AUGUSTA, GEORGIA 18 hål återstår av 2026 års The Masters för Ludvig Åberg. Han lämnar avslutningshålets green med ett någorlunda säkert par och tar ytterligare några mindre steg i rätt riktning i fältet genom att avverka lördagen på tre under par. Men samtidigt som han summerar sin hyfsade 69-runda utanför klubbhuset, fortsätter den stora klassiska och högst analoga resultattavlan att fyllas på med nya röda siffror bredvid namnen i toppen. På totalt tre under par är han en bit ifrån dem och den yttersta tätstriden.
– Överlag känner jag mig besviken, definitivt. Jag skulle definitivt vilja vara lite närmare toppen än vad jag är. Jag tycker framförallt att på torsdagen hade jag kunnat göra lite bättre. Igår tyckte jag ändå var okej, och även idag hade jag kunnat göra lite bättre. Rensa bort de här misstagen, bogeysarna som man missar på fel sida och får det svårt. Så överlag är jag lite besviken. Men jag känner ändå att jag har sett bra grejer i mitt spel, och känner att med en bra runda i morgon så kan vi klättra upp lite i alla fall.
Dagen utmynnade i en 69-runda med två skepnader. Under sista nio vaknar slutligen puttningen till liv, i kombination med starka insatser från tee till green, och bidrar till att fem birdies ritas in i scorekortet fram till hål 15. Åberg ser själv lördagen som en något blandad historia.
– Det var mycket som var bra, såklart. Det är klart att sista nio var positivt. När jag tänker tillbaka på första nio är det bogeys som jag gör, där jag lämnar närspelsslagen på fel sida av hålet. Jag tänker direkt på femman, jag tänker direkt på sjuan. När jag har ett hyfsat läge att göra par och sedan slår jag chippen för långt, och bunkerslaget på sjuan också är för långt. Och jag är tre koppar ut höger, som breakar jättemycket och inte kan vara så aggressiv på den putten. Så städar jag bort dessa bogeys, då hade jag varit nöjd med rundan.
Den enda bogeyn på andra halvan noterades på hål 13, som Åberg nu spelat på totalt tre över par under årets tävling. Denna gång kommer det tappade slaget mot par efter att andraslaget dimper ner i Rae’s Creek till höger framför greenen.
– Jag var aggressiv och bollen låg ovanför fötterna. Jag tänkte slå in en järnfyra och drawa den. Sedan höll den sig lite för mycket höger. Jag gillar ändå att jag var aggressiv på den och tycker ändå att vänster är så pass svårt som det är, och där finns buskar också. Så jag har inga problem med den egentligen.
Mjukare spelytor i varmt Augusta
Det något mer krävande tonläget som Augusta National antog under de första tävlingsdagarna har skruvats tillbaka en aning. Trots att temperaturen mäter runt 30 grader ser Åberg att spelytorna blivit mer mottagliga, och nu öppnar dörren för satsningar mot något fler flaggor.
– Jag tycker att den var mjukare idag. Jag förväntade mig nästan lite mer hårdhet, lite mer krispighet. Jag tycker ändå att de höll den på en rimlig nivå, jämfört med i torsdags då det kanske gled dem lite ur händerna. Men överlag tyckte jag ändå att det var schysst. En del flaggor som definitivt var nåbara idag. Det ser man också på scorerna. De är lite lägre idag överlag, tror jag. I och med att jag pillade i rätt många birdies så fanns det möjlighet för det.
