Kontroverser. Rivalitet. Höjdpunkter och magiska segerputtar som blandats med märkliga regeldiskussioner. Tårar av såväl glädje som sorg, allt som en match som Solheim Cup ofta handlar om. Inför den 20:e kampen mellan Europa och USA minns vi ögonblicken som skapat starkast känslor.

Nedkortat reportage som publicerades ursprungligen i Svensk Golf nummer 7, 2026. Klicka här för att prenumerera på tidningen.

Loch Lomond – Den andra chippen

USA hade vunnit Solheim Cup tre gånger i följd – i West Virginia 1994, i Wales 1996 och i Ohio 1998.

På fredagen hade Europa fått en drömstart: 4–0 efter morgonens foursome, 5,5–2,5 vid dagens slut.

Ute på banan pågick en jämn kamp, Annika Sörenstam och Janice Moodie mot Kelly Robins och Pat Hurst.

På det 13:e hålet sänkte Sörenstam en magisk chip. Detta för birdie och med stor chans till en delning av matchen inför de återstående hålen. Kelly Robins insåg i ögonblicket att hennes kommande putt skulle slås från ett längre avstånd än det som Annikas chip slagits från. Hon skulle ha puttat först.

Kaptenen Pat Bradley konsulterades. Efter en diskussion fattades beslutet: Annikas chip ska slås om.

En ny chip slogs med tårfyllda ögon och missades. Några hål senare var matchen förlorad.

”Det var kyligt där ute. Det var en kall och ruggig kväll i Skottland, med framför allt handlade det om känslan mellan oss spelare. Jag har alltid velat bli ihågkommen för min sportslighet, men detta var osportsligt och det gjorde mig upprörd”, sa ­Annika ett antal år senare.

Golfens regler hade följts – men fanns det någon etisk gräns?

Europa valde att använda händelsen som tändvätska. Amerikanskorna storspelade och hotade, men efter ett regnavbrott samlade europeiskorna ihop sig.

”Vi ställde oss i en ring. Vi var flera som kände att vi var på gång. Vi blev oerhört peppade”, berättade Carin Hjalmarsson i en senare intervju.

Det var Carin som fick sänka den avgörande, magiska segerputten i skymningen på den 17:e greenen på Loch Lomond. USA hade besegrats.

Barsebäck – Ett lyckligt slut

September i Skåne. Solen lyste över tallkronor, stränder och storpublik när damgolfens största fest arrangerades på svensk mark.

Mörkare tankar handlade om tragedin som skakade Sverige. På torsdagens morgon kom budet att utrikesminister Anna Lindh mördats. Det beslutades att denna golfmatch, Solheim Cup, trots den för alla påverkande händelsen skulle spelas. Självfallet med sorgband, flaggor på halv stång och med en invigning som präglades av landssorgen.

Catrin Nilsmark, ryggskadad och med kryckor, hade som 26-åring utsetts till tidernas yngsta kapten. Sophie Gustafson, Carin Hjalmarsson och Annika Sörenstam tog sina platser i hemmalaget.

”Det var en fantastisk upplevelse. Det kändes som att hela Sverige var där. Publiken var verkligen vår extraspelare. Det händer fortfarande att jag ­träffar golfare ute på klubbarna som stoppar mig och säger: ’Jag var på Barsebäck 2003 – vad kul det var’”, har Carin Hjalmarsson berättat om minnet.

Söndagens publiksiffra räknades till 30 000. Veckans totalsiffra stannade vid cirka 90 000.

Sörenstam spelade fem matcher och vann fyra poäng. På det 17:e hålet i lördagskvällens fyrboll sänkte hon en sexmetersputt för att dela hålet. På det 18:e hålet följde hennes spelpartner Suzann Pettersen upp genom att sänka sin birdieputt från fyra meter.

Veckans mest dramatiska match hade fått det perfekta slutet. Europa hade fått sitt momentum inför söndagens singlar.

Ledningen kunde hållas och även utökas under en solig söndag. Catrin Nilsmark höll segertalet vid en avslutningsceremoni som var betydligt lyckligare än torsdagens invigning.

Colorado – ”Vi kunde göra något historiskt”

125 000 biljetter var sålda.

En segersäker amerikansk publik tog sig till Denver för att se sina favoriter vinna. Sex gånger hade Solheim Cup spelats i USA – och sex gånger hade hemmalaget vunnit.

Lotta Neumann hade först tvekat när hon tillfrågades hedersuppdraget som kapten. Någon tog upp den nyss nämnda statistiken. Neumann fick en ny tanke och tackade till slut ja till jobbet.

