Torsdagen såg först ut att rulla på enligt den förväntade planen. Ludvig Åberg klarade av Aroniminks något mer krävande andra nio på par. När wedgen på banans första hål, Åbergs tionde för dagen, nästan fickparkerades vid flaggan steg pulsen hos den svenska tv-publiken, och troligen även en aning hos Åberg och caddien Joe Skovron.
Men attacken mot ledartavlan kom sedan av sig. Samtidigt som spelet från tee inte riktigt föll på plats började puttningen gnissla.
De 72 slag, två över par, som torsdagen resulterade i innebär inte att Åberg skjutit ut sig helt från tävlingen. Men de fem slag och den massiva grupp spelare som skiljer honom från ledarklungan stod givetvis inte direkt på önskelistan när peggen trycktes ner i marken på tionde hålets tee, strax efter åttatiden på förmiddagen. Det blir tydligt när Åberg självkritiskt summerar sin insats.
– Jag svingade sådär, tycker jag. Slog drivern ganska dåligt. Järnen okej, men inte tillräckligt bra. Och sedan lite för dålig puttning. Lite för många bommade puttar inom två meter för att hänga med. Och så klart är det en frustrerande morgon på golfbanan.
Att tappade slag mot par i regel är en del av majors som spelare får hantera är ett faktum, sett till banornas uppsättning och design. Men när en spelare känner att slagen mot par tappas i situationer där bogeys klart hade kunnat undvikas, då ökar frustrationen markant. Som i Ludvig Åbergs fall.
– Det känns som att de bogeys som jag gör går att undvika. Och det är det jag stör mig på. Det är det som frustrerar mig. Det är egentligen det som gör att det suger litegrann. Det blir en treputt på fyran-femman eller vad det är, och jag kommer från en bogey hålet innan också, när jag är i greenkant på två. Och bommar en femfotare på åttan också. Det är de som suger lite grann, konstaterar han.
Noréns handled på bättringsvägen
För Alex Noréns del antog torsdagens rond en något annan skepnad. Den birdielösa 71:an gnetades ihop när Norén tålmodigt räddade par efter par, vid Aroniminks krävande greenområden. Efteråt reflekterar han över en dag där han inte riktigt varit bekväm med det långa spelet.
– Det var tolv helt okej spelade hål. Sex lite sämre där jag fick kämpa. Jag försökte jobba på spelet och svingen, men sedan när jag kommer ut på tävling funkar det inte riktigt. Det känns rätt bra på rangen. Men jag får inte ut det riktigt. På de här banorna, där de lutar så mycket, måste man vara neutral, och det känner jag att jag inte riktigt blir när jag jobbar på det sättet jag gjorde. Men ett över par… man är fortfarande med i tävlingen.
Även om det finns ett och annat som Norén vill jobba på i det långa spelet inför den andra ronden så har antalet timmar på rangen begränsats tidigare i veckan. Detta efter känningar i handleden, som Norén vill undvika att anstränga för mycket. Något som Norén tror har skett när han tränat baseball med barnen hemma.
– Jag ska gnugga på med putt och chipp, men jag har haft lite problem med handleden och har försökt träna på rummet istället för att slå en massa bollar. Men jag måste få in något pass på rangen idag, så jag får igång det långa spelet.
Torrdrillandet räcker bara så långt under en tävling?
– Ja, det är lite så. Sedan har jag varit orolig för handleden. Men nu känner jag att den är mycket bättre och det är ingenting som är skadat där inne, utan bara lite ömt. Och då vågar man slå igenom.
