Nya tider innebär nya krav och nya utvecklade, välbyggda golfbanor.
Banarkitekt Christian Lundin och Henrik Stenson har skapat en modern, men ändå gammaldags bana, som på många sätt sticker ut i det svenska och skandinaviska golflandskapet.
Nya West Course på Österåkers GK kommer att leverera en stark doft av golfhistoria och är en hyllning till golfarkitekturen med mängder av små blinkningar till hål och designlösningar hos några av de mästerverk som finns runt om i golfvärlden.
Vissa detaljer är tydliga medan andra kräver ett vasst tränat golföga.
Låt oss guida er runt en av Sveriges mest spännande nya banor och presentera den tre hål i taget, med hjälp av banarkitekterna själva.
West Course kommer att vara en skarp kontrast till East Course (f.d. Öster by Stenson) i både layout och karaktär. Med inslag och inspiration från klassiska linksbanor och legendariska golfhål runt om i världen bjuder varje hål på nya strategiska utmaningar och möjligheter.
Många tees är integrerade i fairway, så kallade ribbon tees. Andra karaktärsdrag är banans enorma greenområden, de spetsiga sanddynerna och den vajande högruffen.
I väntan på invigning hösten 2026 tar vi med dig på en runda här och nu, hål för hål.
Mycket nöje!
Läs mer: West Course, del 1
Läs mer: West Course, del 2
Läs mer: West Course, del 3
Läs mer: West Course, del 4
Hål 13
En bana som flirtar med klassiska linksbanor runt om i världen ska självklart ha sin egen version av en så kallad coffin-bunker; en smal, djup och kistliknande bunker som inte alltid är i spel, men som du vill undvika till varje pris. Watch out!
Historia:
Den mest berömda kistbunkern i gofvärlden är förmodligen ”Coffin Bunker” på det åttonde hålet på Royal Troon, ”The Postage Stamp” som är The Open-historiens kortaste hål. Dock inte det enklaste. Många stora spelare har tappat slag efter svårigheter från den lilla bunkern på högersidan om green. Hålet hette ursprungligen Ailsa, på grund av utsikten över ön Ailsa Craig. Willie Park Jr döpte senare hålet till ”Postage Stamp” efter att ha minskat greenytan radikalt och liknade storleken vid ett frimärke. Henrik Stenson gjorde en sexa i från bunkern i The Open 2024 och ännu värre gick det för den tyske amatören, Hermann Tissies, som noterade 15 slag i på hålet under en kvaltävling till The Open 1950.
Hål 14
Inspirerad av golfbanearkitekten Seth Raynors Double Plateau så delas den ondulerade greenen upp i tydliga nivåer som skapar flera spännande flaggplaceringar. Rätt längd från tee är avgörande för att undvika svåra tvåputtar.
Historia:
Det finns mängder av goda exempel på ”Double Plateau”-greener runt om i världen och som så ofta var det C.B . MacDonald och Seth Raynor som tog konceptet till USA. Raynors kronjuvel, Fishers Islands, nionde hål är ett av de vackraste och mest kända där greenen ser ut att försvinna för evigt ut i havet. Också hål 11 på National Golf Links brukar nämnas med respekt som ett riktigt praktfullt exempel. Tanken är att ge distanskontrollen ett upphöjt värde, lura spelaren rent visuellt, och om man misslyckas straffas man med en mycket besvärlig uppgift att ens lyckas tvåputta.
Hål 15
Ett av banans två utmanande cape-hål, där det hela vägen från tee till green gäller att balansera risken för vattenbesök längs vänstersidan och den höga vajande ruffen till höger. Greenen ligger något längre från vattnet, med en kraftig avrinningsyta.
Historia:
Ett välbekant koncept och vanligt förekommande både på de brittiska öarna och USA. Ett av de mer kända är hål nummer två på North Berwick, där man slår ut över stranden, och kan gena olika mycket beroende på hur långt man slår. Men samtidigt ökar ju naturligtvis risken om man skulle missa det minsta lilla. Samtidigt belönas man alltid med bättre vinkel på andraslaget om man vågar och ofta lägger arkitekten ett par djupa bunkar på vänstersidan av green för att ställa till det lite extra om man är feg och tar för stora säkerhetsmarginaler. Pebble Beachs avslutningshål är ett annat exempel på ett känt och utmärkt Cape-hål
