Det finns en väldigt tillfredsställande symmetri i sätten som Viktor Hovland vunnit sina två första segrar på PGA Tour. När han vann Puerto Rico Open i februari gjorde han det med en birdie på det 72:a hålet för att nå 20 under par och vinna med ett slags marginal.
Hur han vann söndagens Mayakoba Golf Classic?
Birdie på hål 72, sammanlagt 20 under par och seger med ett.
Rena tillfälligheter, förstås.
Men det finns ändå något som verkligen sticker ut för mig när jag blickar tillbaka på Viktor Hovlands tre största segrar i karriären, här inkluderar jag utöver proffstitlarna även U.S. Amateur-titeln från 2018.
När det verkligen gäller, i stridens absoluta hetta när tävlingar ska avgöras, viker han inte ner sig. Tvärtom vågar han trycka på och slå slagen som krävs för att vinna.
Det här kan låta banalt men den här eftersträvansvärda och svårfångade egenskapen är vad som särskiljer strövinnare på touren från spelare vi minns i årtionden. I princip alla som peggar upp i en PGA Tour-tävling har trots allt verktygen som krävs för att vinna om allt rullar deras väg. Ändå är det många tourproffs som aldrig vinner och andelen som vinner regelbundet är väldigt liten.
Drygt halvvägs genom söndagens finalrond ledde Viktor Hovland med två slag. Bekvämt, kunde tyckas. Ett missat utslag, ett pushat inspel och en bogey senare var han i delad ledning. Strax därefter förlorade han densamma när Aaron Wise började rulla i birdies på löpande band.
Då slog Hovland ett praktfullt andraslag på 13:e hålet, par 5, och tvåputtade för en skolboksbirdie. På 14 slog han ännu ett fint inspel, sänkte putten från runt fyra, fem meter, gick till -19 och hängde på i amerikanens birdietempo. Ännu ett sagolikt järnslag gav en kort birdiechans på 15, som norrmannen visserligen missade hårfint men poängen är att han gav sig chansen att rycka ifrån. Han släppte aldrig på gasen, utan fortsatte leverera högkvalitativa slag under press.
På det 16:e hålet ställdes Hovland inför sitt viktigaste slag i tävlingen. Ett långt bunkerslag runt 35-40 meter efter en, för honom, sällsynt greenmiss. Det var första gången i tävlingen han konfronterades med ett greenbunkerslag och det var inte av den lättare sorten.
Det fanns helt enkelt ingen marginal för annat än ett perfekt utfört slag, för att ta sig upp och i för par vilket var ett måste i det här läget i tävlingen.
Hovland levererade – igen.
Helt i linje med hur han i Puerto Rico återhämtade sig från en förödande trippelbogey på elfte hålet under finalronden, gjorde eagle på 15:e och sen rullade den avgörande birdieputten på 18:e hålet rakt i koppens bakkant vilket säkrade segern ett slag före Josh Teater.
Från U.S. Amateur-segern på Pebble Beach för två år sedan är det framförallt semifinalen mot Cole Hammer som sticker ut i mitt minne, där Hovland gjorde birdies på hål 10, 12, 13, 14, 15 och 16 för att vinna med 3/2 och ta sig till final. Väl där städade han av Devon Bling med överlägsna matchsiffrorna 6/5 i 36-hålsduellen.
Det finns en tydlig röd tråd här där 23-åringen med det sköna leendet och avslappnade stilen inte backar undan utan tar för sig när vinstchanserna dyker upp. En egenskap som borgar för en segerrik karriär och lär ge oss många sevärda söndagskvällar framför teven.
Hur bra Hovlands karriärstart är sett i ett större perspektiv? Sedan 2000 har bara följande sex spelare varit yngre än Hovland när de vunnit sin andra PGA Tour-seger:
Sergio Garcia
Anthony Kim
Rory McIlroy
Jordan Spieth
Si Woo Kim
Jon Rahm
En sextett som hittills vunnit 81 PGA- och ET-segrar, varav åtta majors. Där snackar vi sällskap som lovar gott inför framtiden.
Vad tror du om Viktor Hovlands karriärbana? Mejla mig dina tankar på oskar.asgard@svenskgolf.se.
