Ta tunnelbanan till golfbanan!

Ta tunnelbanan till golfbanan!

Slipp långa bilköer i rusningstider. Ta bärbagen på tunnelbanan, pendeltåget eller bussarna - och njut av morgontidningen eller utsikten. På 30 minuter tar du dig till en mängd Stockholmsbanor med kollektiva färdmedel.

REPORTAGET PUBLICERADES I SVENSK GOLF 2010.

Det händer att jag kommer på mig själv att fundera över vad folk jobbar eller sysslar med när jag sitter på tunnelbanan. Den strikt, klassiska portföljen passar fördomsfullt in på vd:n, en välfylld ryggsäck tillsammans med kvällens innebandyklubba tillhör kanske studenten på väg till universitetet, medan en yngre tjej ser väldigt nöjd ut med den nyinköpta vårväskan som ska visas upp för kompisarna i sista ring.

Är ressällskapet en bärbag blir identifieringsprocessen en smula lättare. Därför gör jag mig heller inga större illusioner om att ta mig genom huvudstadens tunnelbanenät obemärkt. 

Starttiden 08.40 är bokad för en tidig vårrond på Stockholms Golfklubb och dumt nog har transporten tajmats med T-banans morgonrusning. Men det positiva är att de flesta andra är på väg in mot stan, när jag lämnar densamma och trots att trängseln på perrongen är enorm är det gott om plats på tunnelbanans röda linje i riktning norrut och jag lägger snabbt beslag på ståplatsen mellan tunnelbanesätena för att kunna fälla upp bäbagens ben på bärbagen på bästa sätt.

Belöningen för att ha utmanat trängseln kommer några minuter senare efter att ha undvikit morgonbilköerna och nått fram till Mörby Centrum en kvart från T-centralen - och bara tio minuters promenad från Stockholms Golfklubb.

Runt 40 banor i Stockholmsområdet kan faktiskt nås under timmen med kommunala eller regionala färdmedel med hjälp av enkel planering och med en innovativ inställning att ställa bilen, som brukar rulla av gammal vana. En del kånkande - visst - men också ett ypperligt sätt att tänka "grönt", och komma ifrån lyxproblematik som att hitta den bästa parkeringsplatsen närmast klubbhuset.

En av de mest åtkomliga banorna i huvudstaden är anrika Stockholms Golfklubb. Sveriges näst äldsta golfklubb bildades så tidigt som 1904 och har såväl brittisk influens som kunglig glans vid sin plats i Edsvikens nordvästra hörn, och bara 7 minuter från stationen Mörby centrum. Själva banan invigdes 1932 av kronprins Gustav Adolf och prinsen av Wales, och här var prins Berti medlem under många år.

Det stadsnära läget hämmar dock banan från att sträcka ut i full frihet. Det är något som orsakat problem de senaste åren och som tvingat klubben att bygga om en del hål. Förre Europatourproffset Pierre Fulke och Adam Mednick har ritat om hål 17 och 18 för att öka säkerhetsmarginalen gentemot golfbanegrannarnas villor. Å andra sidan kompenseras problemet med en av de mest tilltalande och innovativa banlayouterna i Sverige på liten yta, där framförallt korthålen har gott renommé.

För egen del tycker jag Kevingebanans roligaste avsnitt tar fart under de sista nio med start på tian. Par 5-hålet smalnas successivt av och avslutas med ett utmanande dogleg för en delvis blind och green. Därefter får man ta sig an ett par 4, ett kort hål i uppförsbacke, där det gäller att placera utslaget mot en platt green med en ravin längs högerkanten. Tolvan följer upp med ett av banans bästa korthål - dryga 150 meter med nedförslut och behov av ett pricksäkert järn.

Efter morgonronden passar det perfekt med en kaffe på terrassen till Stockholms golfrestaurang. Här kan man ladda upp för tunnelbanereturen genom att titta på inspelen till 18:es nya undulerade green - direkt nedanför bästa läktarplats.

Vill man pröva ett annat färdmedel till Stockholmsbanorna är pendeltåget väl så smidigt. Distansen avverkas på kort tid och utrymmet är oftast större än i tunnelbanan.

