USA och PGA Tour är målet för unga svenskar med proffsdrömmar.

Vägen till framgång

Alla vägar leder till USA

Maktbalansen i tourgolfen förflyttas allt tydligare mot USA. Målet för de flesta unga herrar är en plats på PGA Tour. Men hur ser egentligen vägen till herrgolfens världstopp ut idag?

Olof Åsgård • 2021-06-15

Reportaget publicerades ursprungligen i Svensk Golf nr 4/2021. Vill du få Svensk Golf hem i brevlådan? Klicka här för att prenumerera på nya magasinet.

Det är den 16 februari, 2021. Tim Widing har förlorat en plats till veckans tävling på PGA Tour genom att inte nå hela vägen i förkvalets särspel. Han lämnar Los Angeles i besvikelse och åker hem till San Francisco.

Dagen efter får Tim Widing ett oväntat men välkommet samtal och återvänder till Los Angeles. Han är 23 år, fortfarande amatör, och ska under morgondagen spela mot världsstjärnor som Dustin Johnson, Justin Thomas och Rory McIlroy. Widing kommer från Småland, studerar på University of San Francisco och har halkat in i tävlingen på ett bananskal efter ett sent återbud. Nervositeten är påtaglig men han har inget att förlora. Han ska göra debut på PGA Tour och samla på sig värdefulla lärdomar. Sista collegebetygen har inte kommit, han har inte tecknat något PGA-medlemskap, inte testat framgången i någon kvalskola, inte kämpat med näbbar och klor på någon undertour. Oavsett hur det går på Riviera Country Club imorgon vet Tim Widing att han måste genomgå alla dessa steg och prestera ännu bättre golf för att få samma chanser igen. 

160 mil österut från Rivieras krokiga eukalyptusträd har 21-årige Ludvig Åberg avverkat ett morgonpass på gymmet i ett blåsigt Lubbock i nordvästra Texas. Åberg från Eslöv går andra året på Texas Tech. I november ska han ta samma steg som Tim Widing och göra debut på PGA Tour. Åberg vann prestigefyllda amatörtävlingen Jones Cup på Sea Island i Georgia under februari, vilket gav en direktplats i RSM Classic senare i höst. Nu är han på väg till banan för lunch med laget och därefter golfträning.

Ytterligare 160 mil österut har 23-årige Vincent Norrman just vaknat och äter frukost med flickvännen Frida Kinhult i ett soligt Florida. Framgångarna på hans tidigare college, Georgia Southwestern, gjorde att han värvades till Florida State University och spelar nu för Seminoles, där Brooks Koepka och Jonas Blixt funnits i laget bakåt i tiden. 

I skrivande stund är Tim Widing rankad 44:a i världen bland amatörer. Vincent Norrman elva och Ludvig Åberg femma. Tre spelare i olika delar av USA och i olika skeden av karriärerna. De har samma mål – att bli proffs och spela på PGA Tour. Alla tre har planerat att stanna kvar i USA och prova lyckan. Sverige och Europa känns avlägset. 

Deras vägval var ytterst ovanligt för inte så länge sedan, men ses nu som det främsta alternativet för att nå den absoluta toppen. European Tour är inte lika konkurrenskraftig i det avseendet och de unga svenska spelare som har kapacitet och möjlighet uppmuntras att välja USA-spåret. 

– Att gå på ett amerikanskt college blir allt viktigare och fler söker sig till dem. Om du kan ta amerikanska vägen och är tillräckligt bra så råder vi dig att göra det. Om du inte löser det så finns Europa, men den vägen är längre och möjligheten att från European Tour ta steget till PGA Tour blir mindre hela tiden, säger Ola Lindgren, headcoach herrar Swedish Golf Team. 

Tim Widing fick mäta sig mot världseliten tidigare i år. Foto: Göran Söderqvist

URHOLKNINGEN AV EUROPEAN TOUR
Namnen längst ner i listan på Seve Ballesteros laguppställning sticker ut. Han har själv placerat dem där, i egenskap av sina två kaptensval inför Ryder Cup på Valderrama 1997. Vid denna tid var Jesper Parnevik och Nick Faldo de enda av de tolv europeiska spelare som hade PGA Tour som huvudtour. Resten spelade de största tävlingarna i USA men hade primärt European Tour som arbetsplats, däribland Europas bästa spelare och dåvarande världsfemman Colin Montgomerie. 

