Tävlingen har inte ens startat och vi har redan fått dramatik i form av virus, skador och en inhoppande vice-kapten. Det ska bli spännande att se vad resten av Solheim Cup bjuder på.
På många sätt är Solheim Cup mer intressant än herrarnas motsvarighet.

Ladies European Tour är så mycket mindre än LPGA vilket gör att de europeiska damerna – trots två segrar senaste tre upplagorna – är mycket tydligare underdogs än herrarna. Känslorna är också ofta på en högre nivå, särskilt sedan de senaste upplagorna incidenter med Suzann Pettersen i huvudrollen senast.

Jag tycker fortfarande att Suzann fick mycket skit för ingenting, man puttar i bollen även i match om man inte hör något annat eller så frågar man om putten är klar, det är självklara grunder i matchspel.
Alison Lee uppträdde naivt och orutinerat och att USA sedan ändå vann matchen är en helt annan sak.

Under onsdagen lämnade Suzann Pettersen återbud på grund av en ryggskada och det har insinuerats från vissa hål att det skulle ha med händelsen i Tyskland att göra.
Det tror jag är rent nonsens.
Suzann Pettersen har alldeles för hög självkänsla för att gå och fundera över saker som hände för två år sedan och jag är helt säker på att hon inget hellre vill än att gå ut och möta amerikanskorna för nionde gången.
Det var ett modigt och generöst beslut av norskan.

Hennes roll som pådrivare och vicekapten kan mycket väl bli minst lika viktig som om hon hade spelat.
Känslan är naturligtvis att det europeiska laget blev rejält skadeskjutet och att chanserna att vinna sjönk (ytterligare) några procent. Inget ont alls om Catriona Matthew som i princip har samma facit som Pettersen när det gäller Solheim Cup.

Men tittar man på den här säsongen så har den 48-åriga skotskan inte rosat marknaden och känslan är väl att hon antingen har ett rejält mellanår alternativt är i slutet av karriären.

Nu behövder det konstigt nog inte betyda särskilt mycket just den här veckan.

Solheim Cup är inte ANA Inspiration eller US Women´s Open.

Det är en matchspelstävling där matcherna spelas en rond och där erfarenhet och lugn är faktorer som spelar större roll än perfekt dagsform.

Jag är övertygad om att Annika Sörenstam har koll på läget och hon har naturligtvis haft en plan för eventuella skador. Hon behöver rutin i laget och Matthew, med 33 Solheim-matcher i ryggsäcken, kommer inte att spela dåligt på grund av att hon blir nervös eller spänner sig, hon har gjort detta förut.

Men för att Europa ska vinna behövs naturligtvis att några spelare tar för sig lite extra. Europa har spelartyper som inte har särskilt mycket respekt för amerikanskor och Charley Hull och Melissa Reid är inte ett dugg blyga av sig på banan.

Jag tror på en jämn match och skulle jag tvingas ge en hint om förutsättningarna så tycker jag att det europeiska laget är snäppet svagare när man går igenom namnen.

Men det behöver lyckligtvis inte betyda ett smack.