Wyndham Clark vann sitt andra U.S. Open genom att leda från start till mål på Shinnecock Hills Golf Club. Men den 126:e upplagan innehöll betydligt mer än så.
1. Oväntad vinnare
Att Wyndham Clark skulle vinna U.S. Open 2023 på Los Angeles Country Club var det få, förutom han själv, som trodde på. Att han efter en rejäl svacka, sönderslagna bagar, bagskåp och drivers skulle komma tillbaka och vinna igen på Shinnecock Hills kan inte ens han själv ha trott på. 32-åringen har visserligen visat gryende form under 2026, men att en av golfens kortaste stubiner skulle hålla ut och inte låta banan vinna över humöret var lika oväntat som imponerande.
2. Ovanligt vis
Martin Kaymer (2014), Rory McIlroy (2011), Tiger Woods (2000 och 2002), Tony Jacklin (1970), Ben Hogan (1953), Jim Barnes (1921), Walter Hagen (1914). Och nu Wyndham Clark. Det är de enda som vunnit U.S. Open efter att ha varit i ledningen efter 18, 36, 54 och 72 hål.
3. 5–1-förlust och 76 slag
Nederländerna körde över Sverige med 5–1 i fotbolls-EM på midsommardagen. Ungefär samtidigt försökte Ludvig Åberg ta sig i mål på Shinnecock Hills så fort som möjligt. Efter att ha avslutat ronden med sex raka par blev det till slut 76 slag, sex över par, för dagen. Sverige hade inte en chans mot Nederländerna, men jag tycker att mycket såg bra ut ändå. Ludvig Åberg hade inte en chans mot Shinnecock tredje ronden, men jag tycker att mycket såg väldigt bra ut ändå. Och dagen efter blev det 66 slag, fyra under par. Se upp, Japan!
4. Kämpe och stilikon?
Keith ”Cashmere Keith” Mitchell, 34, inledde U.S. Open 2026 med att gå första nio på 41 slag, sex över par. Andra nio gick han på sex under par och skrev under scorekortet för 70 slag. Det fick han göra tre gånger till och hans parresultat slutade i delad fjärdeplats. En kämparinsats där håret stod rakt upp och knapparna i kashmirkoftan knäpptes upp, som Mitchell själv beskriver som karriärens i särklass bästa insats. Han har vunnit en gång på PGA Tour (2019). Innan fjärdeplatsen hade han en delad 20:e plats som bäst på 14 majorstarter. Mitchell är en karaktär som golfen behöver.
5. Trögstartad världsetta
Att det tar tid för världsettan Scottie Scheffler att komma igång är årets mest återkommande tema. I två dagar gick han runt med böjt huvud och ojade sig över sitt spel och till synes allt annat. Men helt plötsligt är han där uppe och kämpar om segern. Det gick inte den här gången, men tänk hur överlägsen han hade varit om han haft samma snittscore på de första 18 hålen som på resten av rundorna. Schefflers totala snittscore är 69,029 slag – bäst på PGA Tour. Under första ronden är han däremot bara 57:a med 70,11 slag i snitt.
6. Tillräckligt svårt?
Shinnecock är en tuff bana och USGA bör se över möjligheten att återvända ännu oftare. Nästa gång blir dock först 2036. Och nästa gång efter det blir tidigast 2052 – ja, det är redan klart vilka banor som ska stå värd så långt framåt.
Jag skrev att jag ville se en brutal utmaning (läs här). Det blev inte riktigt så ”illa”, men Shinnecock biter ifrån oavsett hur försiktiga USGA är. Därför är det en utmärkt mästerskapsbana. Tre spelare under par, tre på par och en snittscore på 2,7 slag över par är ett utmärkt facit, tycker jag.
7. Det är något fel på amerikansk sportpublik
Ja, Wyndham Clark har kanske satt sig själv i situationen att bli hatad och häcklad av sin egen hemmapublik. Men oavsett vad publiken skrek åt honom stod han pall och lyckades vinna över banan, sig själv och häcklarna. Men i ärlighetens namn var de sistnämnda en enkel match.
Den amerikanska sportpubliken är så urbota dålig på att både psyka ner och heja fram spelare att de ständigt försöker överträffa sig själva med en ny, mer vulgär kommentar. Besök en europeisk fotbollsarena så kan vi visa hur upprepning av något i sammanhanget ganska oskyldigt är ett betydligt mer effektivt sätt att krypa under skinnet på någon. Att häva ur sig galenskaper kan ha motsatt effekt.
