De säger att den värsta konkurrenten heter Johan Olsson, men jag är tveksam.
Å andra sidan tror jag heller inte att Abeba Aregawi, Sarah Sjöström, eller ens Zlatan är de största hoten mot Henrik Stenson, när Svenska Dagbladet ska tillkännage vem som har vunnit bragdguldet på tisdagen.
Utan att juryn (och den genomsnittlige svensken) inte riktigt har förstått vad det är han har gjort och varför det är så stort.
Jag kan ha en viss förståelse för det där.
Logiken, dramaturgin och upplösningen på ett femmilslopp i skidor är ju tämligen enkel, liksom det överskådliga i att man springer 1 500 meter på en ovalbana snabbare än någon annan i världen. Stensons prestation handlar ju om något annat, som har skett över tid och inte med samma explosionsartade förlopp och som också är lite svårare att greppa om på grund av golfens uppdelning mellan olika tourer.
Sedan har tyvärr också allt fokus på hur mycket pengar han dragit in skymt sikten av själva prestationen.
Så låt oss förenkla lite.
När 2013 inleddes var Henrik Stenson rankad på 60:e plats i världen, bara ett år tidigare hade han varit 230:e. I dag, elva månader senare, är han trea i världen men om man ser till på vad som har uträttats det senaste halvåret är han bäst.
Bättre än McIlroy, bättre än Scott, bättre än Tiger Woods (och det är ett språk de flesta begriper).
Prestationen att vinna de två största tourernas slutspel är unik och det faktum att han har gjort det genom att vinna de två finaltävlingarna, i skarpast möjliga motstånd, är så otänkbart att jag sannolikt aldrig mer får uppleva det under min livstid.
Han har dessutom gjort det i världssporten golf, som existerar på samtliga kontinenter, och har en konkurrenssituation med få motstycken inom individuella idrotter.
Om det sedan räcker för att vinna bragdguldet?
Inte en aning – min gissning är lika god som din.
Jag trodde att Annika Sörenstam, Sveriges största idrottskvinna genom tiderna i min bok, hade tagit oss förbi diskussionen huruvida golf är sport eller inte. Men i helgen blossade den upp igen då skidåkaren Teodor Pettersson funderade om ”golf verkligen var en riktig sport” i nån fånig jakt på slagkraftiga argument varför Johan Olsson skulle få medaljen – vilket förstås gav rubriker. Och det är klart att Stenson varken var särskilt snorig eller rimfrostig i skägget när han sänkte sina avgörande puttar, men det har jag å andra sidan aldrig heller sett Pettersson vara efter att ha åkt 1,5 kilometer skidor.
Därmed inte sagt att jag inte tycker att den fantastiske Johan Olsson förtjänar medaljen.
Liksom många andra, som kanske verkar på scener där ljuset inte lyser lika starkt, men som lägger ner enormt mycket tid, själ och hjärta i vad de gör. För slutsatsen är ändå nånstans att det är fullständigt omöjligt att jämföra idrottsprestationer på det här viset, då det helt enkelt inte går.
Men eftersom vi nu ändå gör det så kan vi lika gärna göra det ordentligt och i så fall har jag svårt att se någon som matchar Henrik Stenson.
Rent objektivt alltså…
