Två dagar av tre är spelade av 2019-års Solheim Cup.

Igår spatserade jag över två mil runt Gleneagles Centenary Course och studerade lagens coachning och hur spelarna och ledarstaben kommunicerar.

Man brukar ibland odla myten om den europeiska lagkänslan och kemin mot de amerikanska individualisterna som egentligen bara är intresserade av sig själva och sina egna resultat, och mindre om lagets.

Det är en myt som jag tror att vi kan avliva om den ens någon gång varit sann.

USA:s kapten Juli Inkster älskar sitt lag och hon visar det. Hon åker runt, skriker, jublar och kör high-fives.

Ibland kramas hon.

Nu är naturligtvis Inkster och hennes europeiska motsvarighet Catriona Matthew snudd på två diametralt motsatta personlighetstyper och jag säger inte att man måste synas och höras mest för att vara en bra Solheim Cup-kapten.

Men jag säger däremot att Juli Inkster lyckats bygga ett rejält sammansvetsat lag som brinner för varandra på ett äkta sätt.

Jag är lite mer tveksam när det gäller Europas lag.

När Anna Nordqvist och Caroline Hedwall fick stryk av Angel Yin och Ally McDonald i första dagens fyrboll såg jag aldrig röken av vare sig Matthew, Laura Davies eller någon annan i den europeiska ledarstaben under hela matchen. 

Jag såg ingen som kom och körde lite pep-talk eller kramade om svenskorna som varken spelade särskilt bra eller fick många studsar med sig för den delen.

Om jag varit i den situationen hade i varje fall jag uppskattat lite närvaro och stöd.

Det hade kanske inte räddat poäng just i den matchen men för mig tyder det på halvsvagt ledarskap och dålig psykologi.

Därför har jag en känsla av att USA kommer att vinna singelspelet.

Det är i och för sig inget vågat tips. USA har vunnit 87 Solheim-singlar mot Europas 60 genom historien och är traditionellt bättre i singelspelet.

Lagen känns jämna och små saker kommer att avgöra.

Harmoni, lagkänsla och förmågan att slappna av och prestera under press.

Totalt sett efter två dagars spel finns spelare som imponerat och överraskat på mig.

Systrarna Korda naturligtvis och även Marina Alex och Ally McDonald i det amerikanska laget.

Lilla Celine Boutier, Charley Hull och Suzann Pettersen har sett bäst ut hos européerna.

Otroligt kul att norskan spelat såpass bra och hon gjorde fem egna birdies under eftermiddagen, synd att det inte räckte till poäng.