Jag tror att Darren Clarke kommer att vara en mycket bra Ryder Cup-kapten.

Han har spelarnas förtroende, han är en skön social snubbe som garanterat kommer att få alla att trivas och den gemytlige nordirländaren gjorde väl heller ingen särskild upprörd när han idag meddelade vilka spelare han plockat som Wild Cards till höstens drabbning med USA.

Lee Westwood och Martin Kaymer har meriter så det räcker till och blir över och var väl två givna namn ur den aspekten.

Men jag vet inte, någonting säger mig att Westwood inte kommer att leverera den här gången.

Han kommer från en medelmåttig säsong med en andraplats på Augusta som egentligen enda vettiga resultat och det var ju dessutom i april.

Han har sett darrigare ut än någonsin på och framförallt runt greenerna och även om hans långa spel håller hög klass tror jag inte att han kommer att rulla i särskilt många meter på Hazeltine, och det kommer att behövas.

Jag tror inte att han kommer att överträffa sig själv i sitt tionde Ryder Cup och i min bok känns han som ett tveksamt val.

Kaymer har jag större förståelse för.

Han har spelat bra en längre period och han avgjorde på Medinah under extrem press, han håller.

Kaymer är en snubbe som man kan skicka ut var som helst och veta att han kommer att sätta nyckelputtar när det behövs även om också han har strulat ovanligt mycket på greenerna senaste året.

Thomas Pieters tycker jag däremot är klockren.

För mig är belgaren förstavalet när det gäller potentiella Wild Cards och han har full form, kanske en av de högsta högstanivåerna som finns och dessutom har han visat att han fnnkar under press när formen finns där.

Tyvärr har han ju också visat motsatsen några gånger men när formen är som den är nu hyser jag inga tvivel om att han kommer att köra på.

Om jag nu gnäller på Clarkes uttagning av Westwood så måste jag väl komma med ett par vettiga alternativ som känns hetare.

Om Jon Rahm varit medlem av touren hade jag valt honom direkt. Han är en extremt kraftfull spännande spelare som definitivt kommer att bli en aspirant om två år.

Rahm var rankad som världens bästa amatör och när han väl blev proffs tidigare i år kom han trea på Congressional och var snubblande nära att vinna. Han hade stolpe ut slutronden så det stod härliga till och blev till slut fyra slag bakom den oväntade och värdiga segraren Billy Hurley III. Rahm i bästboll hade varit perfekt.

Som läget är nu hade jag antingen tagit belgaren Nicolas Colsaerts eller danske Søren Kjeldsen.

Colsaerts har visserligen ingen kanonsäsong bakom sig men har ett spel som passar för formatet och särskilt bästbollen. Han gör mängder av birdies och visade på Medinah att han trivs i hetluften som Ryder Cup innebär.  Han kan sprida en del men uppsidorna överväger när det gäller Colsaerts.

Svenskarna?

Nja, jag tycker möjligen att Alex Norén hade kunnat vara ett alternativ och hade han fått spela full uttagning så är det inte omöjligt att han lyckats spela sig in, vem vet. Men för att få ett Wild card hade han behövt spela riktigt bra i någon major på slutet utöver sin seger i Skottland och kanske också vunnit matchspelet där han slutade tvåa.

Hans spel håller det är väl ingen som tvivlar på och hans puttning är magnifik, det är bara konkurrensen som är tuff.

På min lista är han förmodligen femma, sexa bland dem som inte tog plats.

Totalt sett känns Europas lag ändå som ett strå vassare än USA:s utan att veta vilka spelare Davis Love III väljer att plocka in.

USA:s lag har alltid bättre ranking än Europas lag till stor del på grund av att de får fler poäng på PGA-touren och de europeiska spelarna spelar mindre där än jänkarna.

De har ett bra lag men kommer att slåss mot dåliga minnen och ett evigt krav att vinna.

Bad combination.

Mitt tips är att Europa vinner igen.