Grekland – Medelhavets nya drömdestination

Vår förälskelse i Grekland tycks aldrig ta slut. Men för golfare har kärleken varit obesvarad. Fram till nu. För Costa Navarino är platsen som äntligen ger oss allt vad vi har drömt om.

Grekland – Medelhavets nya drömdestination
The Bay, hål 4. Robert Trent Jones Juniors skapelse i Grekland.

Bilresan från Aten är smidigare än vad jag befarat. Mika Häkkinen – den förre formel 1-stjärnan – berättar att han kört sträckan mellan flygplatsen och Costa Navarino på en tid under tre timmar. För oss andra kan det vara säkrast att räkna med tre och en halv.

Ett första stopp kan med fördel göras i Korinthos. Här finns porten mellan fastlandet och Peloponnesos, Pelops ö. En spektakulär kanal bildar gräns, 6 346 meter lång, 21 meter bred och med ett djup lämpat för bungyjump. Kanalen konstruerades av ungrare under tolv tuffa år i slutet av 1800-talet. I dag används den endast för turisttrafik.

Den breda motorvägen är ny, säker och även vacker. Till en början syns Medelhavet på den östra sidan. Olivträdsodlingar, vingårdar och mindre jordbruk gör detta till en grönskande trakt i ett annars torrare Grekland. Vägen går vidare på höga höjder med ännu högre berg i blickfånget, på vissa med kyrkor, monument och småbyar uppe bland stupen.

Nio tullstationer passeras. Cirka två euros behövs vid varje. Det är värt att veta.

Strax före Kalamata, huvudorten i Messenien, går turen västerut. Vägen blir mindre, mera slingrande och ännu mer kuperad. Den lokala flygplatsen passeras. Det är hit och härifrån de flesta gör sina flygresor när vistelsen på Costa Navarino är bokad. Bilresan upp och så småningom även ner till golfanläggningen är 45 kilometer lång men görs på cirka en timme.

Uppifrån en av de högt belägna byarna syns äntligen havet. Före Pilos svänger vi av mot Costa Navarino. En fairway och ett greenområde på Bay Course syns snart från passagerarfönstret. Restaurangerna i Gialova passeras. Skyltarna till Westin Resort och Navarino Dunes är lätta att hitta.

Flygplatsen i Kalamata har förresten fått namnet "Vassilis Constantakopoulos".

Det visar vad Kapten Vassilis betyder för Messenien, Peloponnesos och även Grekland.

En skulptur föreställande Vassilis hälsar oss välkomna till Costa Navarino. Han bär glasögon och greppar golfklubban med starka händer. Bakom honom har ett gigantiskt olivträd med ett par hundra årsringar planterats. Två flaggor vajar i vinden. En grekisk och en europeisk. På andra sidan klubbhuset ligger en soldränkt terrass med det 18:e hålet strax nedanför och med stranden, havet och bergen som nästa kuliss.

Gästerna talar svenska, danska, tyska, engelska och franska. Alla verkar trivas.

– Det stod i broschyren att detta är en toppanläggning av högsta europeiska klass. Jag kan inte annat än att hålla med, säger en av de många svenska golfarna.

The Dunes. Närheten till havet präglar spelupplevelsen.

Det är golfen och ett riktigt skönt resortliv som lockat dem hit. Nyhetens behag, förstås, men också vetskapen och tryggheten att Costa Navarino håller en kvalitets- och servicenivå som motsvarar högt ställda förväntningar.

Bland pooler och en långsträckt sandstrand hittar soldyrkarna sina platser. De flesta av sviterna och hotellrummen har privata små pooler, vissa med havsutsikt, andra med läge vid den av kalksten skapade byns små torg och restauranger. I spa-anläggningen Anazoe blir avslappningen total. Den aktive bokar tennistider, spelar basket, squash och pingis, kör sin fysträning i gymmet, simmar i inomhusbassängen, yogar, dyker, åker vattenskidor, hyr cyklar och beger sig ut på Messeniens smalaste vägar bland regionens alla minnesmärken.

Men också 36 håls golf per dag räcker gott.

Från Westin Resort till klubbhuset är det promenadavstånd. Dunes Course är den första banan att spela. Bernhard Langer och European Golf Design fick förtroendet att designa de 18 hålen och gjorde det med en sådan känsla och kunskap att ytterst få detaljer har behövt förändras sedan öppnandet för sex år sedan.

