Banor och resor

Proffsens svenska favorithål

Någon gillar en tuff par femma, en annan föredrar ett klassiskt korthål. Åsikterna går ofta isär om vad som är ett bra golfhål. Vi lät sex proffs göra sina val.

Av Redaktionen • 2016-06-21

Alla har vi våra favoriter, oavsett om de är filtrerade genom glimrande minnesbilder eller är grundligt bedömda baserat på uppsatta parametrar. I diskussionen om vilket hål som är bäst i Sverige spretar ofta åsikterna som ett dogleg.

Men ibland behöver vi inte enas.

Svensk Golf lät sex golfproffs lyfta fram sina personliga favoriter på svensk mark – och fick hänga med på en subjektiv drömresa från tuffa avrinningsytor i Bohuslän till bortkastad småsten i Hälsingland.

 

 

 

Proffsens svenska favorithål

Jens Dantorp.

PGA Sweden National Lakes Course.

Hål 11, par 5.

”Ett utmanande och roligt par 5-hål. Bäcken, som ringlar på högersidan första halvan av hålet och längs vänstersidan fram mot greenen, är i spel på utslag, andraslag och inspel. Redan på tee måste du välja strategi. Ska du spela safe med en kortare klubba kort om bunkrarna lite längre fram på vänstersidan – eller ska du satsa med drivern mot den smalare delen av fairway som är omringad av bunkrar till vänster och bäcken till höger?
Sätter du driven har du en god chans att nå in på två slag, men då gäller det att undvika bunkrarna till höger om green och bäcken som lurar till vänster och samlar upp en hel del bollar.
Hålet ställer höga krav på samtliga slag. Om du slappnar av och slarvar är det lätt hänt att du får lämna greenen med en bogey eller värre. Om du däremot slår bra slag hela vägen kan du bli belönad med en birdie eller till och med en eagle.
Kort och gott en ’risk and reward’-par 5:a där det gäller att ha tungan rätt i mun.”

 

 

Proffsens svenska favorithål

Pernilla Lindberg.

Bollnäs GK.

Hål 15, par4.

”Faktum är att jag var med och formade hålet 1990. När Bollnäs gick från att vara en 14-hålsbana till 18 hål hjälpte jag till att plocka bort massvis med småsten från fairway innan gräset skulle sås. Jag var fyra år och tyckte att det var så kul att slänga ner stenarna i dammen. Sedan dess har hålet, med index 1, fostrat mig väl. Det har också hänt ett och annat rent layoutmässigt. Idag möts man av ett svagt dogleg höger med två dammar, en på höger sida vid utslaget och en till höger om greenen. Du vill inte leka med högersidan med drivern men samtidigt är det en kulle med träd på vänstersidan som du också bör undvika. Det är ett av de längre hålen på banan där du ofta har en ganska lång klubba kvar till en ganska svagt undulerad green. När jag var åtta eller nio år spelade jag tävling tillsammans med min pappa, någon slags nybörjargreensome. Pappa slog en jättebra drive och eftersom vi låg precis i höjd med den första dammen valde vi att slå på hans boll. ’Nu har vi tagit den första dammen ur spel’, sa han. Men när det väl var min tur slog jag någon slags motsats till socket, jag träffade så långt ut på tån att bollen rullade ned i vattnet. Det här brukar jag få höra av pappa med jämna mellanrum. Å andra sidan har jag ju kommit ganska långt i min golfkarriär ändå.”

 

 

 

Proffsens svenska favorithål

Magnus A. Carlsson.

Frösåker G&CC.

Hål 13, par 5.

Ett bra golfhål ska innehålla svårigheter längs vägen men man ska gynnas av bra slag. Missar man ska det kosta. Så är fallet på detta par 5-hål med Mälaren i bakgrunden och ganska bred fairway men med bunkrar på båda sidorna. Slår man en bra drive kan man nå upp på två men då måste man frakta bollen över vatten. Och bakom greenen finns ett antal bunkrar. Jag försöker alltid dra till drivern lite extra, gärna med draw, sen återstår ett utmanande andraslag med spoon eller hybrid där en fade är att rekommendera. Det är kul att få använda sig av båda skruvarna. En gång var jag med i täten när Västerås Open arrangerades på Frösåker. Efter en bra drive och en lika bra hybrid snuddade eagleputten hålkanten. Jag slutade sen tvåa i tävlingen efter Leif Westerberg som drog i en monsterputt på sista greenen för att vinna.”