Parnevik var visserligen noga med att komma hem och spela Scandinavian Masters och The Open Championship. Faldo var ännu flitigare på bägge kontinenter. Men att flyga över och satsa på USA var vid den här tiden väldigt ovanligt för europeiska spelare och sågs som lite av ett svek av vissa. Prissummorna var större i USA även då, men skillnaderna mellan tourerna var mindre och Tiger-effekten hade inte satt snurr på de amerikanska sponsorpengarna riktigt ännu. Men under 2000-talet har antalet européer i USA ökat markant.

21 år senare hade Thomas Björns fyra kaptensval till Ryder Cup 2018 bas i USA, däribland Henrik Stenson. Granskar man hela laget idag är det bara en av tolv spelare som fortfarande har Europa som bas, Thorbjörn Olesen. Alla utom en har gått samma väg som Jesper Parnevik och Nick Faldo och inlett sina proffskarriärer i Europa, antingen på Challenge Tour eller European Tour. Undantaget är spanjoren Jon Rahm som 2016 valde att stanna i USA efter collegestudier och direkt spelade till sig fulla rättigheter på PGA Tour.  

2019 gjorde norrmannen Viktor Hovland samma sak som Rahm och båda tillhör idag världstoppen utan att någon ifrågasätter deras vägval.

Tio år tidigare valde Jonas Blixt, David Lingmerth och Henrik Norlander denna väg och stannade kvar på andra sidan Atlanten efter college och tog sig i omgångar ut på PGA Tour via undertouren eller dåvarande kvalskolan. Ingen av dem har någonsin spelat frekvent på European Tour.

Historiskt tillhör dessa tre undantagen. De flesta svenska spelare som studerat och spelat på amerikanska college återvände hem för att prova på proffslyckan i Sverige och Europa, från Per-Ulrik Johansson till Alex Norén. Många stjärnspelare som haft sin bas i USA, däribland Henrik Stenson, har varit lojala och genom åren haft dubbla tourkort och spelat den kvot ET-tävlingar som krävts av dem. Jon Rahm och Viktor Hovland ser ut att vilja följa samma exempel. Men trots en handfull stjärnfyllda startfält om året går det inte att förneka att en vanlig tävling på European Tour inte ens har samma stjärnglans som ett av de mindre namnstarka fälten på PGA Tour idag. Den låga andelen högt rankade spelare (topp-200) på ET-tävlingar gör också att styrkan på startfältet är klart lägre än på PGA Tour, vilket gör det svårare att samla världsrankingpoäng. Denna urholkning har skett successivt och accelererar i och med att fler talangfulla européer söker sig till collegespel, och från början har som absoluta mål att direkt etablera sig på PGA Tour.

Ludvig Åberg radar upp starka resultat på college. Foto: Göran Söderqvist

DRÖMMEN OM GULD I USA
– Plan A är att lyckas i USA på Korn Ferry Tour (touren närmast under PGA Tour, reds anm.) Plan B är kanadensiska eller sydamerikanska touren. Jag stänger inte dörren till Sverige och Europa och valet har inte varit glasklart. Men det är naturligt att söka sig hit och PGA Tour tar över mer och mer, säger Ludvig Åberg.

Vad som ska ske i framtiden är ständigt närvarande. Ludvig Åberg har ganska gott om tid att fundera och främsta planen är egentligen att fullfölja de två och ett halvt läsår som återstår innan proffslivet kan börja. Han studerar marknadsföring, men golfen står i fokus. De får bara ha 20 timmar organiserad träning i veckan, men det blir mycket eget nötande utöver det. 

Det är 13 spelare i laget och elva av dem kämpar om fem tävlingsplatser. Åberg är rankad femma i världen bland amatörerna och radar upp bra resultat hela tiden. Träningen är tävlingsinriktad och resultaten från senaste tävlingen är det enda som räknas.

– Amerikaner är extremt tävlingsinriktade och det gäller att prestera hela tiden. Det tog ett tag för mig att komma in i det. I Sverige har man målet att bli bättre över tid, här ska man slå rekord varje dag, varje träning. Den stilen är bra till en viss gräns och jag tycker att jag hittat en bra mix av bägge delar, säger Åberg. 

Golfen kom in tidigt i hans liv när han följde med pappa till banan. Men fotboll var förstaidrotten hela tiden fram till gymnasiet. När han var 14 år började golfen lossna rejält och när han kom in på RIG Helsingborg och sedermera togs ut i pojklandslaget vid 16 års ålder blev allt mer på riktigt, och proffsdrömmen som alltid funnits blev målet.

