Medlemmar i en klubb, spelar ingen roll vilken, har lyft frågan att få delar av avgiften återbetald eftersom vinterskadade greener inte håller kvaliteten som de önskar.

Jag antar att dessa medlemmar inte ser sig som medlemmar, utan snarare kunder.

Den här vintern och våren har varit en påminnelse om vem som egentligen bestämmer över golfbanan.

Det är inte klubbchefen, greenkeepern, styrelsen, medlemmarna eller ens budgeten.

Det är naturen.

Runt om i Sverige har golfklubbar kämpat med vinterskador. Vissa har klarat sig relativt lindrigt. Andra har fått stora problem med greener som dött, tunnats ut eller återhämtat sig betydligt långsammare än planerat.

Och frågan har väckts: Är det verkligen rimligt att betala full medlemsavgift när banan inte är i toppskick?

Mitt svar är enkelt: Ja, absolut.

Faktum är att det är precis de här åren medlemsavgiften ska betalas.

Greenfee är en produkt. Medlemskap är något annat.

Det är här många blandar ihop saker.

En greenfeespelare köper dagens upplevelse.

Är banan sämre än normalt kan det vara fullt rimligt att priset justeras. Det är därför vissa (långt ifrån alla) klubbar väljer att sänka sin greenfee när vinterskador eller något annat påverkar spelupplevelsen.

Men medlemsavgiften fungerar inte så. Den är inte en betalning för dagens skick. Den är, i de flesta fall, stommen i klubbens ekonomi.

Den finansierar personalen, maskinerna, bevattningen, juniorverksamheten, investeringarna och allt det arbete som gör att banan över huvud taget finns där nästa år.

Det är därför resonemanget om återbetalning blir så märkligt.

När klubben drabbas av en tuff vinter behöver den resurser, inte mindre resurser.

Om medlemmar ska kompenseras varje gång naturen ställer till problem finns egentligen bara en logisk väg framåt: höj medlemsavgifterna kraftigt, bygg upp stora reserver, ta betalt som om varje säsong vore perfekt och betala tillbaka pengar de år verkligheten inte levererar.

Det skulle sannolikt bli den dyraste modellen i svensk golf. Men det är också den logiska konsekvensen av att se medlemskapet som en produktgaranti. De flesta golfare skulle förmodligen tacka nej till den modellen direkt.

Naturen bryr sig inte om ägarformen

Visst går det att minska riskerna med mer förebyggande arbete, mer personal och högre driftbudget.

Men den som tittar noga kan se att även några av Sveriges mest profilerade golfanläggningar har haft problem med greenerna och andra spelytor den här våren.

Inte lika omfattande. Inte lika synliga. Men de finns där.

I ärlighetens namn kan inte några pengasäckar i världen vinna helt över naturen.

En vd kan inte förhandla med en lång vinter. En styrelse kan inte rösta bort en kall och torr vår. Naturen har en förmåga att behandla alla lika.

Visst kan en kapitalstark ägare utan vinstkrav välja att investera mer i förebyggande arbete eller snabbare återställning. Men inte heller den rikaste golfentreprenören kan köpa sig en perfekt vinter.

Det finns också en större fråga här.

Vad händer om klubbarna helt slutar se sina medlemmar som just medlemmar och börjar se dem som kunder?

Då förändras spelreglerna.

Kunden förväntar sig en produkt.

Produkten ska levereras.

Och gör den inte det blir konsekvensen förr eller senare missnöjda kunder, prissänkningar och kampanjer för att locka tillbaka dem. Det är en fullt rimlig logik.

Problemet är bara att naturen inte bryr sig om affärsmodeller.

Om golfen fullt ut blir en kundmarknad kommer anläggningarna behöva prissätta därefter. Inte utifrån hur banan ser ut i dag, utan utifrån risken att den kanske inte ser perfekt ut nästa vår.

Det innebär sannolikt högre priser generellt för det som marknaden anser vara bra skick. Det blir större marginaler och buffertar för prissänkningar när verkligheten inte motsvarar kundernas förväntningar. För den som ska bära risken kommer förstås att vilja ha betalt för den.

När kunden förväntar sig en garanti måste någon annan bära osäkerheten. Och den osäkerheten kostar pengar.

Därför är det naivt att tro att en mer kundorienterad golfvärld automatiskt skulle bli billigare, bättre eller mindre sårbar för naturens nycker. Risken är att vi får dyrare golf, högre förväntningar och exakt samma problem när vintern väl bestämmer sig för att vara vinter.

Och den som tror att Sveriges drygt 450 golfklubbar en dag ska ersättas av golfälskande miljardärer som utan motkrav är beredda att täcka varje underskott, återställa varje vinterskada och investera obegränsat för att hålla greenerna perfekta lär bli besviken.

De flesta anläggningar kommer även i framtiden behöva bära sina egna kostnader.

Frågan är bara om pengarna kommer från medlemmar som delar på risken – eller från kunder som får betala för den i förväg.

Det är lätt att vara medlem – och greenfeegäst – när greenerna rullar perfekt. Medlemmar är inte bara de som njuter av de bra åren. De är också de som hjälper klubben genom de dåliga. För om medlemsavgiften bara känns rimlig när allt är perfekt är den egentligen inte en medlemsavgift.

Då är den bara en förskottsbetald greenfee.