ÅSGÅRD: “Största segern vore att Tiger kan lira med Charlie igen”

En twitternotis i mobilen som löd ”be för Tiger Woods”. Kort därefter dök hemska bilder av den svårt kraschade bilen upp i flödet.

Jag var nog inte ensam om att inledningsvis frukta för Tiger Woods liv igår kväll.

Det var bara ett drygt år sen idrottsvärlden, framför allt den amerikanska, stannade upp på ett liknande sätt när Kobe Bryant tragiskt omkom med sin dotter i en helikopterolycka i just Los Angeles.

Inom några timmar efter olyckan under tisdagskvällen kom dock de befriande uppgifterna om att Woods skador inte var livshotande.

Djup utandning.

För bara två dagar sen satt jag och diskuterade med kollegorna huruvida det fanns något hopp om att få se Tiger Woods pegga upp i The Masters i april. Hans medverkan i tv-sändningen från finalronden av Genesis Invitational i söndags ingöt allt annat än hopp.

Mellan raderna i Tiger Woods svar på Jim Nantz frågor syntes en nyligen ryggopererad 45-åring i svår smärta och med klart begränsad rörlighet. Han skojade visserligen om hur han förlängt sin putter för lite anspråkslös träning på greenen hemma i trädgården. Men det kändes knappast nära till hands att han skulle vara tävlingsredo om en dryg månad.

Tidigt på onsdagsmorgonen stod klart att det var en omfattande operation av Tiger Woods bägge ben, senare förtydligat som höger ben och särskilt vristen, som genomförts på Harbor-UCLA Medical Center.

Även om jag, säkert likt många helhjärtade Tigersupportrar, spekulerade i möjliga comebacktidpunkter så sent som i måndags är tankarna ganska annorlunda nu.

Kanske tog hans enastående proffskarriär slut i en sluttande vägkurva i Los Angeles.

Just nu känns det helt betydelselöst.

Jag tänker framför allt på hans son Charlie Axel och dotter Sam Alexis. Hur fruktansvärd gårdagen måste ha varit för dem, innan de nåddes av beskedet att deras pappa inte drabbats av livshotande skador.

Senaste gången vi såg Tiger Woods svinga var det i sällskap med elvaårige sonen Charlie i tv-sända välgörenhetstävlingen PNC Championship i slutet av december förra året. Charlie charmade en hel golfvärld. Tiger Woods såg genuint glad, stolt och road ut.

Precis som alla föräldrar skulle vara i den situationen.

Just nu tänker jag att den största segern för Tiger Woods vore om han kunde återhämta sig tillräckligt för att kunna gå ut och spela en kvällsrond med Charlie igen, visa honom hur man slår en låg, pressad järnfyra med svag draw. Eller slå några bredsidor med fotbollsspelande dottern Sam.

---

---

Text: Oskar Åsgård • 2021-02-24
Krönika • Krönika • Oskar Åsgård • Tiger Woods