– Att komma med i landslaget gjorde mycket. Man får testa på att leva hektiskt golfliv med långa dagar, resor och tuffare banor. För mig var det en jättegrej att få testa mitt spel mot andra européer och det var först då jag började tänka och tro på en framtid som golfspelare, säger Åberg.

När blev USA-vägen prio ett för dig?
– Den har funnits med hela tiden och att efter gymnasiet gå på college var en ”no brainer”. När jag kom in på golfgymnasiet var de som gick i trean inne i processen att söka college. Jag hade tur, det var många college-folk som var och tittade på British Boys och Greg Sands som nu är min headcoach gillade vad han såg och kontaktade mig.

I Florida har Vincent Norrman förlorat viktigaste tävlingen för dagen. Frida Kinhult vann chipptävlingen så det blir pojkvännen som lagar maten.

– Vi är bra på att motivera varandra i träningen, säger Norrman. 

Frida Kinhult är proffs sedan ett år tillbaka och i sommar är det Norrmans tur.

– Jag är väldigt taggad, det här har man tänkt på hela livet. Jag har varit i kontakt med flera managers men har inte bestämt mig och får ju inte skriva på något än. Det är en märklig känsla att bli uppringd av en manager som har hand om världsspelare och  säger ”bra spelat i helgen” till mig.

Planen är densamma – att spela så mycket som möjligt i USA. 

– Ultimata målet är att ta sig till PGA Tour men Europavägen är ett alternativ såklart. Nu gäller det att leta starter och sedan spela bra i kvalet i höst. Som nyblivet proffs gäller det att ta alla starter och chanser man får. 

Golfkarriären inleddes på Haninge GK. Idolerna var klubbkamraterna Alex Norén och Kristoffer Broberg. Att få spela med dem ibland var roligt och givande. Att studera hur de tränade blev viktigt för egna spelet. Att jämföra sig mot dem gav insikt i vad som behövde förbättras.

– Att komma från samma klubb som dem har varit extremt givande och är det än idag. Det har drivit mig till att bli bättre. De är de två mest ödmjuka killarna därute och delar med sig av råd och tankar, säger Norrman. 

Han gled länge under radarn rankingmässigt men förstod att USA var bästa möjligheten för honom att lyckas, och åkte därför över till USA som orankad amatör till en division 2-collegeskola 2016. Väl där började resultaten komma och Norrmans namn klättrade upp på rankinglistorna, vilket gjorde att Swedish Golf Team fick upp ögonen för honom under hösten 2018. Året efter var Norrman, tillsammans med bland andra Ludvig Åberg, med och bärgade Sveriges första guld i Lag-EM på 58 år. 

Vad betydde det för dig att du kom med i landslaget?
– Nästan allt. Jag har fått hjälp att bli proffsigare. KG (Nissén, reds anm.) har hjälpt mig med kost och fys. Bara att få chansen att spela i de stora amatörtävlingarna som British Amateur och EM har varit enormt givande för mitt spel och min utveckling. Men landslaget har ju inte bara hjälpt mig med träning och spel, utan de lär en också väldigt mycket om saker utanför spelet. Det kan vara en så enkel sak som var man parkerar bilen om man ska spela i en proffstävling, haha. I landslaget lär de oss saker, medan på college gör de saker åt oss… men det försvinner sen när man blir proffs, säger Vincent Norrman. 

Vincent Norrman fick rejäl fart på spelet när han kom till USA. Foto: Göran Söderqvist

ATT INTE SLÄPPA TAGET
Golfspelare på amerikanska Division 1-college lever mycket i en skyddad värld. Och om skolan har ett framgångsrikt basket- eller amerikanskt fotbollslag så finns det ofta ett privatplan som golflaget kan låna till sina tävlingar.

Ludvig Åberg och Vincent Norrman ser sig inte som bortskämda men får absolut mycket serverat så att de kan koncentrera sig på golf och studier. Så fort examensdiplomet är hämtat eller spelaren i förtid tar steget över till proffs försvinner alla förmåner och det är upp till det egna spelet att lösa förutsättningarna i vardagen. 

Oavsett om det är en trygg tillvaro på en svensk hemmaklubb som lämnas eller frukost med collegekamraterna på klubben som rycks undan så kan omställningen leda till att fokus skiftas.

På flera håll görs insatser för att förenkla övergången till proffslivet, så att färre talanger ska falla bort.