Fast helst: Låt grabbarna spela. Klappa när de gör något bra, visa medkänsla när de gör misstag.
8. Det vill sig inte för Burns
De första åren gick inget vidare för Sam Burns i majorsammanhang. Men sedan niondeplatsen i U.S. Open 2024 har det gått bättre för amerikanen. På Shinnecock spurtade han sista dagen och hade chansen, men fick till slut nöja sig med andraplatsen, ett slag bakom Clark. Jag tror inte att han räcker hela vägen i The Open Championship i juli, men blir förmodligen en man att räkna med i majors nästa år.
9. Tre raka för Bryson
Bryson DeChambeau har nu missat kvalgränsen i The Masters, PGA Championship och U.S. Open 2026. Blir det en fjärde på Royal Birkdale?
10. Putter, putter, putter
Det är intressant hur mycket vi, ni och alla andra pratat om att en spelare bytt ut en av bagens 14 klubbor. Jag säger inte att det är ointressant, men det är ändå anmärkningsvärt att Åbergs val av putter är uppe och nosar på Stensons spoon-nivåer.
11. Sandkungarna
Keith Mitchell igen, PGA Championship-vinnaren Aaron Rai och Sam Burns lyckades rädda par varje gång de hamnade i en greenbunker. Åberg var inte långt efter med sex av sju räddade par från bunkern. Sämst på detta var Adrien Dumont de Chassart (ja, jag klistrade namnet) med noll par från nio bunkrar. Men belgaren gjorde flest birdies av alla med 18.
12. Landet byggt kring bilåkning
Long Island är förvisso inte Texas, men att folk har så svårt att ta sig till och från golftävlingar med bil borde vara ett heleuropeiskt bekymmer som löses med tåg och bussar. Stundtals var det mer ”står stilla i bilkö, hur kan detta hända i land of the free”-klipp i sociala medier än golf. Vilket kanske förklarade varför många valde att lämna anläggningen långt innan spelet avslutats.
13. När, Norén?
Frustrerad var ordet som sammanfattade Alex Noréns insats. 43-åringen har fortfarande flera år kvar på högsta nivå, men i de här sammanhangen börjar det bli knepigt för svensken. Den här upplagan var det järnspelet som spökade. Jag hoppas alltid, tror sällan, men det gör lika ont varje gång Norén inte lyckas i en major.
14. Ha koll på greenmikrofonen, Jon!
Nej, det är inte snyggt och kanske inte ska hända på golfbanan. Men att Jon Rahms F-ord riktas rakt mot mikrofonen som ligger på foregreen och är inställd för att fånga upp minsta lilla ljud gör att hans reaktion når oanade höjder och volymer. Publiken sa betydligt värre saker och de flesta hade tur att mikrofonerna inte fångade upp allt.
15. Då får det gärna ske, Åberg!
Jag kollar igenom var U.S. Open ska spelas framåt och, inte för att låta pessimistisk, men om han bara får vinna en upplaga i karriären så vill jag inte att han vinner på Pebble Beach nästa år. Inte heller på Winged Foot 2028 eller Pinehurst 2029. Nej, vänta gärna till Merion 2030. Ni vet, banan med korgar som flaggor.
16. Inte för mycket pengar
På Wyndham Clarks vinnarcheck står det 4,5 miljoner dollar. Ludvig Åberg åker hem med drygt 280 000 dollar för sin 17:e plats. Det här är såklart enorma summor, men för ett U.S. Open eller någon annan major tycker jag att det är helt i sin ordning. Att vinna LIV Golf Andalucía och få 4 miljoner dollar eller RBC Heritage och få 3,6 miljoner dollar är för mycket för bedrifterna.
17. 100 raka – vilken svit
Det blev missad kvalgräns i Adam Scotts 101:a major och 100:e raka. En seger, två andraplatser, tre tredjeplatser, 20 topp 10-placeringar och 74 klarade kvalgränser kan ingen ta ifrån honom.
18. Då får det gärna ske, Scheffler!
Scottie Scheffler har bara U.S. Open kvar att vinna för ett career grand slam. Jag kollar återigen listan över framtida spelplatser och tycker att golfen behöver en ny McIlroy-historia att hänga upp sig på. Därför tycker jag att det vore passande om Scheffler i knappt 20 år framåt får svara på frågan: ”Är det i år det händer?” Och att han som 48-åring till slut gör det på Inverness Club 2045.
