Reportaget publicerades ursprungligen i Svensk Golf nummer 8, 2025. Klicka här för att prenumerera på tidningen.
En ny era hade startat åtta år tidigare. USA:s överlägsenhet och upprepade segrar hade hotat Ryder Cup. Spelare från den europeiska kontinenten hade slagit igenom. Severiano Ballesteros, underbarnet från Pedrena, hade vunnit titlar såsom 1979 års upplaga av The Open. Han var ännu ung men hade skapat sig sitt inflytande.
Framför allt skulle hans glöd och passion för spelet komma att förändra golfvärlden.
Ryder Cup fick ett nytt liv.
Britter, irländare och spelare från hela Europa enades i ett nytt lag.
I det första tolvmannagänget, format inför 1979 års match på The Greenbrier i West Virginia, var två spanska spelare representerade:
Antonio Garrido och nämnde Seve Ballesteros.
Spanjorerna fick spela tillsammans, men de vann endast en poäng av fyra möjliga. Dessutom förlorade de varsin singel.
Europa föll i lagmatchen med klara siffror.
Den stora revanschen, beviset att Europa på allvar kunde matcha USA… den kom till slut.
Första på amerikansk mark
Oväntat nog inträffade den europeiska supertriumfen på amerikansk mark, hemma hos Jack Nicklaus på hans anläggning Muirfield Village i Dublin, Ohio.
Det var också här det första kapitlet skrevs i en spansk framgångssaga.
Seve Ballesteros var ännu på sin karriärs topp och var självskriven som ett av lagets ankare och pådrivare. Jose-Maria Olazabal var 21 år. Som amatör hade han gjort en hole in one på Tylösand i Halmstad, som nyblivet proffs hade han slagit igenom på Europatouren. Inför Ryder Cup 1987 fick han ett av tre ”wild cards” av kaptenen Tony Jacklin.
Jacklin hade valt sin strategi: Spanjorerna skulle bilda par i alla de fyra matcherna i foursome och bästboll.
Den första matchen vanns mot Larry Nelson och Payne Stewart med minsta möjliga marginal. Den andra, mot Curtis Strange och Tom Kite, avgjordes på den 17:e greenen.
Den tredje blev lika tuff som den första. Payne Stewart fick åter se sig besegrad, den här gången tillsammans med Ben Crenshaw.
Tre segrar av tre möjliga. Det spanska paret hade visat upp sig.
Deras fortsatta samarbete och gemensamma äventyr skulle bli klassiskt. Inget annat par har spelat lika många Ryder Cup-matcher tillsammans, inget annat par har vunnit lika många poäng. Totalt 11 av 15. Detta från och med den lyckosamma helgen i Ohio 1987 till avslutningen av deras partnerskap på The Belfry 1993.
Vem fick det sista ordet på Muirfield Village?
Naturligtvis Seve Ballesteros.
En stor och sensationell europeisk ledning hade minskats när hemmaspelarna visade sina styrkor i singelspelet.
När söndagens sju första matcher var färdigspelade hade USA vunnit 5,5 av poängen. Europas ledning hade krympt till 12–11 när sex jämna matcher fortfarande spelades.
Eamonn Darcy – irländaren med den karaktäristiska men effektiva svingen – vann oväntat mot Ben Crenshaw. Amerikanen hade i sin frustration brutit av sin putter på det sjätte hålet.
Med en järnetta på greenerna hade han hållit matchen i liv till den 18:e.
Bernhard Langer hade halverat sin match mot Larry Nelson.
När den sista vinnande poängen skulle tas bestämde ödet att Seve Ballesteros skulle få avgörandet i sina spanska händer. Segerfirandet kunde starta på den 17:e greenen där Seve sänkt segerputten och kunde hyllas av sina lagkamrater och en hel europeisk golfkontinent.
USA hade tidigare vunnit 13 segrar av 13 möjliga på sina hemmabanor. För första gången vanns Ryder Cup av Europa på amerikansk mark.
