AUGUSTA, GEORGIA. Efter en kall morgon i Augusta började solen titta fram lagom till dess att spelarna i de sista grupperna tog sig upp på övningsområdet.
Ledaren Patrick Reed var där tidigt, knappt två timmar innan sin starttid. Som vanligt hade han sina hörlurar djupt instoppade i öronen. Han inledde med ett avslappnat puttpass.
Henrik Stenson gjorde precis som på lördagen, puttade i ungefär 25-30 minuter under överinseende av puttningscoachen Phil Kenyon. Precis som igår så varierade han mellan övningar, där fem bollar slängdes ut runt hål och sänktes som om det vore en putt på banan med läsning och ordinarie puttrutin.
Helhetskänslan? Det såg bra och stabilt ut, precis som det har hela den här veckan.
Till tonerna av några klassiska söndagsjubel som vibrerade från banan ända bort till rangen, det är nog undefär en kilometer ner till Amen Corner från rangen, så klev sen Stenson upp på övningsområdet.
Här märktes tydlig skillnad mot gårdagen. Stenson hade inte någon tränare närvarande utan diskuterade endast sina känslor med caddien Gareth Lord. Och han verkade betydligt mer tillfreds med slagen, även när han rörde sig upp till de längre järnklubborna.
När Rory McIlroy kom förbi gav Stenson och nordirländaren varandra ett rejält peppande handslag och önskade lycka till.
Så som Stenson såg ut under uppvärmningen finns anledning att tro att han möjligen hittat en känsla idag som gör att han kan blanda sig i tätstriden med en bra start. Mot slutet av passet slog han några fint komprimerade långa järnslag som startade precis mot den flagga han siktade mot, cirka 170-180 meter bort. Det var inte 10 av 10 perfekta slag, som Stenson gärna vill ha det, men trots allt en förbättring från hur det såg ut för 24 timmar sen.
Träklubborna? Han slog tre drivar. Alla tre närmast identiska, i stort sett helt raka.
Sen kom Diablospoonen fram, två slag, varav den sista fick publiken på rangen att utbrista i ett kollektivt ”wooow!”.
Summering: Stenson ser ut att vara bra på det.
Ledarna? Tja, Patrick Reed stod i en egen ände av rangen, med hörlurar i och gjorde sin grej. Förmodligen var det bra att han hade hörlurarna i för jublet som publiken gav Rory när han kom in på rangen var tio gånger så högt och varmt som de futtiga applåder Reed fick.
Däremot var Reed helt klart den som såg bäst ut av de två spelarna i ledarbollen. På lördagen uppträdde McIlroy oerhört självklart på rangen och missade knappt ett slag. På söndagen såg han inte alls lika bekväm ut, tappade flera slag till höger, inte minst med träklubborna.
Ett omen inför dagen?
Det återstår att se.
I övrigt kan vi rapportera att Rickie Fowler och i ännu större utsträckning Jon Rahm såg väldigt avslappnade, självsäkra och nöjda med sina slag.
Nu börjar Masterssöndagen, vi lär ha en höjdarupplösning att vänta.
