I morgon kommer sex svenskar till start i den 147:e upplagan av The Open Championship. Spelplatsen, Carnoustie Golf Links, där svenskarna ska mäta sina krafter mot världens bästa spelare, är så väl preparerad som vädret tillåtit.
Det råder ingen svensk sommarvärme men hela Skottland undrar unisont: Var är regnet? Normalt är det ingen som räknar millimeter men i år har många noterat att de 50–60 millimeter regn som i genomsnitt ska falla i Carnoustie under juli månad nu är uppe i 0,0.
De fåtalet femminutersskurar som svept in från havet har alltså inte ens gett avslag hos den lokala väderstationens mätare.
Det här har ju såklart fått konsekvenser för hur årets The Open kommer spelas och för den som missat rapporterna och bilderna från banan så är det kort sagt – hårt i backen.
Trots att det förväntas lite regn på torsdag natt och fredag morgon kommer underlaget sannolikt inte mjukna upp.
Marcus Kinhult, som gör sin majordebut den här veckan, beskriver förutsättningarna så här:
”Banan är verkligen sjukt, sjukt hård. Det slutar typ aldrig rulla på fairway. De ytorna är dubbelt så snabba som greenerna. Och greenerna är till och med lite tröga.”
För att inte tappa banan helt hållet har arrangörerna helt enkelt fått göra det bästa av situationen. De har vattnat greenerna, som i jämförelse med fairway är löjligt gröna, för att hindra dem från att torka ut likt fairway.
Under inspelsvarven har vi fått se vad den här aktionen lett till. Bollar som kommer rullande på fairway ser ut att bara öka i fart hela tiden. Tills de når upp på greenerna då inbromsningen börjar. Men trots att greenerna är ”tröga” så har bollarna fått upp rejäl fart och flera bollar rullar över och av puttytan. Till spelares förtret och skratt.
Receptet verkar vara enkelt �� se till att landa bollen på green. Men det är enklare sagt än gjort, trots att spelarna förväntas få mycket mer längd från tee än de är vana vid så är flera inspel fortfarande långa och Carnousties många långsmala greener kräver precision, något som blir svårare att lyckas med om vindstyrkan ökar vilket den förväntas göra markant till helgen.
Driver eller järn?
I tisdags klev en förväntansfull Tiger Woods in i presstältet. Med ett stort leende på läpparna berättade han om sin kärlek till linksgolf och glädjen över att vara på plats för sitt första The Open på tre år. The Open är också den majortävling han tror att han har bäst chans att bärga sin 15:e majorseger i.
Tiger berättade också att han inför The Open satt en ny järntvåa i spel. 17 grader i loft istället för de 20 grader han spelat med tidigare i år. Problemet? Carnousties betonghårda ytor gör att han förmodligen inte kommer kunna använda den.
– Även järnfyror och järnfemmor rullar 45–50 meter. Men om det blir mjukare så kan järntvåan bli en bra klubba för mig.
Tiger är inte ensam om att ha klubbvalsproblem från tee. Under inspelsvarven har spelarna delat upp sig i två läger. De som inte har tillräcklig längd i sin driver, däribland Marcus Kinhult och Alexander Björk, kommer sannolikt slå mycket järn och metalwoods från tee. Kort om hindren mot största ytan på fairway.
De mer långtslående planerar att utnyttja det hårda underlaget och med driver försöka flyga och rulla förbi hindren som normalt ska fånga upp långa utslag. Vilket alternativ som blir det vägvinnande återstår att se men just med tanke på underlaget kommer precision från tee vara extremt viktigt. För om inte Carnousties torra, och nu ganska glesa, ruffar får stopp på de skenande bollarna från fairway kommer dess bäckar och djupa bunkrar alltid göra det.
Och i dem vill ingen hamna.
Puttrange på banan?
Trots att spelarna förväntas få en enklare resa på 18:e hålet i år än senast The Open spelades här på Carnoustie 2007 (svåraste hålet, 4,61 slag i snitt, par 4) är det de fyra avslutningshålen som kommer vara nyckelhålen i årets mästerskap. Långa 15, par 4, 432 meter, kräver ett bra utslag och ett precist inspel mot en av Carnousties mest välbevakade greener.
Hålet efter, par 3 på 227 meter, är inte lättare. Den extremt långsmala greenen har visat sig vara svårträffad på inspelsvarven och efter utslagen har spelarna stannat för ett närmast obligatoriskt och långt puttpass i sänkan till vänster om green.
Att spelare tränar på att putta mot olika förväntade flaggplaceringar och slår puttar, chippar och bunkerslag från områden där de förväntas missa är förvisso väldigt vanligt. Men just sänkan bredvid 16:e green har varit extra populär.
Men fler kanske skulle ha gjort som Haraldur Magnus, som på torsdag blir Islands förste majorspelare genom tiderna, och slagit ett par chippar bakom 16:e green dit hans och många andras bollar rullade efter att ha studsat på fairway och ränt över greenen.