Jag tar mig till Sollentuna GK, knappt två mål norr om Stockholm, på dryga halvtimmen från Stockholms central - inklusive tolv minuters promenad från Rotebro station.

En del kanske avfärdar Sollentuna som en golfanläggning alltför nära motorvägen mot Arlanda. Men väl på klubbhusanläggningen kommer man dock överraskande snabbt ifrån trafiken och asfaltmiljön och möts av ett riktigt charmigt huvudstadsalternativ där samtliga hål ligger nära klubbhuset, där atmosfären är behagligt familjär.

I ärlighetens namn står banan för en ganska lam inledning där det inte händer så mycket från tee till green. I likhet med Stockholms GK tar det dock fart på andra halvan och framförallt ör avslutningen tilltalande; 16:es par 4:a nerför med utmanande vatten framför, 17:es kluriga, inbäddade par 3 samt 18:e - där benmusklerna får kämpa i uppförsbacken mot greenen framför klubbhuset.

Apropå benmuskler är T-centralen vid Stockholms Centralstation den givna knutpunkten för att nå golfbanor utan bil. Väljer man hotell inne i huvudstaden har man också fördelen att ha gångavstånd till de riktiga godbitarna i den turistbuffé som står till buds. På tio minuter är du nere vid stråken vid Gamla Stan, på halva tiden har du nått shoppingpulsen på Drottninggatan, och på knappa halvtimmen kommer du till gröna Djurgården.

Inför sista golfbanan väljer vi att utgå från Slussen - en plats som kan konkurrera med T-centralen när det gäller puls och flera färdmedel på liten yta: tunnelbanan, Saltsjöbanan och båtar till Djurgården och ut i skärgården.

I likhet med många internationella huvudstäder har Stockholm en klar prägel på sina olika stadsdelar och när Södermalm och Slussen tar vid efter Gamla Stan syns en mer bohemisk touch vad gäller klädstilar och möjligen också ett mer avspänt tempo jämfört med den absoluta stadskärnan.

Den här gången ska golfbagen upp på buss 432 från Slussen och ut mot innerskärgården utanför Nacka och i likhet med tunnelbanan och pendeln upplevs få irritationsmoment, även om en buss passar golfbagen klart sämst sett till utrymmet.

I takt med att Värmdöleden (väg 222) tar sig österut möts vi av sköna havsvyer, imponerande villor och når sakta men säkert den unika skärgårdsmiljön. Vårvärmen verkar ha gett energi till båtfolket och en hel del har hittat ut på premiärturer på Baggensfjärden.

24 minuter från Slussen är jag framme vid hållplatsen Hagaberg och därefter återstår drygt en kilometers promenad upp till klubbhuset.

Om Stockholms Golfklubb har nära till villaområden, och Sollentuna GK har motorvägen som närmsta granne, är Wermdö Golf & Country Club snarare en inramad skogsidyll. Klubben var vid sin invigning 1966 Sveriges första riktiga Golf & Country Club och ganska snart omgavs golfspelarna av småbåtshamn, tennisbana och swimmingpool

De senaste åren har banan fått en del välbehövlig omsorg och 2005-2007 skedde en omfattande ombyggnad och renovering av Nils Skölds ursprungliga verk med nytt gräs och ny dränering på greenerna.

En skräckblandad förtjusning infinner sig redan på hål 2 - med den hiskeliga platågreenen, omgiven av ravin och outpinnar - och det gäller även de smala, djupa par 3-hålen som tvingar fram bra järnslag under press; 10:an, 12:an och 14. Fyra timmar senare når jag 18:e green granne med Grisslingefjärden och kan andas in skärgårdsidyllen.

En bil kör förbi mig på väg till bussen och erbjuder skjuts men här är det kommunalgolf som gäller ända in i mål och SL-kort blir min förtrogna - även efter 19:e hålet.

Lagom till skymningsljuset faller över huvudstadssiluetten med Gröna Lunds-tornet, Globen och gamla riktmärket Katarinahissen är buss 432 tillbaka vid Slussen och bärbagen har kommit hem.