Nedkortad intervju som publicerades ursprungligen i Svensk Golf nummer 7, 2026. Klicka här för att prenumerera på tidningen.

Som talang från Torshälla GK åkte Anna Nordqvist till Barsebäck för att titta på idolerna. 23 år senare leder hon Europa i matchen hon älskat sedan dess.

– I mina ögon kan man som europeisk golfare inte få ett mer ärofyllt uppdrag, säger Anna Nordqvist.

Hon är kapten för Europa i den 20:e upplagan av Solheim Cup, matchen mellan USA och det blivande hemmalaget på Bernardus Golf Cromvoirt, Nederländerna.

I september tar Anna Nordqvist sin plats på den stora scenen.

Först för att hålla invigningstalet.

– Jag har inga problem att prata inför många människor, jag tycker att det är jobbigare att prata för typ 25–50 personer som jag känner. Så, jag är nog mer nervös för att tala inför tjejerna i teamrummet än inför folkmassan på öppningsceremonin. Jag gillar egentligen inte att vara i ”center of attention”.

– Texten? Vad jag ska säga? Jag brukar inte ha så svårt med text så jag planerar att skriva talet helt själv. Ännu har jag inte börjat, men jag har lite idéer och kommer att göra det från hjärtat. Det brukar bli bäst så. Att det blir en hyllning till familjen Solheim och matchens betydelse är en självklarhet.

”Jag har älskat Solheim Cup sedan dess”

2009 fick Anna Nordqvist spela sitt första Solheim Cup, på Rich Harvest Farms utanför Chicago.

Ditt starkaste minne från debuten?

– Mycket hände under 2009 – men det var definitivt den roligaste veckan av dem alla. Jag har älskat Solheim Cup sedan dess. Det var så himla coolt att spela mot USA i USA. Det kan inte finnas något som slår det. Vi trodde redan då att vi för första gången skulle vinna på bortaplan. Tyvärr gick det inte den gången. Vi fick vänta några år…

Slaget därifrån som du aldrig glömmer?

– En birdie på det 16:e hålet i bästbollen. Jag och Suzann Pettersen vann sedan matchen mot Christie Kerr och Nicole Castrale. Det stod 6–6. Jag och Mimmi Hjorth hade också vunnit vår foursome. Man var fylld av adrenalin just då.

– Framför allt var det speciellt att plötsligt få spela i samma lag som ALLA dem jag hade följt och sett upp till under min uppväxt: Helen Alfredsson, Catriona Matthews, Laura Davies. Det var faktiskt rätt sjukt och overkligt.

Ditt allra första minne från Solheim Cup?

– Hela familjen åkte ner från Eskilstuna till Barsebäck 2003. Jag hade börjat spela tre år tidigare. Jag var 16 år och det var då drömmen startade: om att en gång själv få spela i ett Solheim Cup. Det var hur mycket folk som helst. Vilken stämning det var!

Sedan följde ytterligare åtta Solheim Cup som spelare – och flera ögonblick som fastnat.

Först en historisk hole-in-one i Colorado 2013.

– Också det var helt sjukt. Man stod så högt upp och såg flaggan så tydligt. Banan låg på hög höjd. Jag valde en järnsjua och hålet var 159 meter långt. Vi kände nästan innan att jag skulle kunna sänka slaget, jag och min spelpartner Carro Hedwall. Vi hade gjort en birdie på hålet innan. Vi hade ett fantastiskt momentum. Bollen slogs och lämnade aldrig pinnen.

– Carro vann sedan alla sina fem matcher, vi vann för första gången i USA och fick hylla vår kapten Lotta Neumann.

2017 väntade en klassisk singel mot Lexi Thompson på Des Moines.

– Det måste ha varit en av de råaste matcherna i Solheim Cup-historien.

Anna vann de första fyra hålen. Thompson svarade genom att gå de följande sju hålen på åtta slag under par. Nordqvist avslutade med ett inspel som stannade ett par decimeter från hålet och säkrade delningen.

– Ja, det var sanslöst. Det kändes rätt häftigt att limma upp den på det sista hålet.

– Fyra år senare, på Inverness, fick jag möta Lexi igen. Det märkliga är att den matchen var minst lika bra. Vi delade den också.

En tredje höjdpunkt blev Finca Cortesin i Spanien 2023.

– Ja, för dramatikens skull. Att Carlota Ciganda fick avgöra på sin hemmaplan. Att Carro Hedwall fick sitt moment. Hon var helt rå och vann matchen åt oss genom en supervändning sista nio. Jag var spelande vice kapten och hade pushat för att Hedwall skulle få sin plats i laget. Om det var någon som skulle klara den enorma pressen så var det Carro.

– Personligen är det stunderna med familjen jag minns bäst. De hade sina gula svenska tröjor på sig och skrek glada tillrop under hela veckan. Jag gick hand i hand med min brorson Pelle till första tee.

”Jag är otroligt stolt”

Nordqvist var vice kapten även senast i Virginia. Suzann Pettersen var kapten för andra gången.

När fick du beskedet att det var din tur 2026?

– Jag tror att det var i ungefär november 2024. Men jag behövde hålla det hemligt tills det blev offentligt några månader senare. Sedan dess har det varit mycket jobb med Solheim Cup. Mer än vad man kanske kan tro.

Hur stolt är du?

– Om någon hade sagt till mig, när jag gick där bakom repen på Barsebäck 2003, att jag skulle spela nio Solheim Cup och vara kapten en gång… nej, jag hade aldrig trott på det. Jag är otroligt stolt att få äran.

Du har spelat inför ett antal kaptener – från Alison Nicholas till Suzann Pettersen. Vilken ledarstil tar du gärna efter?

– Jag gillade Lotta Neumanns lugn i Colorado 2013, det hon gjorde för att vi skulle ta den första segern i USA någonsin.

– Sedan gillade jag också ­Beany (Catriona Matthews). Hennes approach till hela veckan imponerade, först på Gleneagles, sedan på Inverness. Hon lyckades förenkla vårt schema och gjorde en redan extremt hektiskt vecka lite lättare.

Hur har tiden som Solheim Cup-kapten hittills varit?

– Det har varit väldigt krävande att både spela och vara kapten.

– Jag hade gärna kunnat slippa en del av allt det administrativa arbetet som faktiskt varit väldigt mycket mer än vad jag väntat mig. Men jobbet tillsammans med spelarna har varit roligast, med dem och deras caddies och det team jag fått bygga upp kring laget. Mel Reid, Anne van Dam och Carro Hedwall har fått sina roller som vice kaptener. Vi är bra vänner, allihopa. Carro har varit vän sedan landslagstiden. Att vi alla får göra detta tillsammans känns speciellt.

Vad talar för Europa den 11–13 september?

– Lagsammanhållningen, vårt jobb för att hitta glädjen i gänget. Den europeiska publiken är viktig för oss. Vi har inte haft majoriteten av publiken sedan 2019 i Skottland. Senast var det väldigt många amerikaner som rest till Spanien.

Hur blir den nederländska publiken?

– Förhoppningsvis lika bra som när de tittar på fotboll…

– Jag tror att det centrala läget i Europa kommer att få många européer att åka till Nederländerna. Många från grannländerna och de brittiska öarna kommer säkert dit. Jag hoppas få se många svenskar.

Till dess får du klura på invigningstalet.

– Det ska komma från hjärtat – det brukar bli bäst så.