Aaron Rai tog hem PGA Championship 2026 på Aronimink Golf Club. Det var hans första majortitel och första gången på 107 år som en engelsman vann PGA Championship. En historisk seger av en värdig vinnare. Svenskarna stod för en väldigt bra insats – Ludvig Åberg fyra, Alex Norén 26:a och Mikael Lindberg 55:a i majordebuten. Men den fjärde majorn innehöll mycket mer. Här är 18 nedslag från årets andra herrmajor.
1. Slut på högerhandskar i shoparna?
Vinnaren Rai spelar med handskar på båda händerna och det har han gjort sedan han var åtta år. Kommer den här segern leda till att Sveriges golfbutiker får slut på högerhandskar?
OBS! Att vänsterspelare skulle tömma vänsterhandskehyllan ser jag som osannolikt.
2. Har Rory McIlroy rätt?
Nordirländaren tyckte inte att Aronimink Golf Club var bra uppsatt. Han menade kortfattat att banan var för lätt från tee till green, att flaggplaceringarna gjorde det för svårt att göra birdies men inte tillräckligt svårt för att rädda par, och att spelarna aldrig behövde oroa sig för att göra värre än bogey. Det ledde till en osedvanligt kompakt ledartavla där ingen kunde separera sig från konkurrenterna.
McIlroys analys är säkerligen korrekt och förmodligen var veckan inte särskilt rolig för honom. Men för oss tittare var det en fröjd att det var spänning i fyra dagar, till skillnad från de 51 andra veckorna om året då man kan räkna bort en drös spelare redan efter 18 hål, gissa vilka tio som kommer fajtas om segern efter 36 och i stort sett veta vem som kommer vinna efter 54 hål.
3. Tränarna ska fortsatt få vara med!
Många tycker att de 20 PGA-tränarna i fältet bara tar upp plats för någon annan och inte har något i majorn att göra eftersom de sällan slutar högt upp på ledartavlan och majoriteten inte klarar kvalgränsen.
Jag tycker att deras medverkan ger PGA Championship en viktig ingrediens, men PGA of America lyckas inte framhäva fördelarna med att deras medlemmar är en del av mästerskapet.
Vilka är då fördelarna?
- De visar hur pass bra proffsen är.
PGA-tränarna i fältet är extremt duktiga golfspelare som utan tvekan skulle kunna prestera på lägre nivåer. Och det måste poängteras att även om deras yrkestitel är tränare så handlar det inte om shop- och rangerävar som står och håller lektioner sju dagar i veckan på en klubb i Texas. De som är med spelar, tränar och tävlar mycket golf. Men i PGA Championship ställs de mot världseliten på tufft uppsatta banor och har som grupp inte en chans. - Vikten av tävlingsvana
De flesta av PGA-tränarna har järnkoll på sina svingar, svingteknik och andras svingar. Men det finns också anledningar till att de inte blev proffsspelare. Vissa av dem har väldigt svårt att tävla och får inte till det, trots att de egentligen ”kan”. Tvinga dem att prata ännu mer om detta för att skapa mer förståelse. - Ge dem en fördel
När världseliten samlas för majorspel måste banorna sättas upp så att de blir en utmaning för de allra bästa. Det blir såklart extremt tufft och en rejäl omställning för PGA-tränarna. Exakt hur vet jag inte och eftersom alla har olika styrkor blir detta en tuff uppgift, men tänk om PGA of America hittade ett sätt att även tränarna kände sig bekväma med att ta sig an banorna. Risken är såklart uppenbar att banan då blir alldeles för enkel för proffsen. - Det kommer komma en ny Michael Block
Ben Kern blev bästa PGA-tränare i år. Han slutade på 80:e plats, tio över par. En stark insats, men inte lika bra story som när Michael Block slutade delad 15:e 2023.
En sådan tränarinsats kommer komma igen och när det sker glömmer vi alla missade kvalgränser.
4. Men ska en 20:e plats ge majorspel?
Tränarnas egna kval och mästerskap är ingen enkel uppgift att ta sig igenom för att få komma till PGA Championship. Samtidigt är det topp 20 i tränarmästerskapet som får en biljett. Inget annat kriterium har så ”slappt” urval.
5. Har Scheffler tappat det nu?
Världsettan spelade utmärkt golf i stort sett hela veckan fram tills att han greppade puttern. Då sjönk axlarna och för varje ny green sjönk självförtroendet ytterligare. Lite som det såg ut för några år sedan när han puttade med en bladputter. Sedan bytte han till en stabilare malletputter och har sedan dess i stort sett varit överlägsen. På Aronimink föll ingenting i hål för amerikanen. Har det satt sina spår eller kommer han stänka i puttar redan den här veckan hemma i Texas?
6. Kommer Åberg göra ”en Scheffler”?
Ludvig Åberg slutade delad fyra, karriärens näst bästa resultat i en major. Han var bäst av alla i spelet från tee till green. Han var inte lika dålig i puttning som Scheffler, men inte långt ifrån – Scheffler 71:a, Åberg 68:a.
Det är många i kommentarsfälten som under flera år har ropat efter ett putterbyte för svensken, likt Scheffler gjorde.
För det första är det viktigt att återigen poängtera att Ludvig Åberg inte är en dålig puttare. Han är inte en jättebra puttare, men långt ifrån en katastrofal sådan. För det andra behöver Ludvig Åberg inte spara ihop pengar för att köpa en malletputter. Han kan, och har säkerligen gjort, greppa en i garaget och ställa sig och putta i någon timme. Och varför han behåller sin bladputter finns det såklart lika starka skäl till som varför han inte har bytt.
Men var det inte ovanligt många slarvmissar just den här veckan?
