NEWTOWN SQUARE, PENNSYLVANIA De två tidigare starterna i PGA Championship har stannat vid två ronder och en packad resväska på fredagen. Men på Aronimink bröts den negativa sviten med eftertryck. Ronden stod och vägde en aning efter tio spelade hål, då Åberg var på par för dagen. På en bana med riktigt svåra flaggplaceringar, där skillnaden mellan bogey och birdie stundtals nästan blir decimeterstor när det gäller inspelen.
– Vi visste att det skulle vara tålamodskrävande idag och många tuffa pinnar. Men jag är nöjd och scorekortet visar att jag behöll det där tålamodet, säger Ludvig Åberg.
Islossningen kom på det 12:e hålet, när den drygt åtta meter långa birdieputten rullades i. Något som också upprepas på hål 13, där en birdieputt på dryga sju och en halv meter skickas ner i koppen. Och ja, även på hål 14 får vi se en birdieputt från ett nästan identiskt avstånd hitta ner i hålet. Vid sidan av att Åbergs putter gick från ljummen till glödhet inom loppet av några hål, betonar han också att andra delar i spelet lade grunden till det som skedde.
– Det jag gillar är att jag slår rätt typ av slag in mot greenerna. Jag är på rätt sida av flaggan, slår rätt typ av järnslag och får de här puttarna som möjligtvis är lite enklare. Men definitivt hade jag bra speed på de här puttarna. Bra fart hela vägen in på sista nio, och så klart kul att se dem trilla i, men överlag är jag nöjd med att det är mycket bättre in mot green och från tee än vad det var igår.
Bäst i fältet med järnen
Vill man veta exakt hur starkt Åbergs järnspel var under fredagen bör blicken söka sig mot den översta platsen på andra speldagens ranking för statistikpunkten Strokes gained: Approach the green, där Ludvig Åbergs namn tronar i ensam prakt. Att järnspelet tagit ett avgörande steg i rätt riktning jämfört med torsdagens rond råder det ingen tvekan om.
– Det var egentligen bara lite bättre. Lite tajtare. Lite bättre tajming, lite bättre tempo. Jag ligger på den lite bättre och får ut det. Igår kändes jag lite svag och läckande. Så definitivt mycket bättre. Jag kände att jag kunde använda båda flykterna – både höger-vänster och vänster-höger.
Efter att den tre hål långa birdiesviten fylls på med en fyra i scorekortet på hål 16, banans sista par 5, vinner Åberg rejält med mark i fältet och är plötsligt i ett mycket intressant läge inför fortsättningen av majorn. 66-ronden blir dagens näst bästa score, och inför återstående 36 hål har Åberg, på totalt två under par, bara två slag upp till ledande amerikanerna Alex Smalley och Maverick McNealy.
– Det var egentligen det vi kände också. Kan man komma igång och pilla in lite birdies och sätta lite press är det inte jättelångt upp, egentligen. Även om jag var på par efter tio spelade hål så kändes det som att det inte var jättelångt upp ändå. Jag är nöjd med att vi kunde göra det och sätta oss i position inför helgen och se vad som händer därefter.
Sällskap av Lindberg och Norén
Ludvig Åberg får också sällskap av fältets övriga två svenskar under helgens spel. Mikael Lindberg noterade sin andra raka 71-rond under majordebuten och delar 44:e platsen på två över par. Detta efter en fredag där det långa spelet inte riktigt föll på plats.
– Det kändes som att vi räddade oss mycket idag. Tee till green var faktiskt väldigt dåligt idag. Det känns som att jag har varit överallt. Vi behöver slå lite boll nu och se om vi kan [hitta något till] imorgon, säger Mikael Lindberg.
Alex Norén (d68, +4) klarade kvalgränsen med minsta möjliga marginal efter att parputten på 18 jobbats i. Fredagens 73-rond fick en tung öppning med tre raka bogeys. Därefter stoppades blödningen av slag och Norén började kämpa sig in i ronden och rada upp de par som krävdes.
– Det är en otroligt enerverande bana när man inte riktigt är på. Jag spelade lite bättre kanske de sista nio-tio hålen. Men inte nog bra för att komma nära många gånger. På vissa hål är det så svårt att komma nära, och så försöker man ändå – och så får man en bogey. Så det är otroligt frustrerande överlag, säger Alex Norén efter ronden.
