5de375b8b7ffb

Artiklar

GUSTAFSON: Att resa med golfbagen…

Sophie Gustafson skriver krönika om att resa med golfbagen.

Text: Sophie Gustafson • 2019-07-22 Uppdaterad 2019-12-12

För proffsgolfare är det en mardröm att resa när klubborna inte kommer fram. Men försenat eller i värsta fall försvunnet bagage är en del av livet ute på touren. Om resväskan dyker upp på bandet eller inte spelar ­mindre roll. Men utrustningen är våra utprovade och specialanpassade arbetsredskap som inte bara kan ersättas med ett snabbt besök i ­närmaste golfbutik.

Londons flygplats Heathrow är mer eller mindre känt som det svarta hålet för väskor. Att flyga via den innebär att du troligen får räkna med att golfbagen, och förmodligen även din väska, i bästa fall kommer fram två dagar efter att du själv har landat. Detta fick jag och Mimmi Hjorth lära oss den hårda vägen när vi skulle spela kvalet till LPGA Tour för 22 år sedan, direkt efter Haninge Ladies Open, och flög till USA via Heathrow. Våra golfbagar dök självklart inte upp när vi landade. Dagen efter peggade vi upp i kvalet med låneklubbor. Det gick sådär. Vi fick istället vänta ytterligare tio dagar i USA på ett nytt försök i förkvalet. Lyckligtvis hade bagarna dykt upp och vi tog oss båda vackert vidare till det stundande finalkvalet till LPGA Tour.

GUSTAFSON: Om pengarna på touren

Tyvärr är det inte heller ovanligt att golfbagens innehåll går sönder under resans gång. Oftast är det drivern som får ta stryk eftersom den helt enkelt är längst. Eftersom textutrymmet är begränsat tänker jag, som själv klarat mig, inte skildra alla gånger som resefodralet öppnats och någon proffskollega sedan stått där med uppgiven blick och en avbruten driver i handen. I detta läge finns det bara en väg framåt. Och det är att gå tillbaka till utprovningsprocessen och försöka hitta en ny driver som fungerar och inte minst ­levererar den känsla du är ute efter.

Men vadå. Det är väl bara att beställa hem en ny klubba med samma huvud och skaft som tidigare, kanske du undrar? Nja. Jag önskar verkligen att det vore så enkelt. Att den nya klubban skulle uppträda precis som den gamla. Fast så är inte fallet. Jag har otaliga gånger försökt återskapa min gamla Callaway Hawkeye-spoon, utan att lyckas. Varför det är så svårt vet jag inte, men gissnings­vis är det svårt att få skaften att bete sig helt identiskt.

Nuförtiden finns golfbagen sällan med när jag är ute och reser. Det är fantastiskt skönt. Att resa med golfbag är bökigt och knepigt. Som att släpa runt på en liten unge som inte riktigt vill följa med.

Är jag på resande fot idag och känner golfsuget komma finns det alltid hyrklubbor som jag kan använda. Väljer jag att spela från vänster – vilket jag oftast gör numera – så har klubbornas märke, modell eller specifikationer noll betydelse. Det är bara kul att gå ut och lira i solen.

”Vi slår herrtouren med hästlängder vad gäller kontakten mellan spelarna och sponsorerna”



Text: Sophie Gustafson • 2019-07-22
ArtiklarBanor & resorKrönikaSophie GustafsonTournytt
Scroll to Top