Nja, det skulle jag inte påstå. Det var svårputtat på Aronimink. Och när det är svårt är det också svårt att behålla skärpan hela vägen. Och många missade och ”slarvade”, inte bara Åberg.
Han är såklart besviken och vill ha några treputtar ogjorda. Men att ropa efter ett putterbyte efter den här veckan tycker jag är att ta i.
Men vill du inte se Åberg med en malletputter?
Om han hade dykt upp på Aronimink med en ny putter, mallet eller blad, hade jag blivit orolig. Om han gör det på Memorial Tournament (4–7 juni) hade jag tyckt att det varit roligt och intressant att följa, men inte förväntat mig en markant bättre puttning, nej.
7. Var Aronimink för lätt från tee?
Ruffen glänste i silvergrå ton och såg riktigt saftig ut, samtidigt hade spelarna inga jättebekymmer att ta sig därifrån. Jag hade gärna sett att PGA of America släppt upp ruffen ett par centimeter till så att fairwayträff verkligen hade lönat sig.
8. Var Aronimink ”the One”?
Augusta National Golf Club är stående hem för The Masters. R&A (The Open) och USGA (U.S. Open) kan av flera skäl inte förlägga sina majors på en och samma bana, främst politiska. PGA of America roterar för att spelarna ska testas på olika underlag, olika karaktärer och klimat.
Men organisationen har faktiskt inte samma press på sig att rotera som R&A och USGA. Och oavsett vad Rory McIlroy (och andra) uttryckte, så tycker jag att Aronimink hade potential att bli åtminstone ett av PGA Championships ”hem”. Men så kommer det inte bli. Var majorn ska spelas de närmaste nio åren är redan bestämt och det blir inte på Aronimink.
9. European Slam på gång?
Rory McIlroy, Nordirland, och Aaron Rai, England. Med två majors kvar att spela finns chansen att Europa för första gången någonsin tar hem alla fyra majors.
10. Varför kan inte amerikaner enas om vad de ska skrika?
Efter varje bollträff (alltså innan någon sett vart bollen tar vägen) hördes nya rop från den manliga delen av publiken. Några klassiker förstås: ”You’re the man” … ”Get in the hole” (även på par 5-hål) … och ”Yeah, baby, yeah!”
Men på Aronimink fortsatte östkusttrenden från Bethpage: att överträffa varandra med mer och mer komplicerade haranger som varken är förståeliga eller höjer stämningen. Ett tillägg i konstitutionen borde vara att alla amerikaner måste besöka valfri europeisk fotbollsarena för att lära sig hur man enas i hur man lyfter fram sina spelare.
11. Du var inte på första tee i tid – du har tur att det bara blev två slags plikt!
Garrick Higgo var snubblande nära att missa hela mästerskapet när han trodde sig ha fem minuter kvar. Han undvek diskvalifikation men fick två slags plikt.
Ska spelarna vara i tid? Ja, det underlättar såklart. Men hur i hela friden är det möjligt att man på högsta nivå inte ser till att spelarna är i tid?
Han måste ha varit incheckad på området. Så de visste att han var på plats och i min värld är det helt otroligt att man inte har system som utgår från det värsta – att någon av de 156 spelarna kommer begå ett misstag.
Låt oss undvika detta genom att sätta ett par funktionärer på att lokalisera de som står näst på tur.
12. Var sista ronden en dokumentär om Cameron Smith?
Det var såklart roligt att se Cameron Smith spela bra golf i en major igen. Det verkar bildproducenten också ha tyckt, för det kändes som att vi fick se varje steg australiensaren tog på söndagen. Medan hockeyfrillan guppade fram fick vi stundtals snabba klipp på Jon Rahm och Rory McIlroy.
13. Slut på järnheadcovers i shoparna?
Inte nog med att Aaron Rai spelar med handskar på båda händerna – han har även headcovers på sina järn…
14. Skönt utan Tiger och Phil
Tiger Woods och Phil Mickelson var inte på plats den här majorveckan heller och det känns skönt, tycker jag.
Det lägger stjärnglansen där den hör hemma – på världens bästa spelare just nu.
15. Vad händer från tee, Rory McIlroy?
Precis som under The Masters var det stundtals väldigt svajigt från tee för världstvåan. Han själv medgav att han haft problem med drivern hela året och att han tycker det är extra jobbigt eftersom han alltid satt ett stort värde till att han är bra från tee.
Med det sagt var McIlroy elva i Strokes Gained: Från tee sett till hela tävlingen, men 67:a första rundan och 33:a sista rundan.
16. Hur dålig är Vegas på greenerna?
Ludvig Åberg var bäst tee till green. Näst bäst i den kategorin var Jhonattan Vegas. Colombianen slutade delad 44:a, totalt två över par.
Av de som klarade kvalgränsen var Vegas sämst på greenerna med -3,54 slag. Enligt DataGolf är han 323:a i världen i puttning.
17. Nej, det var inte McLarens fel
Justin Roses klubbyte till nystartade McLaren Golf mitt i säsongen ifrågasattes kraftigt och engelsmannen tvingades försvara sitt beslut och de dåliga resultaten inför majortävlingen.
Han svarade med att sluta delad tia och tappade bara slag mot fältet från tee. Och i bagens största klubbor är märket än så länge inte McLaren. Wedgarna är inte heller det, men +0,92 slag i SG Inspel kan till stor del tillskrivas McLaren-järnen.
18. Hellre på Shinnecock Hills än Aronimink
Eller rättare sagt – hellre U.S. Open än PGA Championship.
Jag hade såklart hellre sett Ludvig Åberg vinna än Aaron Rai. Men om en månad väntar U.S. Open på Shinnecock Hills – och det känns redan nu som en betydligt roligare vecka.
