”Han var en glad prick”

När vi når Helen Alfredsson på måndagsmorgonen vet hon förstås varför vi ringer. Som medlem på Bay Hill, klubben Arnold Palmer grundade och äger i Orlando, har den svenska majorvinnaren haft chansen att lära känna Palmer.

– Jag skulle kunna säga att jag kände honom ganska väl. Varje gång vi träffades var det en puss på kinden. Fruktansvärt tråkiga nyheter att vakna till. Men när jag träffade honom senast, i mars, så kändes det nästan som att han inte skulle överleva året, säger Alfredsson.

Men minnena av mannen som golfvärlden kärleksfullt känner som ”The King” är många. Inte minst det intryck han var så noggrann med att göra hos varje person han skakade hand med.

– Man lär sig så mycket av en sådan människa, någon som gav så mycket till alla människor han träffade. Han var en del av folket. Jag har tillbringat mycket tid på Bay Hill och aldrig någonsin, oavsett när det var, under en lunch eller ute på banan, så var det jobbigt för honom att ta ett kort med någon eller skriva en autograf. Han fick alltid folk att känna sig betydelsefulla och det ska man verkligen lära sig av honom. Han lämnade något hos varje människa han träffade, säger hon och fortsätter.

– Det är ju därför han är störst. Jag minns när han hade en konversation med Phil Mickelson för många år sen och sa till Phil att ”om du vill bli ihågkommen handlar det inte om vad du gör på banan, utan vad du gör utanför banan”. Det gick verkligen in hos Phil.

Minns du första gången du träffade honom?
– Det är så många år sen nu. Förmodligen när vi spelade mixedtävlingen (JCPenney  Classic, reds anm). Det roliga var att han visste vilka alla var. Jag minns att jag blev förvånad över att han visste vem jag var. Det kommer jag ihåg. Jag spelade bara med honom en gång. Han hoppade in i en boll med mig, Kent och en kille som heter Dick Ferris (som köpte Pebble Beach ihop med Palmer) på Bay Hill. Men det var ganska sent i hans liv och han sa själv att ”jag pinkar ju längre än jag slår mina drivar”, säger Alfredsson och skrattar högt åt minnet.

En som fick chansen att spela golf när Palmers drivar flög betydligt längre var John Cockin. Den idag 77-årige svensk-engelske tidigare tränaren, som länge arbetade på Stockholms GK, fick göra sällskap med Palmer under två uppmärksammade ronder i Sverige sommaren 1968.

– Han bodde på hotell Foresta på Lidingö och de hade en banderoll utanför som läste ”Forresta Welcomes Arnold Palmer”. Man trodde att självaste Gud hade kommit till stan.

Uppvisningsmatcherna på Lidingö GK och Falsterbo GK två dagar senare var visionären Tom Lidéns förtjänst och förutom en 29-årig Cockin gjorde Sven Tumba och Lasse Hedjersson (som byttes ut mot Claes Jöhncke på Falsterbo) sällskap med Palmer på banan.

– Jag kommer ihåg när jag skakade hand med honom. Jag har XL i handskstorlek men det kändes som att jag hade XS jämfört med honom, enorma j-vla händer. Jag har aldrig varit så nervös i mitt liv som jag var den dagen. Jag kände ”vad gör jag här, vem vill se på mig när Arnold Palmer är här”. Som att jag bara var i vägen, säger Cockin.

Men sin vana trogen var Palmer på gott humör och trivdes bra i Cockins sällskap, vilket anekdoten nedan visar. Cockin skrattar gott åt Palmers ord när han tänker tillbaka.

– Han var en j-vla glad prick. Tyvärr blev det inget banrekord (Palmer gick på 69 slag på Lidingö, reds anm), men det kanske inte var så konstigt. Det var en sån jäkla uppståndelse. Världen stod stilla på Lidingö i några timmar.

Cockin är snabb med att intyga Palmers oerhörda betydelse för golfens framväxt som en sport runtom i hela världen.

– Vilken ikon och vilken idol han var. Det har pratats mycket om hur Sven Tumba gjorde golf till folksport i Sverige, men Palmer gjorde golf till folksport världen över. Han var den som satte golfen på kartan, visade att det inte var någon rikemanssport utan att alla kunde minsann spela det här spelet, säger han och avslutar sen.

– Det var tråkigt att läsa nu på morgonen att han hade gått bort. Men 87 år, det är rätt bra ändå va? Då har man kommit någon vart och han kanske tyckte själv att ”nu får det räcka”.

---

Text: Oskar Åsgård • 2016-09-26
Artiklar • Arnold Palmer • Helen Alfredsson • Nyheter