GLÖDHET
Wyndham Clark.
Han väcker känslor, Wyndham, och det är ju sällan en spelare buas ut i sitt eget hemland när man slåss om segern. Men det var vad som hände under slutronden av U.S. Open på Shinnecock Hills. New York-borna visade med all önskvärd tydlighet att de höll på Scottie Scheffler och jublade när Clarks boll rullade ner i en bunker eller av green. Inte särskilt snyggt och mycket märkligt beteende men det spelar ju ingen roll nu, Clark höll undan trots relativt miserabelt spel sista dagen. Han missade fairways och greener men puttningen höll honom kvar i kampen och det räckte till slut med ett slags marginal ner till tvåan, Sam Burns. Mycket imponerande vecka av Wyndham Clark som ännu en gång visade att han har vad som krävs när det hettar till.
HET
Scottie Scheffler.
Jamen, han är ju där hela tiden, världsettan. Nu räckte det inte den här upplagan av U.S. Open till hans Career Grand Slam men trots att det känns som att han missar och har oflyt hela tiden så slåss han om segern nästan varenda vecka. Den här veckan har han också varit sådär lite skönt småvresig i alla intervjuer och missnöjd med banan (om man läser mellan raderna) Han är magisk.
Per Längfors.
Var så nära att ta kortet till DP World Tour för två år sedan och Längfors jobbar fortfarande hårt för att lyckas ta sig dit. Under söndagen slutade han delad trea i English Open på The Vale GC och tog sig upp på 41:a plats på Road to Mallorca. Fint formbesked.
Moa Svedenskiöld.
Efter en fin amatörkarriär och studier och spel på University of Houston blev Svedenskiöld proffs tidigare i år. Och redan första säsongen kom första proffssegern när hon vann Ladies German Challenge på LETAS. Snacka om bra start på proffslivet och nu är det bara uppåt som gäller för Uppsalatjejen som nu representerar Ringenäs.
Jesper Sandborg.
Många otroligt duktiga spelare kämpar varje dag på de något mindre tourerna och Jesper Sandborg är en av dem. Under fredagen spelade han hem sin andra seger för säsongen i Nordic Golf League när han vann GolfPromote 25th Anniversary Open på Lübker Golf Resort. Han är nu trea på Road to Europe-rankingen där de fem främsta får plats på HotelPLanner Tour 2027.
VARM
Ludvig Åberg.
Det är ofta svårt att placera in Ludvig Åberg på TourTempen då förväntningarna hela tiden är enorma. Men en delad 17:e plats i U.S. Open är i mina papper en riktigt stark majorinsats. Han var till slut bara sju slag bakom segrande Wyndham Clark och de slagen är inte svåra att hitta under de fyra stentuffa ronderna på Shinnecock Hills. Åberg spelade absolut inte sin bästa golf totalt sett, framförallt rond två och tre såg Åberg ganska osynkad ut. Men det är svårt att föreställa sig hur svårt det är att spela den typen av banor som Shinnecock Hills är och man ställer ibland orimliga krav på en i sammanhanget fortfarande relativt orutinerad spelare. Han lär sig fortfarande och utvecklas av varenda start.
LJUMMEN
Rory McIlroy.
Världstvåan tappade både tålamodet och spelet under helgen på Shinnecock Hills. Han såg frustrerad och otajmad ut i helgen och ville för mycket. Det blev till slut en delad 32:a plats, tio slag bakom Wyndham Clark.
SVAL
Jon Rahm.
Årets U.S. Open kändes som att det borde ha passat Rahm mycket bra. Spanjoren inledde med en fin 68-rond men tappade helt under fredagen och missade kvalet efter 78 slag på Shinnecock Hills.
ISKALL
Publiken i New York.
Med risk för att vara gammaldags så tillhör jag den skaran som tycker att man ska lyfta fram de spelare man tycker om och definitivt inte sänka de man gillar mindre bra. Och det gäller alla sporter. Att skrika förolämpningar och jubla när någon misslyckas på en golfbana är så långt från sportens budskap om att kämpa och göra sitt bästa man kan komma. Visst, det handlar om proffs och de kan hantera detta, men det är bara osmakligt att höra på. Vi kan bättre än så 2026.