Det är majortävlingen alla vill vinna, men ingen drömmer om.
Det är segern som alla stora spelare jagar till sitt cv för att definieras som just ”stora”, men det är också en titel de sällan pratar om i andra termer än ett nummer. PGA Championship är verkligen herrarnas fjärde major i alla bemärkelser, men det beror snarare på de övriga tävlingarnas särart och rika historia än något annat.
Augusta National och Masters Tournament har skönheten, mystiken och fördelen av att vara den officiella starten på golfåret.
US Open är det tuffaste testet av dem alla och är kanske den tävling de flesta amerikaner värderar högst att vinna, eftersom det är den äldsta och mest traditionsrika på amerikansk mark.
Om The Open Championship behöver man inte skriva mer än att tävlingen spelades för första gången 1860.
Så efter alla dessa sanslösa golffester, garnerat med ett antal stjärnspäckade världstourtävlingar, är det precis som att det vilar lite baksmälla över alltihop när det har blivit dags för den amerikanska proffsorganisationens mästerskap och förmodligen gäller det såväl spelare som oss hemma i tv-soffan där det har infunnit sig en viss mättnad.
Men den här gången känns det faktiskt lite annorlunda.
Herrgolfen befinner sig just nu i ett väldigt intressant skede med många av ässen i toppform och ett antal yngre superlöften som redan har börjat knacka på dörren. Vi ser potentiella dueller mellan gamla rivaler som Woods och Mickelson, men också möten mellan generationer där de etablerade stjärnorna måste slita för att hålla spelare som Jordan Spieth och Peter Uihlein på behörigt avstånd. Därför ser jag fram emot att det ska sparka i gång på Oak Hill, som är en genuin och bra gammal golfbana, på torsdagen och hoppas att ni gör samma sak.
Om inte – här har ni tio skarpa och högoktaniga frågor som jag vill ha svar på den här veckan och som förklarar varför PGA Championship är mer intressant än på länge.
1) Bryter Tiger majortorkan?
Tiger Woods vann sin första major 1997. När han plockade sin fjortonde på Torrey Pines 2008 kändes det inte som en fråga om ”om” utan ”när” han skulle sno Jack Nicklaus rekord på 18. Men sedan dess har han inte vunnit en enda och ska han nå rekordet behövs det bensin på brasan snart. Han har vunnit fem blytunga titlar i år, men har vikt ner sig under helgerna när det har handlat om majors. Tillfällighet eller har det smugit sig in majortvivel? Eftersom överkörningen av fältet förra veckan gav ett bra formbesked så är han i alla fall klar favorit.
2) Levererar startfältet?
Det finns en paradox till att PGA Chamspionship rankas som den fjärde majorn – och det är startfältet. På Oak Hill finns 99 av världens 100 bästa spelare på plats. Det pratas om att det är ett av de tre bästa startfälten i majorhistorien. Det borde ju bädda för en högkaratig tävling med en profiltät resultattavla.
3) Kan Stenson utnyttja toppformen?
I vår jakt på den där eftertraktade svenska titeln spänner vi ju alltid bågen och greppar efter halmstrån inför tävlingarna – och det är inte alltid vi har täckning för förhoppningarna. Men den här gången känns verkligen Henrik Stensons möjligheter goda. Spelbolagen har gjort honom till fjärdehandsfavorit och efter resultatraden 3, 2, 2 i de tre senaste (och stora tävlingarna) är det befogat. Oak Hill måste vara en av hans bästa chanser i karriären hittills.
4) Vad gör de svenska framtidshoppen?
Inom loppet av ett år har de nya svenska stjärnorna Jonas Blixt och David Lingmerth uträttat mer än vad de flesta gör på en hel karriär. Blixt har redan vunnit på touren två gånger och Lingmerth blev tvåa i Players och det är prestationer som har imponerat på många. Båda spelar sin andra majortävling någonsin, så vi ska inte begära för mycket. Samtidigt känns det här som två totalt orädda gossar så det ska bli oerhört spännande att se vad de kan göra.
5) Kan Mickelson passera Arnie?
I och med segern på Muirfield nådde Phil Mickelson en ny nivå i sin karriär. Nu har han fem majors och tar han en sjätte i veckan passerar han Ballesteros och Byron Nelson och når Faldo och Trevino. Därmed är han på väg att skriva in sig i böckerna som en av de stora mästarna. På ett annat plan är han redan näst störst. För Mickelsons popularitet bland fansen här borta är enorm och kan nog egentligen bara matchas av Arnold Palmer. Det vore historielöst att placera honom på samma nivå redan nu, men hans charmturné fortsätter på Oak Hill och Lefty levererar autografer så pennan glöder.
6) När tar Alex nästa steg?
Alex Norén har utpekats som svensk golfs framtid ganska länge nu. Tre titlar på Europatouren har det blivit så här långt och det är bra. Men det känns ju liksom som att det finns potential för ännu mer. Så nu väntar vi på att han tar nästa steg i karriären i form av en stark prestation i en av de stora tävlingarna. Niondeplatsen från Lytham i fjol är hans klart bästa majorinsats hittills. Dags för pers?
7) Får vi ännu en ny segrare?
Sedan Tigereran fick ett (tillfälligt?) stopp har vi sett 18 olika segrare i de 20 senaste majortävlingarna. Kommer det ännu en eller är det någon som har potential att bli mer än ett one hit wonder?
8) Kan Rory rädda året?
För bara ett år sedan var han den odödliga 23-åringen som hade vunnit två majors snabbare än självaste Tiger Woods. Sedan följde ett gigantiskt sponsorkontrakt med Nike, byte av utrustning och en hel del förändringar i tillvaron runt honom – och årets insatser på banan har varit påtagligt bleka. Kan McIlroy rädda säsongen med en toppinsats på Oak Hill eller förblir 2013 ett förlorat år?
9) Har pliktslagen haft effekt?
I USA har det nyligen inletts en kampanj för att få folk att spela snabbare golf. På proffscirkusen har vi inte sett samma korståg. Men det är intressant att det har utdelats pliktslag i två av årets tre herrmajors för långsamt spel. Händer det igen på Oak Hill kan vi börja tala om en trend och möjligen, möjligen är det vad som skulle kunna få proffsen att speeda upp. Å andra sidan har jag inte sett John Paramor här så risken är väl rätt liten.
10) Vem tar oss ur skuggan?
Okej, låt oss vara ärliga här. Vem bryr sig egentligen om allt det här bluddret ovanför? Det enda du, jag och alla andra golfintresserade svenskar undrar är ju egentligen bara en sak. Vem i hela världen ska bryta det här dödläget och ge oss den titel vi suktat efter så länge? Rent statistiskt är ju chansen den här gången ungefär 4,5 procent. Om vi sedan drar bort de 20 klubbpros som finns med i fältet och aldrig vinner så växer den till 5,1. Sämre odds än så har väl besegrats?
