PITTSBURGH, PENNSYLVANIA J.J. Spaun knyter näven och sträcker den i luften framför de regnblöta publikmassorna vid Oakmonts 18:e hål. Sekunderna innan har han kastat upp puttern mot den gråmulna himlen och lyft armarna i samma riktning – allt efter att han rullat i en drygt 20 meter lång birdieputt för att säkra segern i U.S. Open. Det är den allra längsta putten som sänkts av en spelare i fältet under de fyra tävlingsvarven.
En scen som med största sannolikhet kommer att visas om och om igen när Spaun har tätkänning i någon kommande tävling, och särskilt under framtida U.S. Open på Oakmont.
– Jag försökte bara ta ut min linje och slå putten bra. Jag visste att den skulle vara lite långsam. Ungefär två och en halv meter från hål gick jag fram för att se om den hade chansen att gå i, och den var på väg rakt i hål. Jag var bara i chock och tvivlade på att den faktiskt gått i och att det var över, berättar J.J. Spaun på söndagskvällens presskonferens.
Timmarna innan scenerna på 18:e hålet hade vi upplevt en U.S. Open-söndag med två ansikten. En finalrond som kan delas upp i före och efter det 96 minuter långa regnavbrottet. Innan Oakmont återigen dränktes av stora mängder nederbörd hade JJ Spaun startat fjärde speldagen med fem bogeys under de sex första hålen, och såg ut att spela bort sig från segerstriden – där Sam Burns kopplat ett ridigt grepp om ledningen.
Men när spelarna åter släpptes ut på banan började pendeln sakta svänga åt Spauns håll, när ledarbollen med Burns och Adam Scott hamnade i svårigheter på det elfte hålet. Plötsligt öppnades dörren för Spaun, och en första lång birdieputt på drygt 12 meter sänktes på tolvan. Efter att Burns även noterat en bogey på tolvan hamnade Spaun för första gången under dagen i ensam ledning när birdieputten på det fjortonde hålet nådde koppens botten.
Enligt Spaun kom spelavbrottet i helt rätt läge för honom, och han passade på att ha ett snack med sitt team på rangen.
– De sade att jag skulle lugna ner mig, och att jag i början av veckan gärna hade tagit att ligga fyra slag bakom ledningen inför sista nio av U.S. Open. Så budskapet var att jag bara skulle låta det hända och sluta försöka så mycket. Och det är vad jag gjorde. I början av dagen kändes det som att jag hade en riktigt bra chans att vinna, men det föll samman väldigt fort. Men avbrottet var faktiskt nyckeln till att jag vann den här tävlingen.
34-årige Spaun tappade visserligen ett slag efter äventyren i ruffen på det femtonde hålet. På det sjuttonde hålets tee var han i delad ledning på ett över par, tillsammans med skotske Robert MacIntyre som ivrigt följde amerikanens avslutning i klubbhuset efter sin imponerande 68-runda.
Avgörandet hamnade dock i Spauns händer när hans drive på det sjuttonde hålet stannade på greenen, vilket han strax därefter omsatte i en birdie, som tog honom upp i ensam ledning. På det artonde hålet hade sedan Spaun två puttar för seger, och fick god hjälp av Viktor Hovland som i stort sett stod inför samma putt och därmed gav amerikanen en god bild av vilken linje och fart som krävdes.
– Jag hade inte tittat på ledartavlan, men visste från vad jag hörde från publiken att det troligen skulle räcka med att tvåputta för att vinna. Men jag ville fortfarande inte titta på ledartavlan eftersom jag inte ville spela defensivt, och göra något dumt som att försöka undvika en treputt eller liknande. Viktors putt hjälpte mig oerhört eftersom den var tre decimeter till vänster om min linje.
Segern i U.S. Open kommer drygt tre år efter att J.J. Spaun bärgade sin första titel på PGA Tour i Valero Texas Open. Tidigare i år föll han i särspel mot Rory McIlroy under The Players Championship.
För Viktor Hovland slutade U.S. Open med en tredjeplats, vilket är hans näst bästa notering i en major hittills. Norrmannen var en av de sista spelarna som definitivt kunde avskrivas från segerstriden, vid sidan av McIntyre.
– Jag hade det inte idag. Slog inte bollen särskilt bra och missade alldeles för många korta puttar. Jag satte ingenting och det var en kamp. Men jag är glad att jag kunde kämpa mig tillbaka åtminstone, och det har varit en väldigt trevlig vecka, säger Hovland när han möter media efter sin 73-runda.
– Jag fortsätter att utvecklas i rätt riktning, och att ha chansen att vinna en major utan mitt bästa spel samtidigt som jag inte kände mig särskilt bekväm där ute, det är supercoolt. Så jag tänker ta med mig många positiva saker härifrån.