PGA Tour startade en egen amatörranking förra året, PGA Tour University, där division 1-collegespelare rankas mot varandra. Syftet är att de bästa, topp-5, ska få en rak väg ut på högsta undertouren Korn Ferry Tour och spelare snäppet under, plats 6–15, ska komma ut på MacKenzie Tour i Kanada eller PGA Tour Latinoamérica. 

Just nu är Tim Widing rankad 14:e på den listan och landsmannen Pontus Nyholm 21:a.

Att höja herrgolfen är ett prioriterat fokusområde för Svenska Golfförbundet och Swedish Golf Team och förbundskapten Katarina Vangdal ser stor vinning i att öka stödapparaten för de svenska herrar som väljer att satsa i USA efter college. 

– Vårt jobb i Swedish Golf Team är att utveckla och stödja svensk elitgolf på dam- och herrsidan och därför kommer vi bygga upp nätverk för herrarna i USA, säger Katarina Vangdal.

I mars 2017 öppnade förbundet en träningsbas i Phoenix i Arizona där främst svenska elitsatsande damer, men också herrar, kunde hyra in sig i en lägenhet till ett subventionerat pris och träna och spela fritt på McDowell Mountain GC. Basen skulle fungera som ett nav för spelare och tränare och underlätta för de som saknar ekonomiska förutsättningar för att satsa i USA. Den starkast bidragande faktorn till att basen öppnades var att Symetra Tour och LPGA Tour då och nu ansågs vara den bästa, och kanske enda, vägen att nå toppen för damer.

Nu är herrarna i en liknande situation och förbundets strävan är att vara med och underlätta övergången i ännu större utsträckning än tidigare.

– Vi kan inte och ska inte göra allt för dem, men vi kan vara med och tillsammans med andra aktörer se till att det finns förutsättningar för de som behöver det, säger Vangdal. 

Omvärldsbevakning är en grundpelare i Swedish Golf Team och ett av herrarnas headcoach Ola Lindgrens uppdrag är att förutspå vad som kommer krävas i spelet och hur tourvärlden ser ut framåt. 

– Vi är inte där än men mycket tyder på att European Tour kommer vara någon form av undertour till PGA Tour i framtiden och till dess kommer fler och fler svenskar försöka ta sig ut på PGA Tour direkt, säger Lindgren.

I slutet av november beslutade European Tour och PGA Tour om ett historiskt samarbete gällande samråd vid schemaläggning och kommersiella möjligheter som kan gynna bägge tourer. I nuläget kan samarbetet te sig obetydligt, men också som ett första steg mot klart mer omfattande samarbete i framtiden.

– Man måste börja någonstans och jag tror att det är början på något mycket större, säger Ola Lindgren.

Ola Lindgren, headcoach herrar Swedish Golf Team. Foto: Göran Söderqvist

LJUSGLIMTAR PÅ SVENSK MARK
Senaste årtiondets fåtal eller stundtals totala avsaknad av Challenge Tour-tävlingar i Sverige har begränsat många svenskars chanser att utvecklas och ta nästa steg i karriären. Att på ren chans ta sig utanför Sveriges och Nordens gränser för spel på minitourer runtom Europa och världen i jakt på rankingpoäng är ett alternativ, men få förunnat att kunna finansiera mer än en gång. Och dessa utflykter med kniven mot strupen har dessutom varit omöjliga under coronapandemin, vilket gjort vägen ut på de stora tourerna ännu trängre. Karriärer har lagts på is. Många har gjort ett sista försök. Vissa ger upp. Andra gnetar på. Alla hoppas på att det ska lossna till slut.

Att ett par CT-tävlingar i Sverige skulle leda till en ny svensk invasion på European Tour ser Ola Lindgren som högst osannolikt, men att de erbjuder klart bättre möjligheter för fler svenska proffs att lyckas. 

I början av året såg det ut som att endast en halv European Tour-tävling skulle spelas i Sverige (Scandinavian Mixed på Vallda samordnas med Ladies European Tour), vilket skulle begränsa antalet startplatser för nya herrproffs. Men i början av april kom ett välkommet besked. Svenska Golfförbundet, arrangörsklubbar, sponsorer och Challenge Tour kom överens om att två CT-tävlingar ska arrangeras i Sverige under maj.

Den första tävlingen, Range Servant Challenge by Hinton Golf Club, spelas på Hinton Golf Club Rönnebäck 13–16 maj och veckan därpå spelas Dormy Open på Österåkers GK och Öster by Stenson. 

