PORTRUSH. Någon decimeter från hole in one på det sjätte hålet.
Ett nytt drömslag med en järntvåa och en följande eagle på sjuan.
Fem under par efter tolv hål.
Från 51:a plats till ett kort ögonblick på resultattavlans topp 10-lista.
Henrik Stenson, tidernas bäste manlige svenska golfare, hade skickat sin påminnelse om vad han fortfarande kan göra i sin favorittävling The Open Championship.
Men dagen på Royal Portrush fick ett annat slut än det sensationella.
Efter tre bogeys – på hålen 14, 16 och 18 – signerades en 69-runda. Ett helt okej resultat. Men diskussionerna efteråt kom att handla mer om det snöpliga slutet.
– När man är på gång att göra något riktigt bra är det surt att avsluta med ett par missade järnåttor, järntvåor och wedgar, konstaterade Stenson.
På det 18:e hålet hade han missbedömt vinden, varit något för girig i sitt beslut att utmana flaggan och tvingats rädda en bogey med en sänkt putt från fyra meter.
Därifrån gick han direkt till huvuddomaren för en längre diskussion.
– Ett meningslöst beslut att sätta oss på klockan för långsamt spel, sa Stenson.
– Självklart påverkade det spelet under sluthålen.
Henrik Stenson och Sebastian Söderberg gick tillsammans i en svenskboll. Deras varv tog lite drygt fyra timmar. Betydligt snabbare än vad rundorna gjort under de tuffare förhållandena på torsdagen och fredagen. Rondtiderna under de två inledande dagarna var en timme längre än det tänkta spelschemat.
– Jag sa det på skoj redan då: att nu kommer de att klocka oss på lördag eller söndag om vi bara är några minuter sena. Det var exakt vad som hände. Vi fick en varning på det tionde hålet och försökte sedan verkligen att ta ifatt tiden. På det fjortonde hålet hamnade både jag och Sebastian i lite trubbel och behövde lite extra tid. Då satte de oss på klockan. Tråkigt när domarna inte är konsekventa och jag ser mig definitivt inte som en långsam spelare, berättar Henrik.
Därefter fick han sammanfatta en svängig dag:
– Jag ville bygga vidare på det momentum jag fick när jag klarade kvalgränsen efter bra spel igår. Under uppvärmningen kändes det som att jag inte var exakt där jag ville. Ändå fick jag en smakstart. Det var riktigt kul där ute under tolv hål. Men det var surt att tappa de tre slagen mot slutet, jag hade ju något riktigt bra på gång. Det var som att någon lade en våt filt över mig…
Inför söndagens finalvarv – hans 15:e söndag i The Open – ligger Henrik på en placering kring den 40:e på 141 slag, ett under par.
Mästerskapets näst bäste svensk, Jesper Svensson, är ett slag före.
Även Jesper fick en drömstart på lördagens runda. Efter sex spelade hål hade fyra birdieputtar sänkts i hålkopparna. Putten på den sjätte greenen, från 20 meter, var extra spektakulär.
– En riktig bonus. Jag ville bara få den nära.
Tio raka par avslutade rundan.
Stabilt?
– Nja, jag missade många greener och fick många gånger rädda mig med ett bra närspel, sa Svensson.
Nöjd eller frustrerad?
– Egentligen frustrerad. Jag borde ha kunnat ta vara på den fina starten på ett bättre sätt.
Jesper har klarat sin karriärs första kvalgräns i The Open och är i en position kring en 30:e plats inför finalvarvet. Helt nöjd är han ändå inte.
– Nej, jag vill vara högre upp i resultatlistan, gärna i toppstriden. Många tävlingar har varit på det här sättet under hela säsongen. Det har varit nära att bli riktigt bra. Men hittills har jag inte fått till det.
Även Sebastian Söderberg kunde sammanfatta en lördag med känslor av frustration. Med 75 slag tappade han 15 placeringar, från den 51:a till den 66:e.
– Jag lyckades inte hitta samma positiva känsla som igår. Jag hade svårt att fatta tydliga beslut även om vinden var lugnare och förhållandena bättre. Jag hamnade i ett antal bunkrar, och det är en generell regel i linksgolf, att hålla sig borta från bunkrarna. Det kostade slag. Efter trippelbogeyn på det åttonde hålet var det tungt att kriga sig tillbaka, sa Sebastian.
– Nu är jag mest sugen på att åka till lägenheten där jag bor tillsammans med familjen och vännerna. I kväll blir det kortspel, något glas vin och något gott att äta.