”Jag förstod att vi kunde göra något historiskt, något som ­aldrig hänt tidigare. Vi kunde vinna mot USA, i USA”, sa ­Lotta.

Anna Nordqvist och Caroline Hedwall tog sina platser i laget. De skulle också tillsammans få gå ut i fredagsmorgonens allra första boll.

Stacy Lewis och Lizette Salas besegrades. Den första poängen var vunnen och vägen var visad.

Dramatiken tätnade under veckan och nya rekord skulle slås.

Anna Nordqvist såg sin boll stanna i hålkoppen på det 171 meter långa par 3-hålet, det 17:e. Hennes hole-in-one var den första i Solheim Cups 23-åriga historia.

Caroline Hedwall kom till söndagens singelspel med möjligheten att vinna sin femte raka poäng.

”Annika kom fram till mig och sa: ’Du ska veta, Carro, att ingen annan har vunnit fem matcher i Solheim Cup’.”

Hedwall sänkte en putt från 1,5 meter på den sista greenen, besegrade Michelle Wie och tog sin plats i rekordboken.

Europa vann med rekordsiffrorna 18–10. För första gången hade Europa försvarat kristalltrofén från Waterford. USA besegrades i USA.

Gleneagles – Ett episkt slut

Inför singelspelet var ställningen 8–8. USA hade dominerat dagen men ännu inte lyckats avgöra. Tre matcher återstod ute på banan. Europa behövde vinna samtliga.

Anna Nordqvist ordnade sin poäng. Mer oväntat vann Bronte Law sin match mot Ally McDonald efter en vändning och avgörande på det 17:e hålet.

Ute på banan återstod en enda match, Suzann Pettersen mot Marina Alex.

Ställningen var 13,5–13,5. En sista putt skulle avgöra Solheim Cup. Europa hade inte vunnit på sex år. Putten mättes till två meter och någon decimeter och den skulle slås av Suzann Pettersen.

Hon hade fyra år tidigare, på St Leon Rot i Tyskland, varit i huvudrollen i en av de mest uppmärksammade regelincidenterna. Alison Lee hade missat sin birdieputt och plockat upp sin boll i tron att den korta returputten var skänkt. Suzann nekade. Amerikanskorna förlorade hålet och sedan även matchen.

Fyra år senare, på Gleneagles, stod hon inför sitt livs putt. Hon såg linjen, lutande från vänster till höger. Bollen fick sin perfekta start och rullade i hålkoppen.

”Det blir inte bättre än så här”, sa den norska hjältinnan.

I samma stund avslöjade hon att hon slutar med tävlingsgolfen.

Finca Cortesin – En europeisk fiesta

Det första hålet på Finca Cortesin hade utsetts till tidernas bästa öppningshål i Solheim Cup. På läktare och kullar fanns plats för cirka 1 000 åskådare. Totalt 130 000 skulle lockas till Finca Cortesin när Solheim Cup för första gången spelades i Spanien.

Maja Stark och Linn Grant fick leda det europeiska laget i den första gruppen i fredagens foursome.

Europa förlorade förmiddagens samtliga fyra matcher.

USA ledde med 4–0.

”En mardrömsstart, men det återstår 24 poäng att spela om”, sa Anna Nordqvist i ett försök att vara optimistisk.

Sakta men säkert jobbade sig ett envist Europa, lett av ­Suzann Pettersen, ifatt de allt mer skakade amerikanskorna. Inför söndagens singlar var ställningen 8–8.

”Vi har gjort vår comeback. Det är detta Solheim Cup handlar om. Den teamkänsla och laganda vi har visat, vårt sätt att ta oss tillbaka, de små marginalerna mellan lycka och besvikelse”, sa Suzann Pettersen.

Det blev en europeisk solskensdag. När segerfirandet, en europeisk fiesta, startade på den 16:e greenen hade hemmaspelaren Carlota Ciganda sänkt den avgörande putten. Maja Stark hade i ögonblicket ­dessförinnan säkrat sin poäng på samma green där kaoset nu bröt ut.

Matchen hade delats. För första gången i Solheim Cups 33-åriga historia stod siffrorna 14–14 på resultattavlan. För tredje matchen i följd skulle kristalltrofén behållas i europeisk ägo. Mardrömsstarten hade förvandlats till en historisk vändning.

Även Anna Nordqvist hade vunnit en lika betydelsefull ­poäng till sitt lag:

”Solheim Cup betyder allt för mig”, sa Anna efter sin åttonde match som spelare.

Det här året – på Bernardus den 11–13 september – är hon kapten för Europa.