– Steget ut i Europa från vår nationella MoreGolf Mastercard Tour har saknats. Våra unga proffs och bästa amatörer har haft få möjligheter att få erfarenhet från internationell tourgolf. Att vässa den här delen av tävlingstrappan är en av flera åtgärder för att vända den negativa trenden vi just nu ser inom svensk herrgolf. Jag ser fram emot tävlingarna och att våra svenska spelare ska ta chansen att leverera, säger Ola Lindgren.

Som hemnation för CT-tävlingarna får Sverige totalt 60 inbjudningar, 30 per tävling, att dela ut till spelare. Det antalet är inte skrivet i sten och Ola Lindgren är i full färd med att ordna fler startplatser genom att byta med tävlingar i andra länder.

– Det kan vara: ni får fyra av oss och så får vi fyra av er. På så vis kan vi få ut fler svenskar i Europa. Prioriterat är att hjälpa svenskar som har en dålig CT-kategori att fylla spelschemat och att exponera unga spelare för en eller två tävlingar så att de vet vad som väntar när de tar sig ut.

En spelare kan få maximalt åtta wild cards på en säsong.

– En riktigt bra spelare kan klara sig på de åtta starterna och skaffa sig en kategori den vägen. Men det kan vara taskigt att skicka wild cards till spelare som inte är redo. De kan hamna i limbo eftersom de inte plockar tillräckligt med CT-poäng och på grund av att de spelar fler CT-tävlingar inte samlar tillräckligt med rankingpoäng på svenska och nordiska touren, säger Ola Lindgren.

Att idag nå framgång genom den europeiska vägen är svårt, att nå topp-50 i världen närmast omöjlig. Enda sättet att lyckas är att spela bättre än alla andra, vinna tävlingar och avancera uppåt genom så kallad Battlefield Promotion.

Kristoffer Broberg är ett exempel. 2012 vann han sju tävlingar, tre på svenska touren och fyra på Challenge Tour, vilket gav ett tourkort på European Tour. Senast förra året vann Mikael Lindberg fyra nordiska tävlingar och fick därmed CT-rättigheter till i år.

– Det finns mängder av vägar att gå, vissa är snårigare och tar längre tid än andra. Battlefield Promotion, att vinna tävlingar, är den snabbaste vägen av alla. Men såklart inte helt enkel, säger Ola Lindgren.    

SNART BLIR ALLT PÅ RIKTIGT
Tim Widing är klar med debuten på PGA Tour. Han spelade stundtals riktigt bra men misstagen på oförsonliga Riviera CC blev för kostsamma och Widing missade kvalgränsen. Det gjorde även Rory McIlroy, Justin Thomas och Bryson DeChambeau. Som en fjäder i hatten slog Widing längst av alla från tee. Att spela golf med de bästa på en svår bana och dessutom driva ut Bryson DeChambeau har gett mersmak. Den missade kvalgränsen gjorde inget. Tim Widing är hundratals erfarenheter rikare och redo att fortsätta jobba för att förverkliga sin proffsdröm.

– Jag vet faktiskt inte hur jag ska orka ladda om och spela vanlig collegegolf efter det här. Men det måste jag.

I Texas vässar Ludvig Åberg på närspelet. Han är inte nöjd och vet att han måste bli bättre på det innan det är dags. Drivern fungerar och är den absoluta styrkan i spelet, det har han insett och vet att han måste utnyttja den mer för att få kortare inspel fler gånger. Trots stora framgångar och bra ranking är amatörvärldsfemman inte nöjd än, han har två collegeår kvar att få ännu bättre ordning på spelet.

I Florida jobbar Vincent Norrman på sin puttning. Att höja den ett steg till skulle göra mycket för hans golf. Det vet han. Att enbart förlita sig på sina höga, precisa och långa järnslag går inte.

Han litar på processen, under fyra års intensiv golfträning har han sett enorm skillnad i alla delar av spelet. Snart är det dags att ge sig ut på obeprövad mark. 

– Golf är annorlunda än många andra sporter. Där finns mer fasta ramar, i golf är vägarna till touren ofta väldigt olika varandra. Men en sak gäller alla golfare, det är upp till spelaren själv att nå sina mål, säger Norrman.

Hur blir man proffs egentligen?
– Ingen aning, man signar på ett papper kanske och sen är man proffs, haha! Jag får fråga Frida.


Scroll to Top