 

 

 

 

 

Proffsens svenska favorithål

Maria McBride.

Barsebäck G&CC.

Hål 17, par 4.

”På det här hålet är varje slag ett nyckelslag. Målbilden på tee är bara att sätta bollen i spel, att se till att jag får slå nästa slag från fairway. Greenen är ganska smal, nästan som två små greener i en. Beroende på vind kan det bli väldigt svårt när flaggan är placerad långt bak på vänstersidan. Många gånger kan man inte gå för flaggan utan måste istället sejfa på högersidan. Hålet kan spelas helt annorlunda från dag till dag. Medvind, sidvind eller motvind gör att du på olika sätt måste vara alert när du kliver upp på tee. Det är inget hål som man kan slappna av på. Inför TPC 2007 beställde jag lite vind av meteorologerna men på 17:e blir det otroligt lurigt när det blåser från havet. Då spelas hålet långt och det är verkligen inte lätt att komma in mot greenen med en lång klubba. Det är extra tufft att det just är hål nummer 17. Pressen på dig ökar och eftersom du helst vill avsluta par-par så blir fairway smalare och greenen ännu mindre än vad den redan är.
Jag har inga starka egenupplevda minnen härifrån, däremot härliga bilder från Solheim Cup även om jag inte var med och spelade själv. Den otroliga glädjen som uppenbarade sig på det hålet, och Catrin Nilsmark som satt fast i golfbilen med en massa kuddar tack vare sitt ryggskott, sitter kvar på näthinnan.” 

 

 

 

Proffsens svenska favorithål

Anna Nordqvist.

Halmstad GK, Norra banan.

Hål 16, par 3.

 

”Ett riktigt bra golfhål ska ha karaktär – och kräva strategiskt tänk från spelaren. Många gånger spelar man banor där alla hål egentligen påminner om varandra, och antingen kan man inte skilja på sexan, tian och 15:e eller så kommer man inte ihåg hålet överhuvudtaget. Ett bra golfhål ger ett gott första intryck och det är ett hål man kommer ihåg. Är det vackert och ger ett wow-intryck är det också ett plus. Av de anledningarna är Tylösands 16:e min favorit. Det är ett av de hål man ser fram emot att spela under rundan. Det är en utmaning och det krävs ett riktigt bra slag för att scora bra här. Jag gillar utmaningar, speciellt i slutet av rundan, och det är kul att attackera när man ställs inför svårigheterna med vattnet på hela högersidan.
Eftersom teeboxen är lite högre än greenen slår du ner mot greenen. Du har vatten i stort sett hela högersidan och två bunkrar till vänster om green. Greenen är ganska smal och det krävs ett väldigt bra slag, speciellt med ett längre järn, för att träffa greenen. Jag kan tänka mig att en hel del bra rundor förstörts här.
Jag kan föreställa mig solnedgången en sen sommarkväll; du har träden, vattnet, den upphöjda utslagsplatsen och greenen där nere. 16:e är helt klart ett av de visuellt vackraste hålen i Sverige.”

 

 

Proffsens svenska favorithål

Marcus Kinhult.

Lyckorna GK.

Hål 12, par 3.

”Ett för ögat väldigt simpelt och inbjudande korthål med en liten undulerad green och branta avrinningar runt hela greenens främre del. Jag uppskattar allt det naturliga med hålet, det behöver inget extra som flashiga bunkrar eller fina vattenhinder.
Från tee ser man hela greenen och det är väldigt tydligt vad man ska göra – slå ett bra slag… Missar du lite från tee så studsar bollen ner i ruffen och du ställs inför ett svårt lobbslag mot den lutande greenen.Själv har jag ett minne från år 2013 när jag missade just till vänster på utslaget och hamnade i ruffen. Därifrån lyckades jag lobba upp bollen till två-tre meter från pinnen för att sedan slingra i putten. Så här efteråt inser jag ju att det var en mirakulös räddning från dalen. Sedan gick jag vidare och vann min första tävling på Skandia Tour Elit – med ett slags marginal.”

 

 

HENRIK LENNGREN

webbred@svenskgolf.se

Här är Sveriges 50 bästa banor


Sveriges 100 bästa golfhål


Därför är Halmstad Sveriges bästa golfstad

Scroll to Top