AUGUSTA, GEORGIA: Henrik Stenson anlände till övningsgreenen strax före klockan ett, med ungefär en och en halv timme till sin starttid. Han inledde med ett puttpass på 25 minuter. Vid sin sida hade han sin puttningstränare Phil Kenyon, de diskuterade mycket, bollade läsningar med varandra och stämde av hur Stenson slog puttarna.
Under passet växlade Stenson mellan övningar där han la ut fem bollar runt hålet och behandlade varje putt som om det vore en putt på banan. Alltså läste han den, gjorde sin rutin, och slog varje putt med fokus.
Det växlades med att stämma av stroke och bollstart med ett övningshjälpmedel och att få in längdkänslan.
En amatörmässig okulärbesiktning antydde att puttningen såg ut att vara i god form, precis som den har varit under de första två ronderna.
Därefter ställde sig Stenson i det vänstra hörnet av rangen och började värma upp det långa spelet. Efter sin fredagsrond sa han så här:
– Det är lite halvtunna slag, lite läckta slag. Det känns som att det långa spelet är 50-60-procentigt. Jag hade kunnat prestera bättre om det långa spelet hade varit där jag vill och kan ha det.
Och det syntes tydligt att han letade efter en bra känsla. Som han förmodligen skulle uttrycka det själv försökte han ”slotta” klubban bra i nedsvingen. Han hade med sin träningsklubba, en wedge med ett puttergrepp på för att träna på bladkontrollen.
Som bollplank fanns en av svingtränaren Pete Cowens assisterande tränare. Efter varje slag diskuterade de hur det kändes, Stenson visade vad han försökte göra och fick feedback på hur det såg ut.
Hur slagen såg ut?
Inledningsvis antydde Stensons kroppsspråk att det inte kändes riktigt som han ville. Slagen drev iväg i den tilltagande vinden och Stenson såg inte tillfreds ut med hur bollarna flög. Men ju längre passet pågick desto mer bekväm verkade han och den där härligt kraftfulla Stensonbollträffen fick den fuktiga Augustaluften att vibrera i sköna tonskalor.
Positivt är att Stenson ser glad ut, han skrattar och ler även om han jobbar med att få bollflykten precis dit han vill ha den.
Fler spaningar?
Rory McIlroy såg stark ut, inte minst med träklubborna som flög precis som han ville. Både när han försökte slå stora drawade spoonslag och bombade drivar. Även Jordan Spieth verkade ha bra kontroll på sina slag.
Och i ledarbollen är det två ganska olika spelstilar som möts. För Marc Leishman spelar sig runt golfbanor med en skruv från vänster till höger och Patrick Reed gör det motsatta. Börjar det blåsa i eftermiddag, håll ett öga på Leishman. Hans lite lägre bollflykt lär penetrara vinden alldeles utmärkt, vilket inte gör det förvånande att hans facit i The Open är oerhört starkt.
