna och imponerade återigen via en rond på fem under par, i de blåsigaste av förhållanden den här dagen.

Att han är tvåa inför fortsättningen är kul för engagemanget hemma i Sverige.

Och det är verkligen nya tider när kvällstidningen Expressen meddelar att svenska folket rasar över att de inte kan se golfen i någon av de öppna kanalerna.

---

Text: Redaktionen • 2016-08-11
Blogg • David Lingmerth • Krönika • Olympiska spelen • Padraig Harrington • Tournytt