Längd genom historien

Artikeln publicerades ursprungligen i Svensk Golf nr 4/2020. Vill du få Svensk Golf hem i brevlådan? Klicka här.

Så länge det har spelats golf har människan försökt slå en golfboll så långt det bara är fysiskt möjligt. Golfare världen över har tagit i från tårna så att blodkärl i pannan pressats till bristningsgränsen. Allt för att flyga över en sanddyn, bunker eller ett vattenhinder. Det ligger ju i spelets inneboende natur att du vill kunna skicka iväg bollen så långt bort som möj­ligt, förutsatt att du kan hitta den igen. Det är förstås lite av att slå in en vidöppen dörr att konstatera att en stor del av narrativet kring modern golf – från proffsgolfen till marknads­föringen av nya klubbor – är väldigt fokuserat kring längd. Men denna jakt på längre slag är knappast någon nymodighet.

Redan på 1920-talet arrangerades longdrivetävlingar i England. Enligt 1939 års upplaga av The Golfer’s Handbook vann C.H.J. Tolley 1925 en tävling med en drive som i ”obetydlig medvind” mätte mäktiga 290 yards och 10 inches, cirka 265 meter. En imponerande bedrift med dåtidens utrustning.
För hur långt är egentligen ”långt”?

I februari publicerade golfvärldens två styrande regelorganisationer, The R&A och USGA, en omfattande rapport om utvecklingen av slaglängd inom golfen. Rapporten slår fast att golfare fortsätter att slå längre, en utveckling som pågått i över 100 år, och att detta utgör ett hot mot spelet – mer om det i rutan längre ner

Från tiden före 1850 är dataunderlaget givetvis ganska knapphändigt men flera källor anger att det då var möjligt att slå runt 140–180 meter, med enstaka redogörelser om exceptionellt långa slag uppåt 200-metersstrecket. Under den här eran användes fjäderbollen, som i blöta förhållanden var svår att slå ens 90–100 meter.
Fjäderbollen ersattes av den mer hållbara guttaperkabollen under 1800-talets andra hälft, men det var i början av 1900-talet som slaglängderna ökade påtagligt när Haskellbollen introducerades. En boll med en solid gummikärna innesluten av gummisträngar och med ett skal av guttaperka.
Över en natt slog golfare 10–20 meter längre med de nya Haskellbollarna.

DRIVERSTATISTIK – SÅ LÅNGT SLÅR VI NU

Sedan dess har givetvis även klubbornas utveckling haft en märkbar påverkan.
Men är det bara förbättrad utrustning som har bidragit till ökad slaglängd eller svingar vi snabbare idag?

Det finns tyvärr ett alltför begränsat historiskt dataunderlag för att kunna ge ett tydligt svar på detta. Men ett seriöst försök att uppmäta hastigheten på klubbhuvudet under 1900-talets första hälft visade att Bobby Jones, sannolikt tidernas mest framgångsrika amatörspelare, svingade drivern 113 mph. Det är ungefär samma hastighet som en genomsnittlig spelare på PGA Tour idag. En annan mätning, vid 1957 års US Amateur Championship, visade på att vissa spelare svingade runt 115 mph.
På proffsnivå går det att skönja en utveckling där fler spelare har högre svinghastighet idag jämfört mot för bara tio år sedan, men den övergripande slutsatsen är att de stora längdökningar som skett de senaste 150 åren framförallt bör härledas till utrustningen. Generellt slår spelare med lägre handicap längre, men finns det några riktmärken för hur långt du borde slå jämfört med golfare på samma färdighetsnivå? En av de största studierna på området har The R&A gjort. Där mäts slaglängd för herramatörspelare i flera olika handicapkategorier under åren 1996–2018.

Sett över alla handicapklasser slår den genomsnittlige manlige golfaren 198 meter med drivern, när resultaten från alla handicapkategorier slås samman. En ökning med cirka 10 meter sedan 1996.
För damer finns tyvärr bara data inhämtad sedan 2013 men i tabellen bredvid ser du exempel på hur långt spelare i olika handicapnivåer slår sina drivar i genomsnitt.

Och hur många fairways träffar i snitt en amatör under en rond, undrar du kanske nyfiket?
Cirka 49 procent för herrar och 64 procent för damer.

SÅ LÅNGT SLOG VI FÖRR

---

Text: Oskar Åsgård • 2020-11-26
Spela • Det långa spelet • Golfsverige