Prestigen, dramatiken och rivaliteten. Det är dags för Solheim Cup mellan Europa och USA. Spelplatsen, Bernadus Golf, är ny. Men några saker förändras aldrig.
Svenskt deltagande
Den långa svenska traditionen fortsätter. Det har inte spelats en enda upplaga sedan starten 1990 utan svensk representation i det europeiska laget.
Anna Nordqvist blir den sjunde svenska kaptenen efter Pia Nilsson, Catrin Nilsmark, Helen Alfredsson, Liselotte Neumann, Carin Hjalmarsson och Annika Sörenstam. Dessutom gör Maja Stark och Linn Grant sina tredje raka Solheim Cup som spelare.
Bättre tv
Tyvärr har LPGA:s tv-sändningar halkat efter i utvecklingen och det kan stundtals vara plågsamt att följa en vanlig fredagssändning mitt under säsongen. Majors är bättre, men Solheim Cup brukar vara bäst.
Förmodligen hjälper matchspelsformatet till. Färre bollar är ute på banan samtidigt, varje match har betydelse och produktionen kan koncentrera sig på betydligt färre hål. Det blir enklare att följa dramatiken.
Matchspel
Högre tempo, mer nerv och närmare spelarna. Matchspel skapar en helt annan dynamik än den vanliga slagtävlingen. Ett dåligt hål kostar bara ett hål och en tremetersputt kan plötsligt kännas helt avgörande.
Bättre publik
Det blir helt enkelt inte samma stämning när 156 individuella spelare slåss om uppmärksamheten.
I Solheim Cup finns två tydliga sidor och publiken vet exakt vilka den håller på. Läktarna runt första tee, jublet efter vunna hål och reaktionerna ute på banan bidrar till stämningen. Under Solheim Cup går golfpubliken från åskådare till deltagare.
Lagkänslan
Golf är nästan alltid en individuell idrott. Under tre dagar förvandlas den till en lagsport.
Spelarna firar varandras puttar och kaptenerna tvingas fatta beslut som får konsekvenser. Det är kanske det som gör Solheim Cup allra bäst: plötsligt handlar golf om betydligt mer än det egna scorekortet.
