Västerled har blivit West Course.
Nya tider innebär nya krav och nya utvecklade, välbyggda golfbanor.
Banarkitekt Christian Lundin och Henrik Stenson har skapat en modern, men ändå gammaldags bana, som på många sätt sticker ut i det svenska och skandinaviska golflandskapet.
Nya West Course på Österåkers GK kommer att leverera en stark doft av golfhistoria och är en hyllning till golfarkitekturen med mängder av små blinkningar till hål och designlösningar hos några av de mästerverk som finns runt om i golfvärlden.
Vissa detaljer är tydliga medan andra kräver ett vasst tränat golföga.
Låt oss guida er runt en av Sveriges mest spännande nya banor och presentera den tre hål i taget, med hjälp av banarkitekterna själva.
West Course kommer att vara en skarp kontrast till East Course (f.d. Öster by Stenson) i både layout och karaktär. Med inslag och inspiration från klassiska linksbanor och legendariska golfhål runt om i världen bjuder varje hål på nya strategiska utmaningar och möjligheter.
Många tees är integrerade i fairway, så kallade ribbon tees. Andra karaktärsdrag är banans enorma greenområden, de spetsiga sanddynerna och den vajande högruffen.
I väntan på invigning hösten 2026 tar vi med dig på en runda här och nu, hål för hål.
Mycket nöje!
Läs mer: West Course, del 1
Läs mer: West Course, del 2
Läs mer: West Course, del 3
Hål 10
Två alternativa fairways skapar ett intressant vägval från tee. Den ena vägen är tryggare, den andra kan ge bättre inspelsvinkel. Från högersidan väntar ett semiblint eller blint inspel mot en green som faller bort från spelaren. Prioritera position före längd!
Historia:
Man brukar tala om split fairways eller dual fairways och det handlar ofta om att ge spelaren val från tee. Ofta finns en säkrare väg från tee som ger ett andraslag med sämre vinkel och därmed svårare att komma nära hål, och en djärvare linje från tee vilket i sin tur ger bättre förutsättningar för inspelet mot green. Konsten att göra detta bra är att båda vägarna ska kännas ungefär lika attraktiva, om den ena vägen redan från tee är betydligt enklare än den andra försvinner spänningen.
Kända hål i historien som använt sig av konceptet är naturligtvis Carnousties sjätte hål, Hogan’s Alley, där man kan spara en hel del meter genom att hålla vänster utmed out-gränsen. Ben Hogan spelade bara The Open en enda gång, på Carnoustie 1953, och han höll den tajta vänsterlinjen alla fyra ronderna och vann tävlingen, därav fick hålet sitt namn, Hogan’s Alley.
Ett annat exempel på split fairways finns på närmare håll, på The Crown utanför Ängelholm. På det sjätte hålet finns en halvt gömd fairway till höger som erbjuder avsevärt bättre vinkel upp mot och in i greenen. Spelar man istället vänster – vilket känns som det naturliga, säkra alternativet så finns visserligen möjligheten att nå greenkanten, men man ställs då istället inför ett oerhört svårt närspelsslag, hur svårt bestämmer flaggplaceringen, där allt lutar ifrån spelaren.
Hål 11
Ännu ett strategiskt hål som erbjuder olika alternativ och där smart placering från tee är avgörande. Greenen ligger lätt upphöjd och smälter in i en naturlig klyfta i landskapet. Med rätt läge från fairway väntar ett hyggligt enkelt inspel med potentiell birdiechans.
Historia:
Här kan man ana inspiration från TPC Sawgrass och deras kortare par fyra-hål, som exempelvis fyran eller sexan. Här finns visserligen inget vatten i spel men det finns en vits med att inte hamna för långt höger från tee och att istället slicka vänstersidan för att ge sig själv en betydligt bättre vinkel in i greenen. It´s all about the angles.
Hål 12
Inspirerat av klassiska hålet ”The Alps” och dess bunker ”Sahara” på Prestwick Golf Club. Alps refererar till en rejäl kulle mitt i spellinjen, som döljer landningsområdet för den långtslående. Sahara är den stora wastebunkern till höger om green som påverkar inspelsvinkeln.
Historia:
Hål 17 på Prestwick Golf Club kallas ”The Alps” på grund av att hålet blir allt smalare och landningsytan allt högre ju närmare green man kommer, och höjdskillnaden döljer ofta en ”Punchbowl-green”, som gömts undan, ofta något åt endera sidan. ”The Alps” som ursprungligen var hål nummer två när The Open spelades här 1860, är världens äldsta hål som fortfarande finns kvar i samma form.
Detta designelement har använts av många arkitekter, bland annat av Charles Blair Macdonald på National Golf Links tredje hål och av Seth Raynor på Fisher’s Island Club, strax utanför New York, inte långt från National Golf Links, och banans fjärde hål.
