Mark för att bygga ut till 18 hål finns att tillgå. Men det är inte troligt att Loftahammars GK sätter bulldozerskopan i marken framöver.
Istället fortsätter klubben att arbeta efter visionen om att ha en av Sveriges absolut bästa niohålsbanor. Ett mål som definitivt är inom räckhåll sett till både layout och spelytornas stabila finish. Den varierande topografin och landskapskaraktären bidrar i högsta grad till att golfupplevelsen landar rätt. •
Spela när: Skärgårdsmiljön och läget norr om Västervik avnjuts som allra bäst under sommarmånaderna.
Passar för: Alla som är sugna på en härligt kärnfull golfupplevelse. Resten kan visserligen lägga till en mycket modest slant för att spela ytterligare ett varv, om man nu styvnackat framhärdar att det alltid är 18 hål som gäller.
Så testas flåset: Visst, promenaden på Loftahammar omfattar bara nio hål. Men det finns några duktiga backar att aktivera lårmusklerna i.
Höjdarhålet: Hål 3 landar vid denna rubrik i bokstavlig bemärkelse. För det räcker med att ta in vyn från det upphöjda utslaget för att adrenalinet ska börja pumpa ut i fingerspetsarna. Men detta korta par 4 har också fina speltekniska värden där bunkrarna på högersidan och den undulerade greenen dikterar strategin.
Notera att: Ronden börjar med ”Grönhagen” och avslutas på ”Trillin”, efter ett besök på ”Ängkullen”. Ja, banans hål har döpts till olika namn med anknytning till trakten eller omgivningarna.
Sämsta hålet: Sjuan är ett par 4 som går rakt på sak och efterfrågar ett utslag mot vänstersidan. Inte ett totalt Kalle Anka-hål på något sätt, men platt och relativt händelselöst jämfört med den övriga banans tonläge.
Prons bästa tips: ”För en lyckad score på Loftahammar gäller det att spela aggressivt på hål 1, kort par 5 med stora chanser till birdie. Om du fixar den tuffa avslutningen, med hål 7 som har en ny damm och hål 9 som kantas av out och vattenhinder, på din handicap kommer du aspirera på förstaplatsen för dagen.”
– Fredrik Stoltz.
Treputtsfaktor: Inte alltför hög. Även om de vidbesöket skönt rullande krypvensgreenerna begåvats med en och annan lurig kontur så är det längdkontrollen som utmanas mest, men utan hyperdramatiska gester.
Avslutningshålet: Här blir det åka av. Ett bitigt och miljömässigt fint inramat par 4 där svårigheterna blir tydligare ju mer drag i grejerna spelaren har.
Räcker en trepack: Den som inte går två varv bör komma i mål utan ett gapande tomrum i bollfickan. Men det förutsätter att du passar dig för Åkes damm på hål 5 och vattenhindret på det tuffa 9:e.
Plus: Starka niohålsbanor är en bristvara i Golfsverige. Loftahammar är glädjande nog ett av undantagen.
Minus: Korthålen hade gjort större avtryck med lite mer strategiskt intressanta greenområden.
