Jag sitter och ser Justin Thomas fullkomligt köra över 7 078 meter Erin Hills.
Och han är långt ifrån ensam.
Tredje ronden av US Open bjuder på fantastisk golf och allt pekar mot en dramatisk söndag med massor av duktiga spelare som kommer att slåss om att vinna sin första major.
Samtidigt kan jag inte riktigt begripa hur den här banan spelas.
Jason Day gick tio över par på två ronder.
Dustin Johnson, Rory McIlroy och Bubba Watson gick sammanlagt 13 över par innan de fick lämna tävlingen.
Fyra av de mest långtslående vi har.
Samtidigt leder relativt kortslående Brian Harman på tolv under par och en hel del talar för att vi kommer att få den lägsta segerscoren i tävlingens historia.
Jag undrar vad USGA tycker om detta?
Somliga sliter säkert de hårstrån de har kvar men jag tror att många är ganska nöjda trots de låga scorerna.
Det brukar heta att USGA försöker ”hitta” en segerscore på runt par men samtidigt vill de ju ha en underhållande tävling och god PR.
Men hur är det möjligt att de tre högst rankade spelarna i världen bommar grovt på en bana som borde passa dem helt perfekt?
Vilka är nycklarna till Erin Hills sjutillhållarlås?
Greenerna är mjukare än tanken var efter allt regn, den spelas fortfarande lång men det är ju inte så att spelarna inte når in på hålen utan vind och någon vind att tala om har det inte varit den här veckan.
Det har helt enkelt blivit en bana där den spelare som eliminerar grova missar och pitchar och puttar bäst vinner.
Jag är kluven till om jag gillar den här typen av golf bäst. Min sadistiska sida älskar att se spelarna lida när de inte får ut bollen ur knähög frodig ruff eller inte når in på en maffig par-fyra trots två kanonsmällar med vinden piskande i ansiktet.
Samtidigt är det ju underbart att se en snidare som Brian Harman snirkla sig runt och leda.
Justin Thomas behärskar det mesta men han kommer ju att få oerhört svårt att upprepa spelet sista ronden och risken för en whiplash är stor. Han hade ju desssutom magisk utdelning på greenerna.
Patrick Reed likaså, den eldiga jänkaren satte bland annat en lång pitch och en chip på väg mot sin 65:a, som nästan glömdes bort i svallvågorna efter Thomas rond.
Strax bakom täten smyger Si Woo Kim, 21-åringen som helt otippad smög sig fram och vann The Players på Sawgrass tidigare i år. Han säger att han inte spelar för att vinna och just den inställningen tror jag bär honom även sista ronden. Skulle jag tvingas att tippa en segrare så är det den unge sydkoreanen som – i varje fall utåt sett – var helt oberörd när han seglade runt Sawgrass sista dagen i en liten optimistjolle.
Är Erin Hills som bana en vinnare?
Enligt en samstämmig spelarkör så är det ett rättvist test och en riktigt fair och dessutom kul bana.
Och det är förmodligen det bästa betyg den kan få.
Vad USGA tycker känns mindre intressant.
