Som många andra stadsnära och något äldre svenska banor har Växjö GK varit något av ett nav i traktens golfutveckling. Och det är inte med någon som helst negativ underton som vi konstaterar att en rond på Douglas Brasiers bana kastar oss bakåt i tiden. Något som understryks tydligt i banans mer lågmälda parkhål, komplett med tidstypiska doglegpassager. Men avslutningen är fortfarande bland de tuffare, sett till svårighetsgraden, du kan hitta i landets södra delar.
Karaktär: Park- och skogsbana.
Spela när: För att få full estetisk valuta av parkupplevelsen är sen vår och framåt att rekommendera. Ja, när träden antagit sin gröna färg alltså.
Öppningshålet: Vad har Växjö gemensamt med banor som Flommen, Göteborg (Hovås) och Royal Lytham & St Annes? Alla dessa startar med ett par 3. I Växjös fall är det ett korthål signerat Pierre Fulke som förde sträckningens start närmare klubbhuset, jämfört med det tidigare inledande par 5 som idag är banans andra hål.
Passar för: De flesta. Medan longhittern växelvis får sitt under några av hålen är det annars inte fel att kunna placera bollen med hyfsad precision under banans mer tekniska delar.
Avslutningen: Här ställs spelaren inför både roliga och krävande tempoväxlingar. För efter det relativt birdievänliga 16:e (ett beskedligt par 5) så lämnar både 17 och 18 lite utrymme för att komma undan med något annat än två bra slag in mot greenerna. En stark och bra avslutning av ronden.
Det ryktas att: En del inte kan låta bli att försöka ”slå macka” över vattnet från tee mot 18:e hålets fairway. Och tja, varför inte liksom – om det är lugnt bakom på banan.
Sämsta hålet: Hål 5. Är lampan tänd, blinkande eller släckt? Det avgör i alla fall om du kan slå ut på detta delvis blinda och krängande par 5. Inspelet
Sämsta hålet: Hål 5. Är lampan tänd, blinkande eller släckt? Det avgör i alla fall om du kan slå ut på detta delvis blinda och krängande par 5. Inspelet och det pressade transportslaget är inte helt tokiga, men betas av med en besk bismak efter utslaget.
Höjdarhålet: Vi vänder blicken från omtalade 18 en stund, för att istället kasta lite ljus på hål 4. Detta korta par 4 ligger vackert inbäddat i ett skogsparti. Den centralt placerade dammen står för den typ av risk- och belöningselement som inte accepterar otydliga halvmesyrer.
Plus: En charmig bana där Pierre Fulkes tilltalande renovering av bunkrarna harmoniserar med layoutens tidlöst klassiska parkkänsla.
Minus: Träningsområdena är utmärkta. Men rangens avlägsna placering kräver att du planerar tiden före ronden väl.
