”2014 – ett hett majorår”

Majoråret 2014.
Smaka gärna lite njutningsfullt på dessa ord. Fast gör det tyst.
Det lurar ju precis runt hörnet och väntar ivrigt på att sätta klorna i oss.

Henrik Stensons transatlantiska dubbel samt Caroline Hedwall och Anna Nordqvists historiska Solheim Cup har redan börjat trissa upp Golfsveriges kollektiva puls inför de nio stora mästerskap som väntar.
Och inledningsvis följer allting samma välbekanta mönster som vanligt.
Ett antal av oss trotsar både sömn och diverse fysiska grundlagar för att vaka in majoråret med Kraft Nabisco Championship. Tidsskillnaden mot Kalifornien och de obligatoriska pausbilderna på palmer testar publiken i tv-soffan lika hårt som spelarna manglas när en sista röd siffra ska tvingas fram på Mission Hills utslagsgivande 18:e.
Veckan efter ansluter den stora massan. The Masters frostar av övervintrade sinnen världen över och pressar fram golfsuget med CBS minutiösa tv-produktion.
Vi har hålen inpräntade i ryggraden. Vi vet på millimetern var flaggorna står under de sista ronderna.
Men de flesta år skrivs ändå mästerskapets historia om på nytt genom de där slagen som sugs in i rakt in i golfens medvetande.
Som Tigers chip på hål 16, Phils järnsexa på hål 13 och Bubbas wedge på det 10:e.
Och det där är bara en modern promille av den oförglömliga magi som skapats innanför grindarna på Washington Road.

Fast egentligen skulle den här texten främst handla om US Open. För detta är tveklöst punkten då det verkligen kan brytas ny mark i årets schema.
Här sneglar USGA mot tennisens välbeprövade modell och låter ett av herrarnas och damernas största mästerskap avgöras på samma arena – där de under två veckor spelas i följd.
Platsen är väl utvald. Nummer två – flaggskepsbanan i den gigantiska resortbyn Pinehurst i North Carolinas eget sandbälte genomgick för några år sedan en massiv ansiktslyftning.

Ben Crenshaw och Bill Coore sneglade bakåt mot den ursprungliga karaktär som Donald Ross begåvade hålen med under 1900-talets första hälft. Hektar med kletig fetruff revs upp och ersattes av uppruggade sandytor där områdets naturliga vegetation försiktigt varvats in.  
Det stundtals monotona hackandet vid en missad fairway, ut i sidled eller med högst begränsad kontroll framåt,läggs då på hyllan för ett år. Istället får vi ett US Open där spelarnas kreativitet både i det korta och långa spelet får ett större svängrum. Detta på en bana där de tongivande greenområdena innebär en ännu tuffare resa om sommartemperaturerna i North Carolina torkar ut spelytorna innan det drar ihop sig.

Två veckors majorgolf i följd innebär med största säkerhet att damernas US Open får en högre profil än vanligtvis. Åtminstone hos tv-publiken som gång på gång under herrarnas sväng inte kan undgå att matas med information om vad som väntar veckan efter, på precis samma spektakulära spelplats.

I övrigt kommer mycket under 2014 handla om Ryder Cup. Första returmötet efter den redan überklassiska avslutningen på Medinah kommer att inramas av en tät laddning, och den ena sidans prestigeladdade försök till upprättad heder.
Att detta ligger i luften är bara att tacka och bocka för. För även om Jack Nicklaus-banan på Gleneagles har partier belägna i bildskön skotsk höglandsnatur blir layouten inte det starkaste vi sett i den tunga lagmatchens historia.

Herrarnas The Open Championship ringas till sist också in i kalendern med extra kraftfull rödpenna. 2006 års vända på Royal Liverpool bjöd på en minnesvärd taktisk dissektion, där Tiger Woods navigerade sig runt den delikat uttorkade och smällhårda banan. Det dröjer därför inte länge innan vi börjar snegla mot BBC:s långsiktiga väderleksprognoser. Allt för att ge bränsle till drömmarna om en riktigt knastertorr sommar på Englands västra kust.