Artiklar

5 läckra korthålare

Från spektakulär drömgolf vid kusten till sanslösa puttningsäventyr. Här är några av de mest intressanta korthålsbanorna utanför Sveriges gränser.

Eric Franzén • 2018-06-01

Par 3 Augusta

Redan vid klubbens födelse under 1930-talet fanns en korthålsbana med i planerna för Augusta National. Men pengarna var redan slut innan Alister Mac­Kenzies knappt 2 200 meter långa 18-håls­sträckning kunde förverkligas.
I slutet av 50-talet tog istället grundaren och klubbens urkraft Clifford Roberts tag i saken ihop med arkitekten George Cobb och skapade den nuvarande par 3-banan, som senare begåvades med två nya hål av Tom Fazio under 80-talet. Sträckningen löper runt två dammar och bjuder på en del rafflande wedgeslag, även om greenområdena inte är lika pulshöjande som på 18-hålsbanan. Sedan 1960 ­riktas golfvärldens ögon mot korthåls­banan under några eftermiddagstimmar när Masters-veckan inleds med en jippo­artad niohålstävling.  

Bandon Dunes The Preserve

Sanddyner? Javisst. Ett läge som sträcks ned mot kusten? Jodå. Vi gissar att Ben Crenshaw och Bill Coore inte direkt brast ut i gråt när de fick se marken som resortanläggningen vikt för en korthålsbana. Och att duon fick feeling speglas också i hur sträckningen till slut landade vid hela 13 hål, som karvats ut i samma klädsamt rustika designspråk som Bandon Dunes fyra 18-hålsbanor. Inget av par 3-hålen på The Preserve är längre än 135 meter. Hur långt de egentligen spelas när vinden vräker in över Oregons kust är däremot en helt annan fråga.

Short Pine Valley

I utkanten av ett lågmält område i östra Nordamerika sitter denna privata klubb och trycker på det som i mångas ögon rankas som världens bästa 18-håls­bana, något som man också föll tillbaka på när de mäktiga träningsytorna kompletterades med tio korthål av Tom Fazio och klubbens tidigare ordförande Ernie Ransome under 1990-talets början. Åtta av greenerna är dock rena kopior av förlagor från den stora banan. Givetvis ett högst medvetet drag som genomfördes i syfte att ge spelaren en chans att öva på några av de mest pressande enskilda slagen som sedan väntar.

The Cradle Pinehurst

En stor del av den amerikanska golfens rötter ringlar sig djupt ner i Pinehurst magra sandjord, något som exempelvis manifesteras genom att ingen annan bana har stått värd för fler US Open än Pinehurst no 2. The Cradles nio hål delar också ett visuellt släktskap med anläggningens flaggskeppsbana, vilket exempelvis speglas i de uppruggade sandytorna. Arkitekten Gil Hanses förkärlek för livfulla greenområden ser också till att alla ­dimensioner av ­närspelet jobbas ­igenom.

Ladies Putting Club St Andrews

Vi känner den egentligen som ”The Himalayas”, som varje onsdag presenteras i en ny sträckning när hålen läggs om. Vid första anblick är det dock nästan ofattbart att förstå hur alla diaboliska svackor, dalar och lutningar sammanfaller i en och samma puttinggreen. Den första utformningen av The Himalayas föddes på en markplätt några hundra meter bort där caddies fördrev tiden med att putta, i väntan på nästa sväng ut på The Old Course. I takt med att fler och fler damer också upptäckte glädjen med regelrätta puttningsmatcher flyttades banan till en mer permanent plats, där Old Tom Morris lade ut en första inkarnation av The Himalayas. Idag lockar de 18 hålen, ihop med den modesta greenfeen på två pund, årligen över 60 000 puttningssugna besökare.

ZACHRISSON: Charmigaste stället på St Andrews

Scroll to Top