PLUS & MINUS:
PLUS: Andra halvlek. Sista nio hålen spelas med Arbogaån som sällskap och är både vackra och roliga.
MINUS: En del svaga korthål. Banans tre första korthål (av totalt fem) är svaga punkter.
Du hinner inte mer än öppna bildörren på parkeringen innan den infinner sig.
Må bra-känslan.
Utanför de rödmålade stugorna på vägen till klubbhuset sitter ett gäng och grillar, på den nybyggda padeltennisbanan pågår en prestigeladdad kamp och på de stora gräsytorna intill leker ett barn i en bunker avsedd för just detta ändamål.
Över hela Lindesbergs GK:s klubbhusområde vilar en så avslappnad och gemytlig atmosfär att man blir glad och känner att det här är en klubb som har tänkt till, vet vad den är och vet vad den vill vara. Av själva golfbanan syns däremot inte särskilt mycket härifrån.
Så vi tar promenaden mellan de Bullerbyliknande husen och letar oss så småningom ner till första tee, där vi blir välkomnade av ett par 3-hål som leder oss vidare ut på banan. Men det blir ingen riktigt bekväm start på de lite knixiga och kluriga hålen och det tar en stund innan landskapet öppnar sig och vi får möjligheten att blåsa på med de långa träklubborna, utan att vara bekymrade över konsekvenserna.
Efter nio hål är vi tillbaka vid klubbhuset igen och i det läget har banan inte övertygat oss fullt ut ännu.
Men det verkliga äventyret börjar på tionde tee.
Från ett högt beläget utslag förväntas vi förhandla med ett par rejäla vattenhinder, för att så småningom komma fram till greenområdet precis intill Arbogaån. Sedan blir vattnet vår ständiga följeslagare under sista nian. Det är sällan där och hotar speciellt mycket, utan påminner mer om sin existens här och där, som på den starka sträckningen 12–14.
Men framförallt skänker det stillsamt flytande vattnet, ackompanjerat av den angränsande växtligheten, en väldigt fin inramning till sista nio och presenterar den fagra Bergslagsnaturen på ett underbart sätt. Sedan skadar det förstås inte heller att själva hålen är väldigt kittlande.
Det skönaste av dem alla är sannolikt det 16:e. För i ett vackert litet skogsrum har det här korthålet ritats in och bjuder på dagens mest spännande slag, där de alternativa spelvägarna runt vattenhindret och till den kluriga greenen är få. Därefter för två fina par 4:or oss tillbaka till gemytet i det härliga klubbhusområdet igen.
Det känns verkligen som en inbjudande mötesplats, också för icke-golfaren.
Här finns något att lära för många svenska golfklubbar.
Klubbchefen konstaterar:
Stefan Leskinen, utsedd till club manager of the year 2017 av GAF: ”Vi har försökt skapa en miljö för att också människor som inte spelar golf ska våga sig hit. Det finns en gungställning, ett fotbollsmål och en sandlåda. Förhoppningen är att man ska komma hit, ta en kaffe och hänga lite. Kanske slå lite bollar eller spela några hål på korthålsbanan. Golf behöver inte vara förknippat med en femtimmarsrond.”
