ÅSGÅRD: Landets läckraste ”hemmabanor”

Ett tydligt tecken på att du på allvar tagit klivet över till att bli golfare är att du plötsligt ser golfslag framför dig i tid och otid. Du kan stå på järnvägsperrongen på väg hem från jobbet och mentalt börja måtta en wedge mot bilhallens tak tvärs över spåren, eller på en brygga i skärgården leka med tanken om det skulle gå att slå en drive till kobben, långt där ute i vattnet.

Jag vet inte varför vi golfare gör detta, men erkänn att du också har gjort det? Kanske har du rentav förverkligat vissa av dessa fantasislag någon gång.

Vad jag far efter är att golf inte alltid behöver vara bokade starttider god tid i förväg, 14 klubbor i bagen, som rullas på en vagn, uppvärmningshinken på rangen, tre puttar på övningsgreenen, fika efter nio och eventuellt också någon form av handicapregistrering efteråt (om handicapronden var föranmäld alltså).

I min värld är det lika mycket golf att en ljum sommarkväll knalla ut på gräsmattan i trädgården, barfota, och med en luggsliten wedge och lätt hackad boll spela mot den där lutande flaggan som tryckts ned i marken en bit bort.

”Det finns något väldigt vackert i den enkla spontan­golfen. Den som spelas med bara några få klubbor i handen och en eller möjligen två bollar i fickan.”

Det finns något väldigt vackert i den enkla spontangolfen. Den som spelas med bara någon eller några få klubbor i handen, en eller möjligen två bollar i fickan, utan avståndsmätare och med en eventuell score som förs i minnet vänner emellan snarare än på ett officiellt scorekort.
Avslappnat, enkelt och förbannat roligt.

Banor för den här typen av spel kan vara bland de charmigaste som går att hitta. På platser som Pinehurst, Bandon Dunes eller för att ta några svenska exempel, Frösåker och Lannalodge, har dessa golflekplatser över nio eller fler hål konstruerats med skapligt tilltagen budget av erkända banarkitekter.

Men jag minns glatt hur otyglat roligt jag och vännerna hade även på dåtidens mycket anspråkslösa korthålare på Ekerum för snart 20 år sen och på gräsmattan på polarens landställe om somrarna. Eller den gång när jag och min pappa, som inte ens spelar golf, skapade en högst provisorisk bana på isen vid landstället en vinter och knackade oss runt med en järnsjua.

Visst blir man nyfiken på hur alla dessa egenkomponerade trädgårdshål runtom i landet ser ut? Jag är det definitivt. Har du eller känner du någon som har ett häftigt, roligt eller udda hål, kanske rentav en hel bana, hemma hos sig? Mejla mig på oskar.asgard@svenskgolf.se och berätta om den, bifoga gärna en bild också. Förhoppningsvis kan vi göra ett roligt reportage om Sveriges häftigaste ”hemmabanor” längre fram.

Först önskar jag en trevlig sommar, förhoppningsvis fylld med skön spontangolf.