I sin julkrönika på den egna webbsajten reflekterar Tiger Woods över det svåra 2005, om sina förhoppningar om 2016 – och hur det känns att fylla 40 år dagen före nyårsaftonen.
Tiger börjar med att konstatera att han spelat på touren i 20 år. Och minns några av de största ögonblicken:
Flera saker sticker ut. Den första är min första major-seger, som var Masters 1997. Sättet jag gjorde det på, genom att vinna med 12 slag, var så speciellt. Och sedan när jag vann fyra i rad och ägde ”Grand Slam”, någonting ingen annan golfare gjort tidigare. Det tredje kan vara min svit av 142 klarade cutter. Att vara så stabil över så lång tid … det krävs mycket för det. Du har dåliga dagar, du har dåliga veckor, men att slåss och uthärda och få det gjort, det är jag mycket stolt över.
Han skriver också att den fysiska träningen – som han själv var med och introducerade på allvar – är det som mest skiljer touren i dag och för 20 år sedan.
Jag anser att den största förändringen med PGA-touren sedan jag började är hur mycket fokus som fästs på daglig fysisk träning. Numera har vi tränare och sportfysiologer som reser med pojkarna.
Så här skriver han om året som gått, 2015:
2015 har varit ett tufft år rent fysiskt och det har tagit hårt på min kropp. Jag kämpade mig igenom en förändring i mitt svingmönster och få ordning på det, eftersom det såg fruktansvärt ut i början av året. Jag spelade inte på länge eftersom jag satt fast. Att komma tillbaka på den tuffaste tävlingen av dem av alla på den svåraste av banor, Augusta National, och bli delad 17:e var mycket speciellt för mig.
Och det här är vad han hoppas om den närmaste framtiden:
Det som jag ser fram emot mest av allt inför 2016 är att komma ut på banan igen. Jag har saknat det, och jag skulle vilja spela utan smärtor. Det har jag inte gjort på mycket länge. Jag har upplevt det under några korta stunder de senaste åren, men jag skulle vilja ha en känsla av varaktig hälsa.
Jag hoppas kunna spela mig tillbaka till Ryder Cup-laget. Oavsett vilket, så är jag tänd på uppgiften som vice-kapten. Att David utsåg och litade på mig är något mycket speciellt. Om du ser tillbaka på den gången vi spelade tillsammans på Brookline 1999 så är det väl ingen av oss som kunde förutse detta…
Om hur det känns att fylla 40:
Mina vänner håller på och frågar mig hur det känns att fylla 40 i slutet av december och mitt svar är, ”Det beror på när du frågar mig”. Mentalt, vet de som känner mig att jag är som en femåring. Fysiskt, ibland känner jag mig gammal och ibland som en tonåring. Jag tycker inte om de båda motpolerna. Jag skulle vilja vara någonstans i mitten där jag känner mig som 40.
Om var han ser sig själv om tio år:
Jag spelar fortfarande golf på den högsta nivån och vinner mästerskap och majors. Min stiftelse har etablerat sig över hela världen, och vi har inte bara hjälpt miljoner utan när allt är sagt och gjort med mitt jordeliv ska det förhoppningsvis vara miljarder.
Du hittar hela Tigers julkrönika via länken här nedanför.
