Phil Mickelson vann, 50 år gammal, sin sjätte majortitel i karriären. Foto: Getty Images
En unik seger med få motstycken inom idrottsvärlden
Ingenting var rimligt med Phil Mickelsons sjätte majorseger, som gjorde honom till den äldsta majorvinnaren någonsin, skriver Svensk Golfs chefredaktör Oskar Åsgård.
Att Phil Mickelson är en unikt begåvad golfare har världen vetat sen han slog igenom under tidigt 90-tal och vann på PGA Tour redan som amatör, blott 20 år gammal.
Hans ohämmat offensiva spelstil, alla våghalsiga/osannolika/dumdristiga beslut på banan genom åren, det oändligt kreativa och knivskarpa närspelet samt alla manér och upptummar i publikens riktning har gjort honom till ”Phil the thrill” med en hel golfvärld.
En publikfavorit oavsett om han peggar upp i hemstaden San Diego eller i St Andrews, Skottland. På många sätt är han en modern Arnold Palmer.
Men precis som Arnold Palmers meritlista mätt i majors och PGA Tour-segrar överskuggades av Jack Nicklaus så har Mickelsons karriär alltid stått i den stora skugga som Tiger Woods prestationer lämnat efter sig.
Fram till söndagen den 23 maj 2021.
Nu har en 50-årig Phil Mickelson, genom att vinna PGA Championship och bli den äldsta majorsegraren genom tiderna, skapat sig ett alldeles eget och ombonat hörnrum på övervåningen i golfens Pantheon.
Nej, han kommer aldrig att nämnas i diskussionen om vem som är den störste manlige golfaren genom tiderna. Tiger Woods och Jack Nicklaus rekord är långt utom räckhåll.
Men söndagens seger, där de senaste årens majordominant Brooks Koepka besegrades med två slag, var något alldeles extra.
Som femfaldig majorsegrare var Mickelson redan en av herrgolfens tjugo största genom alla tider. Men nu har han svarat för en bedrift som har få motsvarigheter inom all idrott.
Det här var i stil med att en 50-årig Michael Jordan skulle ha klivit in och överglänst 22 år yngre LeBron James i NBA-finalen 2013 eller att Björn Borg dragit på sig det randiga pannbandet och vunnit 6-4, 6-2, 6-1 över 25 år yngre Roger Federer i Wimbledonfinalen 2006.
För protokollet, Brooks Koepka är ”bara” 19 år yngre än Phil Mickelson. Men sedan Mickelson vann sin senaste major, då 43 år gammal i The Open 2013, har Koepka vunnit fyra majors och varit topp-10 ytterligare tio gånger.
Mickelson har i sina senaste 22 majorstarter sedan US Open 2015 bara noterat en enda topp 18-placering, andraplatsen bakom Henrik Stenson i The Open 2016.
Innan någon hinner räcka upp handen och ropa att golf minsann inte är en sport likt andra, eller att gubbar visst vinner ofta på touren, kom ihåg att:
– Kiawah Islands Ocean Course är den hittills längsta banan i majorhistorien.
– I stort sett samtliga moderna tourstjärnor (på grund av Tiger Woods) idag har gym i källaren, personliga fystränare i sina team och bär fitnessklockor.
– Bara sju andra spelare, genom tiderna, och blott tre sen 1975 har vunnit en tävling på PGA Tour efter 50-årsdagen.
Det senaste året har Mickelson fallit utanför topp-100 på världsrankingen, börjat tävla en del med gubbarna på seniortouren, missat fler kvalgränser än han noterat topp 40-placeringar och i allt större utsträckning börjat framstå som en marknadsföringsmotor som fortsätter tävla på PGA Tour för att promota kaffebolaget han är delägare i och uppfylla andra sponsoråtaganden.
För två veckor sen gav USGA 50-åringen en specialinbjudan till årets US Open, den enda major Mickelson fortfarande aldrig vunnit, eftersom det spelas i hans hemstad och inget talade för att han skulle kvala in på egna meriter.
Herregud, under fjolårets PGA Championship hoppade han in i CBS tv-studio som expertkommentator.
