Reportaget publicerades ursprungligen i Svensk Golf 3/22. Klicka här för att prenumerera på tidningen.
PGA – Professional Golfers Association of America. Bildad i New York City i februari 1916, formad med agenda och visioner ett par månader senare. Detta under en längre lunch på Wykagyl Golf Club. Klubbens pro Robert White valdes till organisationens president. Rodman Wanamaker ägde varuhus och såg till att det fanns en riktigt stor och dyrbar trofé att spela om. Det första mästerskapet ägde rum redan samma år. Jim Barnes var det första namnet som graverades på bucklan. Han kom från Cornwall i England och vann PGA Championship 1916. PGA Championship spelades 73 gånger utan svenskt deltagande. Anders Forsbrand debuterade 1992 och sedan dess har svenskar funnits i resultatlistan i samtliga upplagor. Totalt 27 spelare. Ingen har vunnit. 15 topp 10-placeringar har ändå smällt högt. Här berättas det om fem riktigt roliga tävlingar.
Här är de fem roligaste svenska ögonblicken i PGA Championship:
1992. Anders Forsbrand – Ett genombrott i USA
1996. Jesper Parnevik & Per-Ulrik Johansson – Topp 10 i Valhalla
2008. Henrik Stenson – Tvåa och 18 hål att gå
2011. Robert Karlsson – Eagle och vinnarläge
2012. Carl Pettersson – Ledarboll med McIlroy
1996. Jesper Parnevik & Per-Ulrik Johansson – Topp 10 i Valhalla
Jesper med kepsskärmen uppvikt, Per-Ulrik med solglasögon, båda med pikéskjortor med breda ränder och med säckiga byxor som säkert fick en mörk plats i garderoben när golfmodet radikalt förändrades kommande år.
Men deras golfspel var det stil på.
På anrika, oftast anlitade mästerskapsbanan Valhalla i Kentucky spelade sig två svenska vänner upp i toppen av resultatlistan. Senare skulle de också spela bästboll i Ryder Cup och bli både grannar och släkt.
Jesper hade vunnit Scottish Open och Scandinavian Masters, varit ett historiskt felbeslut från att vinna The Open på Turnberry. Men siktet var inställt mot USA. Det var på PGA-touren han fick visa för en hel generation av svenska golfare vad som var möjligt.
Framgången i Valhalla var ett steg på vägen.
PGA-mästerskapet 1996 var hans tredje major i USA. Han kom dit utan meriter i det sammanhanget.
Per-Ulrik var supertalangen som tidigt fått sitt genombrott: Guld till Sverige i World Cup, segrar i Belgien och Tjeckien. Han hade dittills varit som bäst 58:a i PGA-mästerskapen.
Båda fick en trög start. Båda startade tävlingen med 73-rundor. Ledaren Kenny Perry, hemmaspelaren, var sju slag före. Någon svensk segerförhoppning fanns aldrig.
Jesper avancerade med en 67:a på fredagen, Per-Ulrik med en 66:a på lördagen, ett slag från banrekordet som nyligen slagits av Russ Cochran, en annan hemmafavorit i Kentuckyderbyt.
Söndagens 69 slag, totalt 279, förde upp Jesper till en slutlig femteplats.
Per-Ulrik hade tidigare gått i mål efter en 70-runda. En åttondeplats delades med bland andra collegepolaren Phil Mickelson.
Båda de nämnda placeringarna visade sig sedan, efter deras karriärer, vara deras bästa i en amerikansk major.
Hemmafavoriterna lyckades inte hålla undan. Cochran föll igenom totalt, Perry hittade bollen i ett tv-bås efter en sned drive på 18:e hålet. I särspelet duffade han en chip, hans fjärde slag. Det var bara att plocka upp bollen och gratulera vinnaren.
Mark Brooks från Texas hade avslutat med två raka birdies på det magnifika 18:e hålet nedanför Valhallas lika magnifika klubbhus.
