TROON, SKOTTLAND Den 17 juli, dagen före öppningsrundan av den 152:a upplagan av The Open Championship.
Samma datum – en söndag för åtta år sedan – hyllades Henrik Stenson efter den duell som det talats om sedan dess.
Henrik Stenson hade besegrat Phil Mickelson. 63 slag mot 65, totalt 264 mot 267. Ingen minns någon trea, fyra eller femma i mästerskapet.
Stenson hade slagit 156-åriga rekord och framför allt blivit den förste svenska majorvinnaren på herrsidan.
Den här veckan är han tillbaka.
Sedan ankomsten i måndags har han inte fått göra mycket annat än att berätta om sina minnen och tankar om återkomsten.
– Jag och Phil gjorde en dokumentär redan förra veckan i Spanien. Sedan dess har det mest handlat att ställa upp på alla intervjuer och TV-grejor, konstaterar Henrik.
Något som ännu inte blivit sagt?
– Jag har nog sagt det mesta – jag har haft åtta år på mig och har nog inga hemligheter kvar.
– Att jag strax efteråt fick ett handskrivet brev av Jack Nicklaus var speciellt. Han tyckte att vår duell till och med hade slagit hans egen mot Tom Watson på Turnberry 1977.
Vad minns du om känslorna där ute på banan?
– Vi pushade varandra från första slaget till det sista, jag och Phil. Om vi inte inspirerats av varandra hade scorerna sannolikt inte bllvit så låga som de blev. Jag hade tagit en 71:a om det räckt för att vinna The Claret Jug. Nu blev det rekord och en massa andra grejor som en stor bonus.
– Jag hade inte råd med ett enda misstag. Phils birdieputt på det 15:e hålet var oerhört nära att gå i. I stället sänkte jag min putt från 15–16 meter. På det 18:e hålet såg det nästan ut som att bollen fått en handbroms när den valde att stanna framför bunkerkanten. Det var på något sätt min vecka, min tävling och min tur att vinna.
Hur många gånger har du varit här på Troon sedan dess?
– Tre gånger skulle jag tro. När vi spelade Scottish Open här i närheten, på Dundonald Links, passade jag på att åka ner. Vi gjorde också en promotiongrej när jag lade ner bollen på ungefär samma ställen som 2016. Den gången missade jag putten på 15:e…
– Jag blev också hedersmedlem på klubben för ett par somrar sedan. I framtiden får jag åka hit oftare. Ta med familjen och spela de bästa linksbanorna med min son Kalle.
Hur många Open-tävlingar kommer du att spela?
– Jag får spela tills jag blir 60. Vi får se hur det blir. Jag kommer att satsa de närmaste åren. Sedan kanske jag kör ett par tävlingar för att känna nostalgin. Det skulle vara kul att ha Kalle med sig som caddie.
Henrik reste till Troon från förra veckans tävling på LIV-touren på Valderrama i Spanien. Han erkänner att kroppen känns sliten, att förhoppningarna om en ny bragd ska hållas inom rimliga gränser.
– Med ett gympass och behandling i kväll hoppas jag kunna komma fräsch till tee i morgon. Formen är varken fantastisk eller kass.
Någon extra känsla att ”detta är banan som passar dig – här finns de goda minnesbilderna och möjligheten att spela din allra bästa golf”?
– Om man ska ha nytta av sin erfarenhet kan det förstås vara på en linksbana. Tom Watson var ju nära att vinna för ett antal år sedan. Spelet har på många sätt förändrats sedan jag vann här 2016. Men här lönar det sig inte alltid att slå längst från tee.
Med golfvärldens hetaste putter – en Odyssey White Hot XG #7 – sänkte Henrik Stenson tio birdieputtar under sin 63-runda.
Har du tagit tillbaka puttern i bagen inför den här veckan?
– Nej, den står på kontoret hemma i Lake Nona. Men jag har en exakt samma modell. Min nuvarande putter är svart, den andra är bronsbrun.
– Och jag har samma spoon och järnklubbor som jag hade 2016. Jag började spela med modellerna sommaren 2013, innan slutspelen i FedEx Cup och Race to Dubai. De har extra grooves för att få lite mindre flyers. De har fått hänga med.
Henrik Stenson och hans golfklubbor är tillbaka på Royal Troon Golf Club.