Det fanns absolut ingenting inför veckans PGA Championship, på en av de tuffaste majorbanorna någonsin, som antydde att Phil Mickelson skulle ha en chans att slåss om segern.
Bara i Mickelsons eget huvud var det här rimligt – och det är förstås det enda som betydde något.
Uppvisningen vi bevittnade på Kiawah Island tillhör tveklöst en av de absolut största och häftigaste prestationer vi sett i majorhistorien.
Tiger Woods (flertalet ryggoperationer), Ben Hogan (bilolyckan som sånär kostade honom livet och förmågan att gå) och Babe Zaharias (tarmcancer) vann alla majors i 40-årsåldern efter att ha övervunnit större fysiska besvärligheter.
Jack Nicklaus 18:e majorseger, som 46-åring i The Masters 1986, var ikonisk och oväntad. Men Nicklaus var trots allt fem år yngre än vad Mickelson är idag och han hade vunnit två majors samt noterat ytterligare åtta topp-10 i majors under de föregående sex åren. Dessutom besegrade Nicklaus ett klart svagare startfält i Masters 1986 än vad Mickelson gjorde i PGA Championship 2021.
Phil Mickelson ifrågasatte det rimliga den här veckan, han övertygade sig själv om att det visst var möjligt att besegra en 15–25 år yngre världselit. Han visualiserade varje slag likt en höjdhoppare som inför hoppet mentalt ser sig själv segla över ribban och tryckte effektivt undan tankar på vad den här segern faktiskt skulle innebära.
Samtidigt som jag skriver de här raderna har jag svårt att förstå att det här faktiskt hänt. Mickelson har genom hela karriären gjort sig känd för sin Seve Ballesteros-inspirerade spelstil, friska satsningar från tee som ofta lett till utslag som landat i delstaten bredvid.
Ett bländade närspel kan väga upp, men på Ocean Course går det inte att vara för sned. Då försvinner bollarna i ogenomtränglig, alligatorbefolkad strandvegetation eller vattenhinder och pliktslagen regnar in i scorekortet.
På pappret var det här verkligen ingen Mickelsonbana.
Men den här veckan har Mickelson varit närmast kirurgisk precis från tee. På det 16:e hålet idag slog han också den längsta driven av alla i hela fältet, 335 meter lång. Tre meter längre än broilern Bryson DeChambeau. Fem meter längre än spelpartnern, den muskulöse Brooks Koepka.
Läs det där igen. Phil Mickelson, 50 år gammal, slog längre än någon annan.
Mitt i fairway landade hans röd- och blårandiga Callawayboll dessutom.
Det är liksom inte rimligt överhuvudtaget.
Men så var det här en uppvisning som trotsade både biologins och fysikens lagar, från åldrandeprocessen till Newtons rörelselagar.
Jag hoppas att någon på plats frågade Bryson om rimligheten i att Mickelson drev ut honom?
Äh, behövs inte, vi kan gissa oss till svaret på det.
Scenerna som utspelades på det 18:e hålet var också fullkomligt osannolika. Medan vi fortfarande lever i en global pandemi strömmade många tusentals människor in på fairway i en syn som under 14 månaders tid kodats bort ur vårt medvetande.
Precis som Mickelsons spel den här veckan påminde det om en svunnen tid.
Medan den rusiga publiken skanderade ”Phil! Phil! Phil!” svarade huvudpersonen med att bjuda på sina patenterade upptummar på sin väg fram till greenen.
En enkel decimeterputt för par satte punkt. Phil knöt nävarna, höjde händerna över huvudet, tog emot publikens extatiska jubel och omfamnade sin bror och caddie Tim. Huruvida det vattnades lite bakom de mörka solglasögonen kan vi bara gissa.
Att Phil Mickelson precis skrivit ett sensationellt stycke golf- och idrottshistoria, det visste vi.
”Det finns inget skäl att du inte kan uppnå dina mål när du är äldre. Det kräver bara lite mer jobb.” sa segraren själv efteråt.
Text: Oskar Åsgård • 2021-05-24
Tournytt • Kiawah Island • Krönika • Oskar Åsgård • PGA Championship • Phil Mickelson • Tournytt