PORTHCAWL När svenskorna på torsdag inleder årets sista major, AIG Women’s Open, så är spelplatsen blåsiga och svåra Royal Porthcawl i Wales. Som inspiration kan de i uppladdningen ta med sig tre svenska segrar. Helen Alfredsson vann en LET-tävling 2001 och Åsa Gottmo upprepade hennes bedrift året därpå. Men redan 1988 stod en då 23-årig kille från Gävle för en riktig knall i en av världens största amatörtävlingar, British Amateur, som fortfarande har enormt hög status.
Det var Christian ”Kricken” Härdin som vann matchspelstävlingens final på det 36:e hålet och därmed kvalificerade sig som förste svensk till The Masters på Augusta National. Två historiska svenska golfögonblick.
Alfredssons tips
– När jag kom dit första gången så tänkte jag att det här är en riktigt häftig strand. Dagen efter såg jag ingen strand, det är så stor skillnad mellan ebb och flod. Man ser ju dessutom havet från alla hål. Det är en fantastisk bana, sista hålet rakt ut mot havet är allt mellan en järnfyra och en 60-gradare på inspelet. Nyckeln är tålamod, att lära sig var man ska vara, tänk dig runt. Vissa slår järn överallt från tee för bunkrar är verkligen hinder. Att kunna variera sina slag är en fördel för du kan få tre olika yardage beroende på vinden, är Helen Alfredssons tips till svenskorna.
Vinden som utmaning och strategi
Att manövrera sig runt är viktigt, vilket bevisades 1995 på Walker Cup. En viss Tiger Woods mötte Gary Wolstenholme och drev ut honom på varje hål men förlorade ändå matchen på sista hålet då Wolstenholme spelade mer genomtänkt. Det säger också en hel del om tålamod, strategi, slagkontroll och vädret att Bernhard Langer vunnit två seniormajors här – med 14 slags skillnad.
Banarkitekten Martin Ebert har adderat en del bunkrar under senare år för att göra banan mer anpassad för nutidens mästerskap och spelares slaglängder.
Gottmo: ”Tränar för lite på vindslag i dag”
– Just sista hålet tror jag att jag puttade typ från 30 meter utanför green. Tufft hål, tuff bana, det minns jag mycket väl. Jag var ganska bra på vindslag, lekte ju mycket boll som ung och skaffade mig många slag, så jag hade många varianter i mitt spel. Idag tycker jag att ungdomarna tränar för lite på just vindslag och att skaffa sig en stor repertoar, säger Åsa Gottmo, nu pro på Kalmar GK.
Välkomnades tillbaka som hjälte
Varken Åsa eller Helen har varit tillbaka på Royal Porthcawl, men det har däremot ”Kricken” – och blev mottagen som en kung. Hans sambo överraskade med en resa dit som 60-årspresent och nämnde på vägen dit att det kanske skulle kunna bli ett större mottagande.
– Så jag bytte om på en bensinmack till skjorta och lite snyggare byxor och när vi kom fram så var tidigare ordförandens änka, klubbens damkapten, herrarnas kapten och pron Peter Evans där och bjöd på middag och sedan spel. Jag fick en tröja bara för medlemmar och en litografi. Det var fantastiskt. British Amateur är verkligen stort på öarna och jag mötte också en gång R&A:s tidigare sekreterare Peter Dawson och Michael Bonallack (fem gånger segrare i British Am) i St Andrews och då gick Dawson och hämtade segerbucklan för att vi skulle fotograferas. Fina minnen, säger ”Kricken”.
En bana för både mod och kyla
Vad minns han då av banan?
– Sträckningen som när jag spelade 1988 men jag upplevde den som ännu tuffare, den var lite sönderbränd på tävlingen, nu toppfin. Det är en riktigt bra linksbana, man ser som Helen sade havet från alla hål, i början är de fyra första hålen toktuffa längs havet. Fyran är en brutal par-4 dogleg in i vinden med greenen vid ett staket som skiljer den från beachen. Vinden avgörande, har du inte koll på den då blir det problem. Viktigt att lära sig var man ska gasa eller bromsa, gärna slå kort om en green och chippa i stället för attack överallt. Den är rolig att spela, men kanske inte så känd, men har en svårighetsgrad som Carnoustie så kanske fler förstår, säger ”Kricken”.
*Den här veckan spelas banan i en annan ordning än vanligt. Hål 18 till 17, där det ordinarie 18:e hålet nu är hål 1.
AIG Women´s Open sänds i V Sport Golf och Viaplay med start torsdag.
