Så gick handbollsstjärnans match – på golfbanan

Mardrömmen inträffarpå Partille Golfklubbs fjärde hål. Efter ett fantastiskt utslag mitt i fairway ska handbollsstjärnan Isabelle Gulldén bara skicka in ett kort järn på greenen och koppla ett ännu fastare grepp om en match som hon redan dominerar.

Men bollen letar sig retfullt ned i bunkern istället.

 “Jag hatar bunkrar. De är det värsta jag vet”

– Jag hatar bunkrar. De är det värsta jag vet. Jag kan lika gärna ge upp det här hålet, utbrister hon.

Vad som sedan följer är några korta sekvenser där frustration, irritation, uppgivenhet och sammanbiten självkontroll smälter ihop i en ögonblicksbild som besvarar frågan varför hon egentligen hade bestämt sig för att sluta spela golf.

Bunkerslag 1 följs av en tyst svordom.

Bunkerslag 2 recenseras med en betydligt högre.

Bunkerslag 3 är visserligen halvtoppat och får bollen att gå en bra bit över greenen, men kommenteras med ett ljud som utstrålar lättnad snarare än besvikelse.

Lite senare puttar hon ut för en nia på det tämligen enkla par 4-hålet.

Stegen mot nästa tee blir plötsligt lite tyngre och minen mer bestämd.

Det som karaktäriserar någon som förknippas med det nötta ordet “vinnarskalle” är vanligtvis att personen vägrar att förlora och har svårt att acceptera misslyckanden – oavsett vilken aktivitet det handlar om.

Så när Isabelle Gulldén senast gick en golfrond blev den bara sju hål lång.

– Jag spelade tillsammans med min sambo och svärfar på Sjöbo GK, som är en riktig skogsbana. Jag var ute bland träden hela tiden och blev så oerhört förbannad. Så efter sju hål fick det vara nog och jag klev av. Jag gick en promenad med hunden istället, bara för att lugna mig lite och komma ner i varv.

Vad ska hända den här gången…?

“Det är nästan så man går omkring och skäms i OS-byn”

27-åriga Isabelle Gulldén är en av världens absolut bästa handbollsspelare och bär det svenska landslaget på sina axlar. Från sin position som mittnia är hon den som ska sätta sina spelkamrater i läge för avslut, men också göra det själv när situationen kräver det.

I Rio de Janeiro gör hon sitt tredje raka OS – och Sverige är framme vid kvartsfinal mot Norge.

En match som sänds i TV3 klockan 22.00 på tisdagen.

Gulldén & company jagar upprättelse.

– I London–OS senast gick det så oerhört tungt för oss och vi förlorade alla matcher. Då är det svårt att njuta av att vara på plats, trots att allt är så stort och häftigt. Allt man gör är att man går och ältar förlusterna och det är nästan så man går omkring och skäms i OS-byn. “Åh, nej. Där kommer de där dåliga handbollstjejerna, liksom.”  

Bella Gulldén kommer från en genuin golffamilj och beskriver det som att “hela släkten mer eller mindre spelar”.

Men själv fastnade hon inte riktigt.

De sköna sommardagarna ute på Öijared, nordost om Göteborg, var visserligen både roliga och givande men så mycket mer än ett grönt kort i tioårsåldern blev det inte eftersom hon tidigt bestämde sig för att satsa fullt ut på handbollen.

Det gjorde hon förstås helt rätt i, även om den kraftfulla driversvingen på sexans upphöjda tee indikerar stor golfpotential om den bara fick lite kärlek och omvårdnad av kunniga tränarögon.

För ett par år sedan återupptog hon spelet på nytt, mest på grund av att sambon Linus Persson blivit ordentligt biten av spelet. Själv beskriver hon det som en slags hatkärlek.

– Alltså varje gång jag spelar så blir jag sur och tänker att jag ska lägga av. Jag har varit glad en enda gång och det var när jag sänkte mig från 36 till 35. Men så står man och tränar ett tag och två timmar kan gå så fort eftersom det är så kul och så blir man laddad igen.

“Det här tycker jag är det värsta med golf”

På sjuans tee har hon börjat förlora greppet om matchen och blir två ner efter ett misslyckat utslag i skogen, följt av ännu ett.

– Det här tycker jag är det värsta med golf. Man kan ju inte kämpa sig in i ronden igen. Om jag känner att jag har en dålig dag på handbollsplanen där inget stämmer så kan jag alltid springa lite mer eller ägna mig åt att göra ett hårt försvarsjobb. Om jag fightas eller försöker ännu mer i golf så blir det bara värre. Det är frustrerande, säger hon, medan vi går runt i mossan och letar de Callawaybollar som hon har tryckt upp med sin autograf.  

Revanschen kommer omedelbart.

En underbar drive på åttan följs av en perfekt wedge till några meter och känslan att de 35 handicapslagen ganska snabbt skulle kunna reduceras till trakterna av singel med fler golftimmar i bagaget gör sig återigen påmind – och hon styr målmedvetet stegen mot sista tee för att försöka vinna hålet och dela matchen.

När golfen gör OS-comeback i Rio hoppas Isabelle på att få chansen att gå dit.

– Jag har aldrig varit på någon riktig golftävling så det vore riktigt kul. Det närmaste jag har kommit var att jag spelade Barngolfen (en välgörenhetsgolf i Göteborg, vår anm.) tillsammans med Johan Edfors i fjol och det var otroligt imponerande att se. Så jag önskar verkligen att det går att få biljett och att vi får tillåtelse av våra tränare att gå dit, säger hon.

I värsta fall får hon hoppas på att stöta ihop med Henrik Stenson i OS-byn.

– Det vore jäkligt coolt. Han är min killes idol. Han drömmer om att få Stensons keps, helst använd. Det är det största som skulle kunna hända honom, typ. Sedan verkar Stenson vara väldigt rolig och ha bra humor, så det vore kul. 

På Partille Golfklubbs nionde green sviker den malletformade puttern Isabelle Gulldén.

En kraftigt överläst förstaputt resulterar i stress och press, vilket i sin tur leder till ytterligare misstag.

Besvikelsen är tydlig över 2/0-förlusten.

Men hon anstränger sig för att hålla skenet uppe.

– Jag vill alltid vinna oavsett vad jag håller på med. Min sambo är likadan, så det kan bli krig när vi spelar Monopol hemma. Men det blir alltid värre när jag spelar med någon jag känner. Det här är ju första gången vi träffas så då får man skärpa sig.

Returmatchen bokas till den dag hon lagt handbollen i garderoben.

Något säger att utgången av den kommer att bli en helt annan… 

---

Text: • 2016-08-16
Artiklar • Partille GK