Greenområdena är stora. Mjukt undulerade med platåer och avrinningsytor. Relativt lätta att träffa men med direkta scorebekymmer för den som hamnat på fel sida om flaggorna. Bansträckningen är smart genomtänkt och gör att vi vill spela runda efter runda, under hela vistelsen. Banan växer. Den blir bättre och bättre för varje dag. Stunderna vid tvåans green, strax intill havet, och uppifrån greenområden som det fjärde och åttonde blir till de godaste minnena. Även det 16:e hålet tillhör de magnifika.

Missa inte träningsområdet mellan åttans green och nians tee.

Borta på Navarino Bay finns både likheter och motsatser. Robert Trent Jones Jr. har här på ett maximalt sätt tagit vara på det kuperade och iögonfallande landskapet. Från 14 av hålen syns havet. Den fjärde och femte greenen ligger strax intill strandkanten. Greenerna är mindre än på Dunes, banan något kortare men av många ansedd som den mest minnesvärda.

Vad sägs om att bo så här efter rundan...?

Den fria turen går tillbaka till Westin där kvällens resortliv tar vid. Bland restaurangerna är det både lätt och svårt att välja. Italienskt, japanskt, amerikanskt, libanesiskt? Gastronomi med lokala specialiteter? Grekisk glass?

Stämningen är avslappnad, rogivande och internationell. Detta kunde lika gärna vara Spanien, Turkiet, Portugal eller någon annan av de mera etablerade golfdestinationerna i södra Europa. Det var nationer som investerade och satsade. Grekland gjorde det inte. Någon golfkultur har här aldrig funnits, att markägare och entreprenörer inte valde att investera i golfanläggningar är ingen underdrift. Tillgången på vatten ansågs vara minimal.

Orsakerna till politiskt kaos och ekonomisk kollaps ska naturligtvis förklaras med andra uttryck – men en sanning är att golfturisten aldrig lockats till de oftast torra och mindre välskötta banorna på öar som Rhodos, Korfu och Kreta.

Vi som reste till den grekiska övärlden under 1900-talets sista decennier gjorde det av helt andra skäl.

Messenien och Pelopponnesos var hårt drabbat. Det var det fattiga hörnet av Grekland. Bönder kämpade för sin existens, fabriker lades ned, människorna flyttade till Aten eller emigrerade till övriga Europa, Nordamerika och Australien.

Kapten Vassilis, skeppsredaren, hade sett allt detta. Han hade byggt upp sitt företag, Costamore Shipping Company, och under en fantastisk entreprenörsresa blivit en av Greklands mest förmögna personer. Under sina resor hade han lärt sig älska golfen. När han ville ge sin hemtrakt något tillbaka såg han golfen som sin möjlighet. Hans vision att skapa Europas skönaste golfresort inleddes redan på 1980-talet.

Han började köpa mark. Bit för bit. Det sägs att 1 600 kontrakt behövde signeras för att komma åt 3 500 hektar mark. Ännu är den största delen orörd. Bland annat för de 275 fågelarternas skull. Miljön var i fokus och kommer alltid att vara det. NEO (Navarino Environmental Observatory) är det ständigt pågående forskningsprojektet där Stockholms universitet är en samarbetspartner.

Det genuina arbetet för miljöfrågorna utvecklades till en framgångsfaktor. Kapten Vassilis fick folket på sin sida. Allt det nya gjorde dem stolta över sin hembygd. Allt flera har återvänt hem.

Costa Navarinos första golfbana, Dunes Course, invigdes 2010.

Arbetet på resortanläggningen hade skapat arbeten åt grekiska arkitekter och hantverkare. Materialen hade köpts av lokala företag.

Idag köps råvarorna, frukten, olivoljan, vinet och mycket annat av det som serveras i de många restaurangerna av lokala producenter. Av 1 200 anställda kommer 70 procent från Messenien, andra är till största delen från övriga Grekland.

Totalt 1,3 miljoner gästnätter har man hittills räknat det till.

 

TEXT: TOMAS HAGFELDT

Jag har varit i Grekland!
Ja
33
5
Nej
Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!
  • Få svenskgolf.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!