GLÖDHET
Angel Hidalgo. Det är inte bara VAD den 26-årige spanjoren åstadkom i sitt nationella mästerskap, det är också HUR han gjorde det. Tävlingens största ”showman” svingade så hårt han kunde från tee och visade spanska händer från tuffa lägen, rakt upp till ledning efter första dagen. När Spaniens största stjärna, Jon Rahm som gick i samma ledarboll under söndagen, satte en halvlång birdieputt på hål 17 – satt Hidalgo ner i gräset och applåderade sin idol. Tre år tidigare hade han stått utanför repen och stöttat Rahm, nu såg han ut som vilken åskådare som helst igen. Hidalgo missade en enmetersputt för segern på det 72:a hålet, och bara skrattade åt eländet. Sedan gick han ut och fortsatte att bomba sina utslag och sänka den tvåfaldiga majorvinnaren i särspel. Imponerande är en underdrift.
Tom Kim. Han slår inte speciellt långt, han är inte själv speciellt lång, och hans resultat i Presidents Cup var inte speciellt bra. Men ingen visade samma energi som sydkoreanen. Han skrek i glädje, höjde armen i segergest innan ett inspel ens landat, han provocerade sina motståndare både på och utanför banan. Och han är bara 22 år gammal i ett sammanhang med spelare som Scottie Scheffler, Xander Schauffele, Collin Morikawa, Adam Scott och Hideki Matsuyama. Det är kaxigt. Kan han kanalisera den energin ut i sitt spel kan han bli en kraft att räkna med framöver.
HET
Jens Fahrbring. Förra veckan placerade hans sig på kategorin ”varm” på TourTempen, efter en delad 12:e plats i Italien. Att som 762-rankad i världen gå ut på DP World Tour, slå spelare som Tyrrell Hatton, Shane Lowry, Sepp Straka och komma delad trea med Tommy Fleetwood – kanske förtjänar ett hopp ända upp till ”glödhet”. Men kanske kan 40-årige Fahrbring ta ytterligare ett steg, spela hem sin första seger, ta sig upp till säkrat tourkort och hoppa upp till platsen som glödhet på tempen efter nästa tävling?
Jasmine Suwannapura. CUT, CUT, CUT, CUT, CUT, T19, 1. Det är Suwannapuras resultat i hennes senaste sju tävlingar. Att gå från att missa kvalgränsen i fem tävlingar i rad till att vinna, i särspel dessutom. Hon är ett levande bevis för hur snabbt det kan svänga i golf. Nu är hon plötsligt uppe på 27:e plats i race to CME Globe och en chans att ta sig till LPGA Tour-finalen.
Tommy Fleetwood. På något märkligt sätt flyger världselvan från England något under radarn. Han slutade delad trea i Open de España och har inte placerat sig sämre än delad 22:a sedan OS-silvret i Paris i augusti. Det känns som en tidsfråga innan han vinner igen.
VARM
Björn Åkesson. Visst, han blandar och ger, där en delad 21:a plats i Swiss Challenge visserligen är start sett till väderförhållandena. Men resultatet gjorde inte att han klättrade på Road to Mallorca-rankingen. Det är starkt att Åkesson fortfarande har chans att spela till sig ett DP World Tour-kort. Men senaste topp tio-placeringen kom på Irish Open i början av augusti. Det kan vara dags att lägga i en växel till om han ska fortsätta slåss om DP World Tour med den korta tid som är kvar.
Linnea Ström. Tre fina rundor och delad sjundeplats på totala -12 i ett bra startfält är väl godkänt. Tittar vi enbart på sista nio så gick Ström elva under par och det säger något om höjden hon har i sig på slutet av rundorna. Säsongen har varit ojämn med tio missade kvalgränser och två topp tio-placeringar, segern i juni inkluderad. Förhoppningsvis kan sjundeplatsen vara en nytändning inför slutspurten av säsongen.
LJUMMEN
Presidents Cup. Kanske kommer lagtävlingen mellan USA och det internationella laget aldrig bli riktigt spännande för oss européer. Framför allt inte om man jämför det med Ryder Cup där både kläderna och startfältet ofta lyser mer eller mindre blågult. Dessutom lyckas det internationella laget aldrig vinna. Men det finns något där. Nerv och glädje och tårar och spänning och storstjärnor i jämn kamp. Det är bara inte riktigt tillräckligt nära än.
Johanna Gustavsson. Efter fjärdeplatsen i Scandinavian Mixed på Vasatorp i Helsingborg i juni har det gått tungt för Gustavsson. Inför titelförsvaret i Lacoste Ladies Open de France bestod hennes senaste fem tävlingar av en delad 46:e plats som bäst. Efter att ha bestämt sig för att gå utan caddie för att hitta tillbaka till sitt gamla spel på egen hand slutade hon på en positiv delad 12:e plats. Kanske har hon hittat något som kan få det att lossna lite mer.
SVAL
Scottie Scheffler. Det finns en skadeglädje i att vara lite kritisk mot världens absolut bästa golfspelare. Och kanske är han något felplacerad med tanke på att han på fem matcher spelade hem tre poäng till USA i årets Presidents Cup-seger. Men i lagsammanhang är Scheffler inte den urkraften vi är vana att se honom som. Amerikanen förlorade två matcher, varav sin singelmatch mot Hideki Matsuyama. Med hans senaste Ryder Cup-fiasko i minnet visar han sig mänsklig i alla fall, som en i mängden snarare än överlägsen världsetta. Frågan är om knackigheten stigit honom till huvudet, vilket kan gynna Europa i Ryder Cup nästa år – eller om det väckt en brinnande revanschlust som sopar Åberg och gänget av Bethpage Black?
Vädergudarna. I Frankrike, under Swiss Open, var det så mycket problem att Challenge Tour-tävlingen fick kortas ned från fyra rundor till två, och det tog ändå fyra dagar att spela klart. På Barsebäck i Skåne, under Titleist Championship på Cutter & Buck Tour gjorde vädret att den tredje och avgörande ronden fick avbrytas och strykas. En i ledarduon vid avbrottet fick då sin ledning raderad och avgörandet blev mellan de två med bäst score över de första två ronderna. Det är svårt att spela golf som det är, utan att vädret sätter ytterligare käppar i hjulen.
